Nu är det dags för den andra delen i min sommarföljetong där jag kommenterar det bästa från Magdalena Ribbings vett- och etikettskola. Många av er har semester nu, men snart så är det dags att komma tillbaka till jobbet igen och då är det viktigt att man vet vad man ska göra och inte göra rent etikettmässigt när man är där. Magdalena har ju trots allt jobbat på DN i över 300 år, så hon borde ju veta vad som gäller. Som ni ser på bilden ovan så sitter hon väldigt naturligt vid skrivbordet, men inte speciellt ergonomiskt med den snurrande stolen och böjd rygg. Här kommer iallafall Magdalenas tankar kring bra stämning på arbetsplatsen! 

1: Kan du inte städa ditt skrivbord – fixa en assistent som kan göra det åt dig. Absolut! Ett värdefullt tips som hjälpte mig jättemycket. Nu kommer Kicki från Hemfrid och städar mitt enorma skrivbord en gång i veckan och det är värt varenda krona. 

2: ”Man ska inte behöva stå ut med sånt här”: Maggan angående halvt uppdruckna kaffekoppar. Nä visst är det hemskt? 

3: Hälsa på ALLA på jobbet när du kommer in på morgonen, ”annars reducerar du dem till krukväxter”. Nu vet jag inte var Magdalena Ribbing jobbar någonstans, men jag håller med henne om det rör sig om en mindre arbetsplats. Om det är på en större arbetsplats så känns det inte så praktiskt. Ungefär som att man måste gå runt och låtsas vara Oprah eller Ellen DeGeneres och dansa runt på kontoret och ta ett ärovarv medan man ger alla kollegor en high five till valfri intromusik medan alla jublar. 

4: Om en kollega luktar illa, fråga om personen har ”bytt diet på sistone” eller ”har kläder i något nytt material”. Tack för ett bra, subtilt tips! Personligen så kan jag dock känna att det är ännu mer oartigt att kommentera en kollegas DIET än deras lukt eftersom alla får äta vad de själva föredrar och att det inte är min sak som arbetskollega att lägga mig i det, men det kanske bara är jag som tycker det. Maggan vet ju alltid bäst. 

Ibland är det svårt att komma på något att ge bort om någon fyller år. Då är det tur att ICAs presentkort finns, med dess slogan ”en gåva som passar alla”. Det är ju faktiskt svårt att förneka. Perfekt om man är en feeder med dålig fantasi. Man ba ”gumman vår vänskap betyder allt för mig, unna dig lite vetemjöl nu, det är du värd!”. Tänkte ta en bättre bild där man faktiskt ser vad som står på kortet istället för att smygfota med darrig hand inför sur kassörska, men man vill ju inte vara freaket som går runt i mataffären och tar bilder på konstiga saker. Ba ”hejhej jag är livsmedelsinspektör”. Tur att folk inte läser den här bloggen för de vackra bildernas skull.

Snart är det dags för final i fotbolls-VM mellan Tyskland och Argentina! För att fira detta så har jag gjort ett collage med de härligaste bilderna på Angela Merkel och Argentinas president Cristina Kirchner tillsammans. De verkar ha en så härlig vänskap tycker jag! 

Så här ser det alltid ut när de ses! Glad, uppsluppen stämning och många skratt. Jag tror att Cristina säger något i stil med ”Haha din lilla fyllehagga, jag minns nog vad du gjorde under klimatmötet i Cancún 2010!” och Angela bara skrattar nervöst och gapar utan att komma ihåg vad som hände. 

Här är de ute på en casual promenad inne i stan. Precis som i Sex and The City! Säkert på väg till någon härlig brunch. 

Här står Angela Merkel och svettas i en varm karriärskvinna-outfit. Cristina vet jag inte riktigt VAD hon gör, men det verkar ju funka iallafall. 

Angela och Cristina har en hel del gemensamt, men kanske inte när det kommer till mode. Kan ni gissa vems skor som är vems? 

Deras livsstil skiljer sig också en del från varandra. Medan Angela Merkel står och stånkar på det lokala snabbköpet med billigt vin och hela famnen full med purjolök, så posar Cristina vid Taj Mahal och dess vackra omgivningar. 

