Det kan ju bara inte vara jag som är rädd för att frisören ska klippa av mina öron varje gång jag är där? Det känns som att hen är sådär farligt nära och rafsar vid örsnibbarna varje gång man sitter där. Varje gång så är jag övertygad om att örat ska råka stryka med och att frisören ba ”Ja oj det här var ju inte så kul… men det finns ju en första gång för allt, men vill du ha örat i en påse eller hur vill du göra?”. Jag bara väntar på att det ska hända. Finns det någon diagnos jag kan säga att jag har eller är jag dömd till att lida i det tysta? Det kommer ju bli ännu tystare den dagen när jag inte har några öron kvar att höra med över huvud taget. 

Allt jag vet om livet är att jag vill ha den här tröjan. Nu. Så ba kan man smeka sig själv på bröstet och låtsas att det är ett lamm man klappar när det i själva verket är ens eget brösthår! 

Typiskt det nya kalla hårda Sverige att erbjuda gratis wifi på alla tågstationer istället för gratis toaletter. Den logiken är ju egentligen rätt intressant. Typ ”Hihihi ja jag har kissat på mig men wifi går jättesnabbt så jag är glad ändå!”. Eller inte. Det känns som en klen tröst om man står där med en svällande blåsa. Om JAG var politiker så skulle jag ha haft fräscha offentliga toaletter överallt som min hjärtefråga. Det är ju sånt som underlättar livet på riktigt istället för RUT-avdrag och annat som politiker inbillar sig att folk vill ha. Jag och toalettpartiet kommer ta valet 2014 med storm. 

Fan vad diva att ha en sånhär då! Ligga i badet och mysa med celluliterna och massera bort dem. Är lite nervös för exakt hur det skulle gå till, men men. Typ som såndär fiskmassage som folk håller på med. De stoppar ner fötterna i något akvarium fyllt med massa små fiskar som äter upp massa död hud och så kittlar det sådär skönt men ändå obehagligt. Ungefär så tror jag att cellulitmassören känns. 

Ja jag har suttit och funderat på hur jag ska kunna summera 2012. Det var bara ett så himla konstigt år? Våren fram tills studenten gick skitfort och man satt och skrattade åt alla som åkte på ”studentkryssning” med Viking Line och spydde i otakt över relingen medan man själv mest satt och väntade på att Eurovision-veckan skulle dra igång. Alla andra såg fram emot att ta studenten och jag hade ångest och bara ”AAAAAHHHH JAG VILL GÅ PÅ GYMNASIET RESTEN AV MITT LIV OCH BLI BEGRAVD PÅ SKOLGÅRDEN”. 

Dagen efter studenten så flyttade jag från Gävle till Stockholm. Jag och min bästis hade fått ett andrahandskontrakt över sommaren i Solna och jag jobbade som en såndär störig gatukille för en biståndsorganisation 6 timmar om dagen och ställde frågor som ”Känner du till barnkonventionen?” till förbipasserande och var hatad av hela världen. Jag stod ut i en månad på det jobbet men det var tur att jag klarade det så länge för det var typ världens bästa erfarenhet och jag kommer aldrig vara rädd för att gå fram till någon främling igen. 

Sen så höll mitt andrahandskontrakt på att ta slut och jag grät ut på Twitter och blev kontaktad av DN som ville göra ett reportage. Lite attention whore, men jag var ju desperat och behövde all hjälp jag kunde få. Några dagar senare så fick jag förlängt kontrakt och jag har bott kvar sedan dess, så jag har haft tur att få bo på en och samma plats i Stockholm så pass länge. 

I augusti började jag jobba som telefonförsäljare. Under gymnasiet så var telefonförsäljare ett såntdär jobb jag hade lovat mig själv att jag ALDRIG skulle ta, men efter att ha jobbat på gatan tidigare under sommaren så kändes telefonförsäljare som en LYX. Jag blev kvar på samma ställe och jobbar fortfarande kvar och tror jag kommer göra det rätt länge till. 

Sen började jag plugga franska på universitetet också. Utan förkunskaper:) Såhär i efterhand kanske det var ett litet misstag eftersom det är skitsvårt och alla i min klass var 30+, men sånt är ju svårt att förutspå. Jag gjorde tentan nu innan jul och fick ett D (typ G) så det var ju tur. Nu till våren så ska jag dock plugga spanska istället tror jag. Jag går in stenhårt för att bli plastpappa åt Ricky Martins tvillingar och då måste språket sitta! 

Sen blev det vinter och jag jobbade som tomte på Arlanda och återupptog dessutom min karriär som professionell Sims-spelare och var sådär obehaglig och gjorde kopior av folk jag sett på stan och blivit inspirerad av. Det var väl typ allt som hände de sista månaderna på året. 

Men alltså no doubt om att flytta hemifrån var årets största grej. Jag har nog fortfarande inte vant mig och vet inte vad som är hemma eller borta av Stockholm och Gävle, men det visar väl sig efter ett tag. Jag känner mig som någon jetsetter nu som ba ”VÄRLDEN ÄR MIN LEKPLATS!!!!”. 

Vågar inte ens tänka på vad som kommer hända 2013 men hoppas att jag inte blir hemlös och inte får någon könssjukdom iallafall. Vi får väl se. Jag har bara så svårt att inse att jag fyller TJUGO nästa år?!?! Då borde man ju typ redan ha skaffat barn och sånt. Eller kanske inte riktigt, men ni fattar. Biologiska klockor och sånt som tickar och snoozar.