Foto: Brigitte Grenfeldt, kungahuset.se.

Nu har prinsessan Leonore fyllt två år och det innebär att det är slut på semestern och lata dagar med mingel på lyxförskola i London. Hovet har meddelat att det är dags för Leonore att börja arbeta nu, och det tycker inte jag är en dag för tidigt! Det pratas ofta om att vi måste arbeta längre för att klara välfärden, och då tycker jag det är bra att kungafamiljen agerar förebild genom att tidigt introducera Leonore till arbetslivet. Expressen rapporterar:

”När prinsessan Leonore föddes 2014 blev hon av morfar kungen utsedd till hertiginna av Gotland och snabbt bestämde landshövding Cecilia Schelin Seidegård att länsstyrelsens present till henne var ett stoföl som föddes på Lojsta hed på Gotland samma vår. Russfölet fick namner ‘Haidi af Gotland’.

Nu nästa fredag är det ett intensivt program planerat för prinsessan Leonore på Gotland och en av sakerna är att träffa sin dopgåva –’Haidi af Gotland’.”

Hemskt att Leonore inte har träffat sin dopgåva förrän först nu! Nästan lite otacksamt. Stackars Haidi af Gotland har stått i sitt stall och väntat på ett besök från sin ägare i snart två år nu, men Leonore har haft sååå mycket att göra i London. Inte nog med att vara häst och heta Haidi af Gotland, att dessutom vara ignorerad av sin ägare gör inte saken bättre.

”Chris O’Neill har tidigare meddelat att han av olika skäl inte kan vara med vid årets nationaldagsfirande, men dotterns första stora resa till sitt hertigdöme ska han, enligt uppgift, vara med på tillsammans med resten av familjen.”

Vilken överraskning att Chris O’Neill inte kan närvara vid nationaldagen!!! ”Av olika skäl”. Sååå bra ursäkt! Hoppas han förstår att det här innebär att han kommer behöva närvara på någon ännu tråkigare högtid senare under året för att kompensera.

Nu hoppas jag bara att Leonore kommer ihåg matlåda första dagen på jobbet. Annars blir det pinsamt!

Ingen kan anklaga Blondinbella för att vara en negativt lagd person. I ett av sina senaste inlägg konstaterar hon glatt att hon är med i Dagens Industri i inte mindre än två (!) artiklar samma dag! Den ena handlar om ett samarbete med skönhetsmärket Matrix, och den andra om att hon blivit fälld av reklamombudsmannen för smygreklam. Woho! All publicitet är bra publicitet! Grattis Bella till ännu ett tillskott för ditt personliga net worth!

Anledningen till varför Bella blivit fälld är ett inlägg som skrevs i februari i år, där hon omtänksamt tipsar om två nya modeller från hennes eget skomärke Flattered. ”Förbeställ, leverans vecka 15” var allt som skrevs, men det var tillräckligt för att en privatperson (det är ALLTID en sån) skulle reagera och anmäla till reklamombudsmannen eftersom det saknades tydlig information om att inlägget faktiskt var en annons. Zzzzzzz.

Jag är så trött på att bloggläsare hela tiden ska betraktas som dumma i huvet. Om man går in på Blondinbellas blogg förväntar man sig knappast att få objektiva inköpstips angående skor och hudvårdsprodukter. Det ska inte behöva stå ”OBS INLÄGGET ÄR EN ANNONS, SKORNA SUGER EGENTLIGEN!!!” så fort hon nämner att Flattered har släppt ett par bröllopsballerinaskor.

Det är faktiskt viss skillnad att göra reklam för sitt eget företag och någon annans. Ingen förväntar sig väl att Bella ska vara objektiv angående sina egna företag på sin egen blogg? Ska man inte få vara stolt och glad och få promota något man själv har gjort på sin egen blogg längre utan att någon sur gubbe ska komma och anmäla en för att det inte är tillräckligt tydligt att det är reklam?

Jag tycker faktiskt man har ett ansvar själv som konsument och bloggläsare också. Går man in på en större blogg får man räkna med att det rör sig om en annan persons personliga åsikter, och att det ofta finns en kommersiell agenda bakom det som står. Speciellt om det är bloggarens eget företag det handlar om. Är det verkligen så svårt att förstå?

Hur många konsumenter känner sig BEDRAGNA och VILSELEDDA av Bella när hon skriver ett glättigt inlägg om ballerinaskor? Förväntade de sig att få samhällsinformation eller några andra viktiga uppgifter när de besökte bloggen?

