Det senaste vi har hört från Mouse On Tha Track har inte varit lika världsbäst som det han brukar släppa. Underligt pga han är ju så orimligt talangfull, han har hittat på några av världens bästa musikstycken t ex. Men men som med typ all Lousiana-musik så visar de sig att det alltid finns nåt mer där ute, några sånger som aldrig når ut som de borde.

G Step av Point Blank med Mouse på beatet och rappen på tredje versen är en sån sång. Den har sedan 2012 inte samlat på sig 100.000 youtube-views ens. Vad i helv. 

För mig är det typ perfekt ljud när Mouse rappar på denna sång. Så enkelt och vanligt Mouse-beat och äntligen låter han enbart 100% Mouse och 100% Baton Rouge. Medan videon visasr massa dansande ungdomar. Mouse har t o m dreadsen kvar. Hur har han valt att vara så här bra på den här extremt okända sången?? Hur har jag kunnat missa denna!

/hugo

I mina öron gör Mouse On Tha Track perfekt musik. Han gjorde det för några år sen iaf, och denna sång är ännu ett exempel. Street Money är visserligen helt ny och videon är helt helt ny. Så ny att det antagligen hade hunnit bli juni i delar av välrden när den kom. Men tittar en noga ser en att Mouse har kvar sitt hår, och han har ju varit snaggad i minst ett år nu så vi vet att det är en gammal sång.

Street Money förblir ändå bara den näst bästa Lil Cali sången med gästverser av Mouse och Juvenile för Dat Dick från 2012 fick verser av Juve och Mystikal under 2013 när de kom på att den vara värd en push. Precis som Dat Dick har Mouse en distinkt Mouse-låtande produktion, även om Dat Dick inte faktiskt producerades av Mouse utan bara låter exakt som ett Mouse-beat. Hursom, Mouse är enorm det är sanningen.

Här är Mouse i sin nya frisyr:

När jag pratar om Baton Rouge-rappares frisyrer känner jag mig ändå rätt nära Frankie The Lucky Dog som musikkonsument.

Av: Hugo

I avsnitt 60 av vår pod VBDFR spelade jag och Sanna chock-mycket bra musik faktiskt. Om ni missat det så tycker jag ni ska ta en timme inom kort till att lyssna (här), om ni kan tänka er höra oss prata om och lyssna på chockmycket bra musik alltså. En av sångerna jag spelade har jag tänkt blogga om sedan den kom men pga problem med VBDFRs datapark har det inte gått. Minst 100% av er som läser detta kan relatera till problem med dataparker så jag vet (hoppas) att ni inte är upprörda.

Chokerande nog är sången jag pratar om rappad av en ungdom från Louisianas residenshuvudstad Baton Rouge. Chockerande nog är videon uppladdad på Str8 Up Ents youtube-konto. Det är inte första gången ni hör Danja på bloggen höll jag på att skriva, sen letade jag och upptäckte att det var på min gamla blogg jag postade Danjas Ima Teach You How To Do It (kolla videon underst nedan) i höstas. Den är fet och så men denna nya sången lyssnar jag fortfarande på massor och det var ju nästan två veckor sedan den kom. 

I podden påpekade jag att beatet lät väldigt mycket som ett Mouse On The Track-beat. Vår lyssnare Lo Vahltström påpekade att Vibe’n har samma beat som den gamla Boosie-hitten Top Notch, med Mouse som producent och refrängsångare. Lil Trill och Lil Phat (RIP) är fantastiska på Top Notch. Refrängen är dock annorlunda och det är kanske lite anmärkningsvärt att Danja sjunger:

”feelin like Nussie everybody vibe’n”.

Nussie är en Baton Rouge-legendar som tragiskt blev mördad för några år sedan. Louisianas rättsväsende var övertygad om att det var Boosie och Nussies rapbeef som hade slutat blodigt och åtalade Boosie för att ha beställt mordet. Boosie friades från åtalspunkterna och är ju nu sedan några veckor även friad från finkan. Jag hoppas verkligen att han inte var inblandad, bl a för att jag verkligen uppskattade Nussie som musiker.

Han hade nästintill ingen musikalisk eller lyrisk talang men sjukt mycket energi och attityd. Lyssna på They Hate My nedan där Nussie är helt fantatsisk på ett Savage-beat. Han förklarar rakt upp och ner varför alla hatar honom:

Här är en rad från sången ni hör ovan:

i bought a house and a building on the same street

Raden förklars inte vidare utan det är skryt som får stå för sig självt. Inga jävla metaforer. Han vrålade ut aggressioner på ett fantastiskt sätt. Enligt en kommentar jag minns från typ Memphisunderground.com eller Wordofsouf.com (alltså för två-tre år sedan var det så raplyssnare följde Baton Rouge-rap, letandes efter sällsynt info om när Kevin Gates skulle släppas fri t ex) så ska Nussie ha varit hatad i hela BR pga att han rånat alla minst en gång.