Här sitter Angela och Cristina och skvallrar om jordbrukspolitik och besprutningsmedel. Tolkarna i bakgrunden gör sitt bästa för att översätta Angela Merkels tyska fräckisar och Cristinas obegripliga argentinska humor. 

Vad tror ni Angela säger här, pekandes på Cristina? Troligen ”Det var hon som fes!”. 

Hoppas verkligen att både Cristina och Angela kommer att dyka upp på matchen på söndag. Det går ju så lång tid mellan alla G20-möten, och de hinner aldrig sätta sig ner och prata annars. Det är inte lätt! Hoppas att deras bästis Valerie Trierweiler också lyckas komma loss? Sen så behövs bara Hilary Clinton. Då är hela tjejgänget samlat! Cristina och Hilary är ju vänner sedan en lång tid tillbaka, som ni kan se på bilden nedan. 

Visst är det härligt med sommar och sol? Jag, Carl Gustaf och Silvia är just nu i Saint Tropez och vilar upp oss inför prinsessan Victorias födelsedag och Estelles sannolika raseriutbrott när det står klart att hon inte kommer få stå i centrum för en dag. Här kommer bilderna från de senaste dagarna: 

Dags att kliva ombord på båten. Efter Madeleines skitdyra bröllop så fanns det tyvärr bara pengar för en uppblåsbar plastbåt istället för den utlovade yachten. Silvia ser skeptisk ut i ett par härliga capribyxor hon köpt i en boutique i Nice gamla stadskärna för 3500:- men som hon skulle kunna hitta på Ellos för 199:-. Carl Gustaf är också ledigt klädd i keps för att klänga fast vid sin sedan länge förlorade ungdom. 

Äntligen i vattnet i goda vänners lag (och en främmande mystisk toyboy längst ut till vänster?). Carl Gustaf sitter bredvid och ser oskyldig ut, medan damerna skvallrar och håller hårt i väskorna för att akta sig för somaliska pirater som seglat vilse. 

Vad är det som händer här? Kungafamiljens vän attackerar den stackars lilla båtpojken genom att kasta sig över honom utan skam mitt på blanka eftermiddagen inför det samlade pressuppbådet. Han har ju inte en chans att skydda sig! Vad är hennes motiv? Vem är kvinnan? Vill hon bli motorboatad? Ingen vet. 

Vi avslutar med en bild som föreställer kungaparet när de nästan trampar på ett oskyldigt skräckslaget barn som leker i sanden. Vad håller de på med egentligen? De skrämmer ju barnen! Det lilla barnet vågar inte ens titta upp för att hen är så rädd.   

Det är ju inte direkt någon nyhet att innehållet på Aftonbladet Plus har begränsad relevans, men idag så har de ett granskande reportage om potatissallad. Banbrytande journalistik på riktigt. Jag har alltid undrat vad det är man studerar under så många år på journalisthögskolan, men det kan omöjligen förbereda de blivande journalisterna för det ädla samhällsuppdrag som väntar ute i verkligheten, dvs test och granskning av olika sorters potatissallad. Något sånt går inte att plugga till. 

Vi som inte har Aftonbladet Plus får helt enkelt ta risken att eventuellt köpa en äcklig potatissallad i sommar. Vem köper ens potatissallad? På riktigt? Känns som typisk sån svettig maträtt man åt som 11-åring på blåsig strand under jobbig utflykt tillsammans med en kompis familj som man egentligen inte gillade. Ba *plockar entusiastiskt upp från kylväskan*. 

Fast asså…en del av mig är lite sugen på att skaffa Aftonbladet Plus nu under sommaren? LITE KUL MÅSTE MAN JU FÅ HA NÄR ALLA ANDRA FESTAR!!! Plus att det är bra raggningsreplik??? Tänker mig typ ”Du… vill du följa med  mig hem och läsa om vad som hände med barnskådisarna från Astrid Lindgren-filmerna? Jag har Aftonbladet Plus”. Jag skulle smälta.