(Ursäkta bilden, jag tog alltså ca 0 respektabla bilder under årets WOW, och kände inte för att inleda detta med ett filmklipp där jag shottar Fireball….)

Hej! VBDFR har dragit ner på aktiviteten under sommaren pga jobb, föräldraskap och semester. Som ensam representant från VBDFR begav jag mig dock till Way Out West, och eftersom jag nu traditionsenligt sitter hemma med en post-WOW förkylning och tappad röst (asså jag får inte fram ett ord….) tänkte jag recappa festivalen lite.

Övergripande spaning: Jag blir mindre och mindre intresserad av att se konserter för varje år som går. Nästa år kan vi väl ba skita i spelningar och så är hela festivalen en enda lång dagsfest istället? *dryg stockholmare*

Mapei va asbra, dog av dansarna.

Future har jag recenserat här. För att sammanfatta: det är fel att hata på Future för att han kör playback, däremot är det fritt fram att hata på att ljudet va kass, att hans mick typ inte va på eller att han bitvis kändes lite oengagerad. Det finns olika typer av rapkonserter och alla ska inte bedömas lika. Puss och kram. PS. Anledning nummer ett att hata Future är för övrigt att han kanske är otrogen mot CiCi.

Outkast va SÅÅÅÅÅ BRAAAAA. Tydligen pågår ”Outkastdebatten” med anledning av att det projicerades bilder på avklädda kvinnor under delar av konserten. Jag tycker dessa visuals va ganska nice, störde mig inte mer på de än jag störde mig på säg… strippklubbsscenen i Beyoncés No Angel-video, men självklart får alla göra sin egen bedömning av hur mycket sexism man kan leva med och när. Jag har lyssnat på Outkast sen jag var barn och blev väl knappast förvånad, dom har ju haft nakna tjejer på sina skivor forever? Däremot tyckte jag att Andrés solodel var lite väl seg och jag hade mycket hellre hört lite av hans gästverser än Hey Ya för den jävla låten HATAR JAG ÖVER ALLT ANNAT. Alltid hatat den, kommer alltid hata den. Annars känns det som att jag kan gå vidare från Outkast-konserten som en mer fulländad människa, som att erfarenheten av att ha sett Outkast live för evigt kommer skänka mig liiiiite mer livsglädje.

Pusha T va också SÅÅÅÅ BRAAA. Jag höll på att dö när han spelade Trust You och blev så hype att stackars tjejen bredvid mig fick knuffa bort mig. Förlåt.

MEN!!!!!!! Det som gjorde störst intryck på mig var Cherrie och Leslie Tay live på Nöjesguidens dagsfest på lördagen. Ord kan ej beskriva hur mycket jag längtat efter att få höra riktig jävla r&b på svenska, och jag orkar knappt tro att detta verkigen händer. Att bägge dessa talanger dessutom gjorde sina första spelningar? Jag är fortfarande i chocktillstånd och vill bara höra mer mer mer mer mer mer.

Nu ska jag återgå till att ta en hård te med jävla massa honung, men vi hörs snart igen!

Bobby Brackins har varit en favorit sen jag vandrade dessa gator i tron om att jag var en ungdom. Han gjorde musik som jag lyssnade på i mina så kallade ”forming years”. Han var en av dom som sysslade med det så kallade DJ Mustard-soundet runt 2006 i Bay Area (dvs chock-länge innan DJ Mustard börjat producera musik ens typ).  

Efter att ha försvunnit lite från min radar i några år dök han upp häromåret som en mega-super-sångskrivare. Det läste ni kanske om på VBDFR-bloggen (när ni valde att lyssna på 2 On med Tinashe redan när den kom) tidigare i år t ex. Nu är han hursomhelst här med egen musik igen och jag sitter fan redo bered och laddad för det kan eventuellt bli jättebra.

Så bra start asså. Mila J och bay-rapparen (och världsstjärnan) G-Eazy gästar den flera dagar gamla Hot Box. Ni kan likväl börja lyssna på den redan nu för den är superbra!