Det är inte ofta som jag backar Bella, men här är jag faktiskt med henne. En av mina viktigaste hjärtefrågor är att man ska få göra reklam för sitt eget skomärke på sin blogg utan att någon sur gubbe ska komma och gnälla. Jag vet visserligen inte könet på den som anmälde henne, men det var säkert någon sur gubbe som är sur för att han har för stora fötter för att få plats i ett par Flattered. Jag lovar!

Nu är det maj och snart sommar, och högsäsong för Magdalena Ribbings etikettspalt i DN!

Så fort temperaturen överstiger 20 grader kommer frågan upp om det är okej att ha på sig shorts i stan (det är inte okej i år heller), och varje försommar ställs frågan om studenten ska öppna sina presenter när gästerna ser på eller efteråt i lugn och ro (det ska ske efteråt). Drama i medelklass-Sverige!!! Jag har tagit mig friheten att kommentera några av de senaste frågorna till spalten.

”Den nya egoismen tar sig många olika uttryck. Ett är väldigt utbrett, nämligen att alltid nämna sig själv först vid en uppräkning av flera personer vilka deltagit i något sammanhang, till exempel  möte, projekt, idrottstävling eller fest. Och detta praktiseras inte bara av ‘vanliga’ människor, utan av företrädare för media, kultur, musik och sport. ‘Det var jag, och så var det…’ Fick i skolan lära mej att alltid nämna sig själv sist!

Ett annat fenomen har dykt upp i TV på senare tid. I vissa program kan man se hur deltagarna hysteriskt applåderar sig själva. Ingen tycks reagera!”

Den här vanan med att man fick lära sig ”i skolan” att alltid nämna sig själv sist är inget som jag känner igen, men jag kanske tillhör en förlorad generation? Något som jag däremot fått lära mig är att man inte ska skriva ”mej” istället för mig, men det kanske man gjorde förr i tiden, vad vet jag!

Håller dock med angående det HYSTERISKA applåderandet som man har fått se på TV på senare tid! Någon måste sätta ner foten. Det är alldeles för mycket jubel och glada tillrop utan anledning på tv nu för tiden. Själv kollar jag mest på helgmålsringningen på SVT2, och där är det fritt från applåder.

”Hur gör man när någon i sällskapet envist upprepar ett ord där han missförstått uttalet? I ‘Halv åtta hos mig’ (TV-program i många avsnitt) sa alla deltagare konsekvent ‘chevré’ om getosten, gång på gång, istället för det korrekta ‘chèvre’. I ett radioprogram uttalade nyligen en person ‘béarnaise’ fel. Då upprepade den andre samma fel, av hänsyn får man gissa.

En gång och i enrum rättade jag en väninna som sysslade med konst när hon upprepat uttalade namnet ‘Degas’ (den franska målaren) ‘på svenska’. Jag ville rädda henne från att göra bort sig i konstsammanhang. Men hon blev oerhört generad, jag såg att hon ville sjunka genom jorden.”

Fruktansvärt när någon uttalar chèvre fel!!! För att inte tala om béarnaise! Och den franske målaren Degas. Fan vad pinsamt. Ska folk verkligen få uttala namnet på fransk getost fel utan att det får konsekvenser? Det här handlar faktiskt om vilket sorts samhälle vi vill ha!

”Det vanligaste frågan jag får när en bekant inom jobbet kontaktar mig är ‘hur är läget?’. Ofta leder det till ett kort trevligt introduktionssamtal om hur ‘läget’ är innan vi börjar prata om anledningen till varför bekanten tog kontakt.

Jag har dock också ett par kontakter som jag har märkt inte är intresserade att veta hur ‘läget’ är men ändå frågar därför att de tror att det är så man gör. Det låter kanske lite barnsligt men jag blir provocerad av att få denna icke-fråga. Jag brukar väl svara det vanliga ‘bra – själv då’ för att komma snabbt vidare i processen men det känns inte bra att bli tvungen att svara! Särskilt inte när livet inte känns toppen just då. Finns det ett annat sätt att bemöta denna icke-fråga på så jag kan styra in samtalet där de ändå vill vara utan att jag behöver släppa in dem i min privatsfär?”

Det är verkligen chockerande många som inte verkar förstå grundläggande sociala koder. Jag kan inte fatta hur man på fullt allvar kan bli provocerad av en fråga som ”Hur är läget?”. Den som ställer frågan förväntar sig knappast att få någon längre utläggning som svar, och att uppleva frågan som att man måste ”släppa in någon i sin privatsfär” är ju bara orimligt. Det är ju knappast en fråga om den samlade personliga inkomsten under taxeringsåret 2015.

Nu får man inte ens fråga ”hur är läget?” i det här landet längre utan att någon ska bli kränkt :( Jag vet inte hur jag ska föra mig längre utan att det blir fel!