Så vad säger Danja med den där refrängen? Vem vet, det viktiga är att raden gav mig en anledning till att påpeka att det är lite anmärkningsvärt att rappar om Nussie på ett Boosie-beat och att jag således jag fick en chans att skriva lite om Nussie. Det skulle vara så spänande om artister som de vi bloggat om (She Money, Danja, Spitta, Kevin Gates med flera) kunde göra något stort av Baton Rouge musikarv, denna stökiga kraftmusik som trots allt är en ljudmässigt snällare variant av sin lika studsiga kusis bounce från grannstaden New Orelans. Det kanske var på väg att hända när det kanske största löftet Lil Snupe blev signad av världsstjärnan Meek Mill, men tyvärr gick Snupe bort förra året.

Lyssna på och kolla på videosarna till Top Notch med Boosie och Danjas Ima Teach You How To Do It här nedan:

Av: Hugo

Jag känner inte att jag behöver motivera varför jag är så förväntansfull inför filmen Draft Day. Den kommer lagom till den riktiga NFL-draften. Den handlar om hur Cleveland Browns ska drafta, det är ett 100% relevant scenario för Browns har flera förstarunde-draft-val i år. Kevin Costner är med. Jag älskar Kevin Costner.

Det har funnits tidpunkter i mitt liv när jag har inbillat mig att jag kanske måste försvara några av mina intressen. Inte NFL så klart. Det är orimligt att ogilla NFL om en inte är en utomjording helt utan intresse för fantastiska mänskliga prestationer såsom konst/uppfinningar/musik/tacos/NFL, enligt mig. Men snarare att jag ville försvara att jag alltid gillat Kevin Costner så mycket (Postman är den bästa). Det har inte gått längre än så, jag har aldrig formulerat några argument för att försvara mig, jag har bara tänkt tanken. Av nån anledning har jag kännt lite samma sak gällande min besatthet av all musik Mouse On Tha Track gör. Han har så corny röst, jag älskar den. Hans beat omg.

Jag kom på nu att det kanske är det här som heter guilty pleasure, där ser man! Alltid trott att jag inte haft nåt sånt. Hursomhelst, all text framtill nu var bara utfyllnad för att säga detta:

idag har jag jobbat till ljudet av Draft Day-trailern sen satt på Mouse throwback-klassiker I Go från 2012 med Mista och Mista Cain sen satt på ljudet till Draft Day-trailern sen svarat i telefon sen börjat om.

Det finns inget som hindrar er från att göra samma sak!

Av: Hugo

Baton Rouge i Lousiana har för mig länge varit den musikscen som är bäst på att blanda ratchet-party-rap med vemodig gangster-rap. Två genrer jag har mina 10.000 timmars träning inom, jag borde va expert på något vid det här laget. Jag har en ambition att på den här bloggen försöka förklara vad som är så speciellt med just den scenen, jag har behövt ge utlopp för det rätt länge. Ett tydligt tecken på det är till exempel att jag inte kunde hålla mig från att skriva om Baton Rouge-rap några gånger ens på min gamla blogg fast än att Bayonnaise uttalat enbart skulle handla om rap från San Francisco-bukten och dess omnejd. Till exempel skrev jag för nåt år sen om hur mycket jag hoppades på att Kevin Gates skulle nå lite framgång efter sitt fängelsebesök (det har ju gått rätt bra!), och precis ett kort tag innan vi började blogga på NG så skrev jag om min relation till BR-rap och om BRs ungdomsscen.

Jag har alltså tänkt skriva mer om det här, men idag börjar vi med två relativt nya smakprov. Ovan hör ni min favoritproducent Mouse On The Track med Thug Brothers med den Mr Watson. Precis som alla hits av okändare grupper är låten de pushar som en hit (Mr Watson) egentligen några år gammal, men den officiella videon ni ser ovan är från i somras. Det här låter exakt som Baton Rouge-rap framvuxen ur jiggin-rappen som dominerade BR typ 2002-2008. Jiggin handlade enbart om att festa hög på ecstasy (ecstasy är en äldre form av molly, jag säger det igen så alla hänger med i referenserna: ecstasy är för pillertrillarvärlden vad mjöd är för ölvärlden). Skillnaden mot äldre jiggin är att det låter rätt uppdaterat, som om att Mouse använder bättre datorer typ. För att höra mer av genren kan ni t ex följa 3WayStreetRadio på Soundcloud. Jiggin är ju även en dans så klart, jag har inte fattat exakt hur den går till men det är nån blandning av detta:

Det andra smakprovet hör ni nedan. Det är den unge Spitta som rappar rakt och rått om livet, typ inga metaforer och knappt några glädjeämnen. Låten kommer från hans september-mixtape Fresh Out of Jail. Skivan består av klassik helt rimlig bruksrap, allt i samma dystra stämning. Allt påminner om Kevin Gates, allt påminner om Lil Boosie. Det låter väldigt mycket Baton Rouge. Lyssna på Trust Dat: 

Av: Hugo