Hej allihopa! Jag lever! Är i finaste Gävle på en lyxig weekend. Tyvärr så har jag svårartad rännskita. Kan ha berott på denna härliga räkmacka jag åt igår på tåget. MVH pappa. Så går det när man försöker unna sig och lösa in några SJ Prio-poäng. Men men, jag är en sann överlevare och ska nu äta brunch efter några imodium-piller. Kram!

Tyvärr så nåddes jag av ett fruktansvärt besked idag från Spanien. Min favoritperson hertiginnan av Alba har dött, 88 år gammal. Hennes fullständiga namn var dock Doña María del Rosario Cayetana Paloma Alfonsa Victoria Eugenia Fernanda Teresa Fransisca de Paula Lourdes Antonia Josefa Fausta Rita Castor Dorotea Santa Esperanza Fitz-James Stuart y de Silvia Falcó y Gurtubay. Lagom långt. En sådan här dag finns det inte mycket att säga, men jag ska iallafall försöka. Konstigt nog så vajar inte flaggorna på halv stång i Sverige idag. Nedan kommer ett axplock från mina bästa hertiginnan av Alba-stunder för att hedra henne.

Alltid lika glad och härlig med sitt avsmittande leende. 

Här kan vi se hertiginnan på stranden i Marbella tillsammans med sin nya unga älskare, 64-åriga Alfonso Díez. Den här bilden får mig att längta till sommaren! 

Hertiginnan tvekade aldrig att bjuda upp till traditionell dans om det krävdes. Här kan vi se hur hon går loss till åskådarnas skräckblandade förtjusning. Den där lårbenshalsen har levt farligt många gånger. 

Hon var även alltid ett fotbollsfan och gillade att sitta hemma i soffan och följa de senaste matcherna. 

Ingen var en bättre cover girl än hertiginnan. 

Adjö hertiginnan. Love you gumman! Hoppas att du lägger din förmögenhet på 32 miljarder på en riktigt vräkig begravning. Vi kommer sakna dig här. 

Igår var jag hemma hos Pernilla Wahlgren och käkade litegrann tillsammans med henne, mamma Christina Schollin och alla jävla barn.

Supertrevligt! Christina Schollin hugger in på salladen. Stämningen är dock lite tryckt efter Laila Bagges och Niclas Wahlgrens skilsmässa. Ingen vill prata om elefanten i rummet. 

När det var dags att gå hem så avslöjade Christina Schollin sin nya fräcka höststil. Oerhört snygg och tjusig look som känns helt rätt. Passa på att sno stilen nu innan ALLA kommer gå runt med samma väska. 

Här kommer en närbild på väskan så att ni verkligen ska kunna ta in alla mönster. Jag tror det måste vara Desiguals höstkollektion! Släng dig i väggen Michael Kors! 

Christina Schollin var för övrigt med i ett program om andar på Sjuan tidigare i veckan. Hon fick kontakt med sin bror som varit död sedan 1945. En av de som följde detta rafflande drama från tevesoffan var vår älskade Anna Book, som sträckte ut en hand till Christina och erbjöd henne att träffa ”en annan” eftersom Sjuans medium tydligen inte håller måttet. Vad snällt av dig Anna! Lovar att kontakta dig nästa gång jag behöver ett medium som håller måttet. Jag har haft alldeles för många medium som inte tillfört någonting alls. 

Jag äter faktiskt inte på McDonalds så ofta nu för tiden, men igår var jag där och upptäckte att de inte längre serverar min favoriträtt sharing box-meny med 20 nuggets, pommes frites, stor läsk och två dipsåser. Den var perfekt när man var lite småhungrig. Jag känner mig chockad, bedragen och förd bakom ljuset av en restaurang jag tidigare har sett som min vän. Nedan kommer några andra chockande insikter jag har fått erfara vid McDonalds-besök på sistone.

1: ”Kan jag få köttet medium rare?”. Borde väl inte vara så svårt egentligen! Betalar jag tio kronor för en hamburgare så tycker jag faktiskt att man kan förvänta sig kvalité och en matupplevelse utöver det vanliga.

2: ”Menar ni att ni inte har någon dip med skagenröra?”.  Ja, det är sant, McDonalds serverar inte skagenröra. Skandal!

3: ”Skulle jag kunna få starta en nota istället för att betala direkt?”. Det gick inte.

4: ”Har ni gömt vinlistan eller vad är det frågan om?”. Man börjar ju undra!

5: ”Förlåt men jag måste fråga, vem är konstnären som gjort er konst här på restaurangen?”. De visste inte.

Vet förresten inte vad jag utstrålar för energier nu för tiden, men jag satt och skrikpratade om bögklubbar i Madrid med min kompis varpå tanten som satt bredvid kom fram och frågade om vi ”möjligtvis var intresserade av Sportbladet?” och räckte fram tidningen. Ser jag verkligen ut att vara en sån som är ”intresserad av Sportbladet” eller sa hon det bara för att få tyst på mig? Har haft en djup, karaktärsdanande identitetskris ända sedan dess och vet inte vem jag är längre.

Tänkte visa er lite hur jag har det på jobbet! Äntligen kommer det ett ”Starbucks coffee corner” där man får köpa sin latte själv. Mina uppskattningar visar att en kaffe förmodligen kommer att gå loss på hela min timlön. Tur att jag inte dricker kaffe, men det känns härligt att kapitalismen äntligen har segrat. Nu väntar jag bara på att det ska öppna en Victorias Secret-butik i fikarummet, alternativt ett Sephora eller en Michael Kors-butik.