/hugo

Varken gamla bayonnaise-läsare eller VBDFR-lyssnare lär ha missat att jag älskar Kool John jättemycket. Och att jag älskar hans flirtande med golden era New Orelans-influenser i sin musik. 

Det är fan nu han lever upp till bevis. Han har gjort kanske 12 sånger jag fortfarande spelar regelbundet ute pga låter som hits även om de aldrig blev hits när de kom 2011-2012-2013-2014. Nu måste alla lyssna alltså. Wobble med en kille som heter Skipper och Bitch I Look Good med P-Lo är de två sånger vi fått höra från albumet $hmop City hittills,. Nästa vecka kommer skivan då jävlar ska jag lyssna sönder den. 

Lyssna på sångerna nedan och titta på en throwback-Kool John video nedan där han kombinerar alla sina starka sidor: new orelans-influenser & snusk.

Kool John – Wobble (Prod. By Iamsu!)

Shoo alla kära lyssnare!

Efter några sommarveckors frånvaro är vi tillbaka för en ny show. I fredags spelade VBDFR skivor på Yakida i Göteborg så vi passade på att spela in ett avsnitt när Hugo, Petter och Sanna äntligen var samlade igen.

Vi pratar om mängder av ny musik av både gamla favoritartister och nykomlingar. Självklart har Petter med nåt nytt fett från Göteborg, vi får höra lite oerhört tung Atlanta-rap från Sanna och Hugo har genom sitt faderskap kommit till en insikt om Gucci Manes kropp.

Ha det bra i sommar så är vi snart tillbaka med avsnitt 71.

Whatever?! xoxo

Klicka här för att lyssna på Soundcloud.
Klicka här för att lyssna i iTunes.
Klicka här för att nå RSS-feeden.
Klicka här för att komma åt vår Spotify-lista med alla sånger (som finns på Spotify) från alla våra avsnitt.
 

Sånger från avsnittet:

1. leikeli47 – fuck the summer up
2. yaki divioshi ”D.R.A.K.E.”
3. kool john & p-lo ”bitch I look good”
4. sekrethess (thessity) – ”låt mig andas”
5. skeme ft T.I.– look what I did
6. Kong Makko Makeba – Pandaøyne
7. riff raff – tip toe wing in my jawwdins

8. gucci mane – panaramic
9. j. momey feat. yung LA – summer

10. roffe ruff ”ingen kärlek”

Här är några av sångerna som fanns på Soundcloud:

Kontaktinfo till oss osv finns i högermenyn. Vi har tröjor och sånt här: vbdfr.tictail.com.

Ikväll gör Angel Haze sitt andra sverigebesök för en spelning på Berns i Stockholm. Inför konserten tog VBDFR-Sanna ett snack med Haze om medeltiden, festivaler vs. klubbspelningar, hennes naturbegåvning gällande juridik och vad som egentligen hänt efter att hon lackade på sitt skivbolag och läckte sitt debutalbum.

När jag pratar med Angel Haze sitter hon på ett hotellrum i London redo att senare på kvällen spela på Wireless-festivalen. Hon låter lite trött, men blir genast exalterad när jag frågar om hennes förväntningar på Stockholms-spelningen.

– Det blir mitt första besök i Stockholm. Framförallt är jag exalterad över att träffa mina svenska fans i deras egen miljö, men förutom det är jag väldigt exalterad över Gamla Stan. Jag har hört så mycket om Gamla Stan, jag är lite besatt av slott och av medeltiden och vi har ju inget liknande i USA så det ska bli coolt att få se den miljön.

Finns det någon svensk musik du gillar?

– Jag älskar Lykke Li, men det säger ju alla. Och så gillar jag verkligen Max Martin, han är en av de mest begåvade producenterna. Det roliga är att jag faktiskt precis börjat jobba med de bägge.

Oj! När får vi höra resultatet av de samarbetena?

