Ikväll ska jag gå på Lady Gaga. Hennes andra konsert i Stockholm den här veckan. En del av mig tycker att det är så igår att gå på Lady Gaga, men jag fick inte biljetter till den första konserten så BUHU jag har fått vänta en gryning på att få se henne. Eller om man vänder det åt andra hållet så kan man ju säga att Lady Gaga har fått vänta i ett dygn extra för att få se mig, och det är jag ledsen över. 

Om Globen är en stor vit klotgrill så kommer Lady Gaga att vara köttbiten i mitten som alla vill ha. Om Globen är en stor bubblande fondüegryta så är Lady Gaga den smälta osten som breder ut sig på scenen och förtrollar publiken och gör att alla pressar sig fram och vill vara så nära som möjligt. Jag kallar det för fondüesyndromet, och alla konserter borde vara så.