Jag tänker faktiskt sätta ner foten angående Anna Book nu. Det här har vuxit sig större än vad jag först hade tänkt mig, och det handlar inte längre om vad det gjorde från början.

Hela dagen igår på Periscope så pratade Anna om mig. Osammanhängande rants och utläggningar om hur patetisk jag är och att mina föräldrar borde skämmas och och att jag är smutsig och att Charlotte och Pernilla minsann inte får skit för sin matlagning men att Anna får det hela tiden… Ja ni hör ju själva.

Allt kulminerar på kvällen när Anna lägger upp den här bilden på Instagram. Jag har ingen aning om var hon fått alla skällsord ifrån, men jag skulle aldrig kalla henne för någon av sakerna däruppe. Jag har ingen aning vad andra människor har skrivit, men det är ju knappast något som jag kan hållas ansvarig för.

Det är uppenbart att det här inte längre handlar om vad det gjorde från början. Det enda som är säkert är att jag helt klart trampat på en öm tå och att det har utlöst en känslostorm från Annas sida. Det enda jag gjort är att syrligt ha konstaterat att hennes pasta förmodligen inte var hemlagad. Sen har det bara eskalerat.

Nu blir det ingen mer Anna Book-bevakning här på ett tag. Det är uppenbart att hon inte mår bra. Ni är många som har hört av er till mig på mejl och twitter och instagram osv och det är jag glad för, men den här situationen är inte hållbar.

Jag kan inte ha en folkkär kändis som gormar på mig på internet i flera dagars tid. Jag kommer kväva det här nu och lägga locket på från min sida, och det hoppas jag ni har förståelse för.

Skriv ingenting till Anna och hetsa henne, och ställ inga frågor om mig till henne. Igår så frågades det gång på gång och hon blev bara argare och argare. Lämna henne ifred så att det här blåser över innan nästa melodifestival.

Stoppa pressarna, Isabel Adrian har fått en idé! Som ni redan vet var Isabel Adrian en av de första som fick lämna årets upplaga av Let’s Dance. Det här har tagit hårt på Isabel, som nu har lanserat en HELT NY idé och meddelat att hon vill göra ett NYTT dansprogram, som som av en händelse verkar vara exakt som Let’s Dance! Såhär rapporterar Aftonbladet:

”Om allt går som jag vill tror jag att vi kommer att göra ett nytt tv-program. Det blir inte en spinoff, men som en fortsättning på Let’s Dance med en av dansarna i programmet. Man kommer att få följa mig när jag går med i utmaningen tillsammans med dansaren.”

VAD är skillnaden mot vanliga Let’s Dance? Om jag förstått det rätt så ska det ”nya” programmet gå ut på att Isabel Adrian dansar med en av danstränarna från Let’s Dance inför publik… Väldigt nyskapande!

”Programmets format är inte helt klart. Men enligt Isabel Adrian ska tittarna antingen få följa med henne samt eventuellt sju andra par i sin dansträning. Paren ska bildas av dansare ur Let’s Dance och kända personer som varit med i programmet.
– Antingen är man i par som tränar och tävlar mot varandra eller så tränar man och tävlar som grupp. Vi har inte kommit så långt ännu. Men om vi ska ha med andra par vill jag såklart ha med personer som jag känner och har en relation med. Jag kan säga att det är många som vill fortsätta dansa.”

Återigen – VAD ÄR SKILLNADEN??? Vi får följa sju par som tidigare varit med i Let’s Dance när de dansar ÄNNU mer? Nej, nu sätter jag faktiskt ner foten. Så roligt är det faktiskt inte. Let’s Dance känns faktiskt roligast för de som själva är med och tävlar. Uppenbarligen är det så pass roligt att de inte vill göra något annat över huvud taget någonsin igen.

”Tanken är att dansträningen ska leda till en stor show, där deltagarna ska tävla mot showdansare i andra länder och visa vad de har lärt sig.
– Jag tänker mig att man anordnar en stor tävling med en jury där det är flera länder som tävlar mot varandra för att se vilka som är bäst. Vi svenska dansare bli då som en stor trupp.”

Det känns som att Sveriges tv-producenter har börjat ta sig vatten över huvudet. SVT pratade bara för några dagar sen om att skapa en ”Worldvision Song Contest” och nu vill Isabel Adrian ge sig ut på något sorts världsomspännande Let’s Dance-korståg med quickstep och exportera David Hellenius till resten av världens länder. Det räcker nu! Varför skulle resten av världen bry sig?

Bara för att vi i Sverige är uttråkade och har slut på tv-idéer behöver vi väl inte dra in resten av världen i vår skit? Det var precis såhär första världskriget startade!