– Jag kan inte svara på det exakt, men snart hoppas jag!

Förutom kvällens spelning i Stockholm gör Angel Haze ytterligare ett Sverigebesök i sommar, i augusti spelar hon på Solid Sound-festivalen i Uddevalla. Jag frågar vilken typ av spelningar hon gillar bäst, klubbspelningar eller festivalspelningar. Svaret kommer snabbt.

– Festivaler, helt klart. Det är så bra vibe på festivaler, alla är där för musiken, det är något större liksom. Men klubbspelningar kan också vara roliga, det kan bli väldigt intimt och personligt.

Det har gått ungefär ett halvår sedan du läckte ditt debutalbum Dirty Gold, tänker du någonsin på hur livet hade sett ut om du inte gjort det?

– Jag försöker att inte göra det. Det var ett beslut jag fattade, och det har lett till massa olika saker. Jag försöker att inte ångra mig. Nu har jag börjat jobba på nya projekt också, saker som låter lite annorlunda. Jag försöker sjunga mer till exempel. Det är naturligt för mig att försöka testa nya grejer, att utvecklas, plus att jag ju aldrig riktigt sett mig själv som en rappare. Jag ser mig mer som en artist, och som artist vill jag utvecklas och testa nya grejer.

Några dagar innan jag pratar med Angel Haze gick BET Awards av stapeln. Angel Haze var nominerad för bästa kvinnliga hiphop-artist, ett pris som gick till Nicki Minaj, som höll ett uppmärksammat tacktal där hon påpekade att hon alltid skriver sina egna texter. Många tolkade Nickis tal som riktat till Iggy Azalea, som även hon var nominerad i samma kategori. Jag frågar Angel Haze om hon sett tacktalet.

– Nej, jag har missat det helt. Jag spelade på Glastonbury då. Men jag kan säga att jag blev förvånad över att jag var nominerad, glad såklart men också lite förvirrad. Det är sånna grejer som kan kännas konstiga eftersom jag verkligen inte ser mig själv som rappare.

Vad skulle du vilja göra om du inte var musiker?

– Om jag inte hade varit musiker hade jag nog fortfarande pluggat på college. Jag läste medicin och biologi och hade som mål att bli neurokirurg.

Är det något du skulle vilja ta upp igen i framtiden?

– Nej, det känns som det är för sent då. Men om jag skulle börja på college igen skulle jag nog läsa juridik. Jag har en jurist som hela tiden säger till mig att jag borde satsa på en karriär inom det, att hon skulle anställa mig direkt efter examen. Hon verkar tycka att jag är en naturbegåvning, haha.

Vad har du annars för planer för framtiden?

– Jag jobbar på ny musik hela tiden, men på senaste tiden har jag också börjat hålla på mer med välgörenhet. Jag är engagerad i olika organisationer som arbetar med utsatta barn, hemlösa barn och barn som utsätts för misshandel.

Varför blev det just de frågorna som fångade ditt engagemang?

– Det finns en gräns för hur mycket du kan göra med musik. Tidigare använde jag min musik mycket för att prata om de frågorna som är viktiga för mig utifrån mina erfarenheter. Men de senaste åren har min musik gått bortom den smärtan och mer börjat handla om det positiva i mitt liv. Att jobba med välgörenhet är ett sätt för mig att behålla mitt budskap. Det känns väldigt bra att kunna göra gott, att kunna hålla ett barn i handen som kanske går igenom vad jag gått igenom och kunna säga att det blir bättre. Det betyder jättemycket för mig.

Engagemanget hörs verkligen i hennes röst, för första gången under vårt samtal pratar hon på fritt och hon låter inte längre sådär trött. Jag avrundar genom att fråga vad hennes fans i Stockholm kan vänta sig av spelningen.

– Jag är väldigt exalterad över att vara i samma miljö som mina fans, att träffa fansen i deras stad, så förvänta er väldigt mycket energi!

Angel Haze spelar på Berns ikväll, event finns här och biljetter finns här.