Ja okay jag vet att ni menar allvar, jag känner det inte bara. Eller, jag försökte ta ett jogginglopp till skivan men jag hade problem med att klara av det så satte på nya RHQeller nya Playboi Cartieller nåt annat toppen. Det inte musik som för fungerar att lyssna på i praktiken.
Nog om det. Nedan är tre andra skivor från Kalifornien som kommit senaste veckan som jag kommer lyssna på fram till sommaren minst.
Om ni lyssnat på senaste VBDFR vet ni att Sanna och Petter önskade sig just ett solo-projekt från SOB x RBEs Yhung To. Det kom direkt. Se till att följ min spellista 2017 grejerna Q2 så hör ni sånt här direkt när jag lägger in det.
”funky fresh for the AP Nine Tre straight from the motherfuckin Northern Bay It’s the C.L.I.C.K. all up in that ANUS HOLE”
En av anledningarna till att jag alltid gillat Bay Area-rap är att så många av scenens fanbärare helt obrytt som om det inte vore nån grej kan blanda vulgär humor med extrem hårdhet. E-40s inledning av Way Too Vicious, som jag transkriberat här ovan, får mig fortfarande att tappa hakan lite så här 10.000 lyssningar senare. Bara den grejen i sig själv är jävligt funkig.
I veckan släpper podcasten VBDFR avsnitt 104. Nån gång i avsnittet snackar jag om hur bay area-rap alltid haft en extremt stark relation till funk. Eller jag snackar nog inte så mycket om funk, vi alla får väl helt enkelt se när avsnittet släpps. Men jag snackar om att det på sistone släppts en del musik i Bay Area av artister som Mozzy, Ezale och Nef The Pharaoh. Förutom att vara bra musik rent allmänt sticker deras musik ut för mig eftersom:
1. Det låter typ precis som 20 år gammal Bay Area-rap.
Det låter så himla mycket som Bay Area rap har låtit under alla år sen dess. En typ av bukt-rap iaf, den funkiga. Khayree-produktioner låter det som. DJ Fresh från 2005 låter det som.
Detta innebär ju självklart att det låter förlegat och inte är bra eller hur? Musik som låter som gammal musik är ju nåt 30+ folk lyssnar på om de tappat gnistan. Själv är jag inte 30+ på flera veckor och vill höra ny skit dagligdags!
Men!
2. Det låter så jävla fresh.
Hur kan 1 och 2 existera samtidigt? Det är det nog ingen som vet, precis som hur ingen antagligen vet helt säkert om jorden är platt eller oval.
Här är en spellista jag slängt ihop som försöker bevisa 1 och 2. Sambandet mellan buktens musik från 90-talet tills 2016 och allt där emellan. Den nya musiken är sist och den äldsta först, kanske har jag lagt några låtar lite fel men whatever.
Min första reaktion när jag såg denna bild på internet var exakt denna:
Starta Facebook-gruppen ”Rädda Nef The Pharaoh från Drakes blodsugarklor” och träffas på en offentlig plats med de andra gruppmedlemarna för att fika.
Men det är lite starkt tänkt kanske. Facebook-grupper träffas ju inte på riktigt. Låt oss titta på vad som har hänt:
1.Nef The Pharaoh gick ut offentligt med att han var en jättebra artist under 2015. Detta hände genom att han släppte musik.
2. Drake har gått ut offentligt med… 2.1 … co-signs av okända nya innovativa artister via digitala kanaler eller genom att spela in remix på bra sång. 2.2 … med musik där Drake för evigt använt sig av artisternas flow och musikaliska uttryck, vilket legitimeras genom Drakes del av utbytet: ge co-sign.
3. Jättemånga artister har gått ut offentligt med tvivel kring om Drakes co-signs verkligen hjälper artisterna, eller om de framförallt hjälper Drake?
4.Sauce Walka gick ut offentligt med sitt missnöje över att Drake hintat i digitala kanaler om att han skulle remixa 2 Legited 2 Quitted, men sedan svikit löftet/hintandet genom att gå ut offentligt genom att aldrig släppa någon enda remix till 2 Legited 2 Quitted. Vi skrev om det här på bloggen.
5. Jag gick ut offentligt med min teori om att Drake hittar nya innovativa artister att gå ut med offentligt med co-signs till genom att analysera icke-offentlig data från sociala medier och musiktjänster.
6. Flera rimliga gick ut offentligt med att de höll Nef The Pharaohs Big Tymin som en av årets bästa sånger.
7. Drake gick ut offentligt med en co-sign av Nef The Pharaoh genom att lägga upp en bild på Nef The Pharaoh på sitt instagramkonto.
Finns mycket händelser mellan raderna här, men dessa sju grejor är de absolut viktigaste.
Vad händer nu? Kommer Nef The Pharaoh få en ordentlig skjuts i karriären nu eller kommer det gå åt fanders som för Sauce Walka? Det är det nog ingen som vet, men uppenbarligen är risken för det förstnämnda stor nog för att jag, en rapbloggare i Sverige, skulle bli orolig.
Om ni absolut vill kan ni precis som Drake lyssna på Nef The Pharaohs musik och se om det påverkar hur ni känner för hela den här historien. Nef är mest känd för sin cash money/golden era New Orleans-influerade Big Tymin som ni ser i videon nedan. Även EP:n* är jättebra. Den hör ni här på Soundcloud t ex.
/Hugo
*EP är förkortningen för ”Elektronisk Puck”. Förr i tiden lyssnade folk på musik i sin hemmiljö genom att lägga tunna runda svarta skivor där musiken sparatas i räfflorna på en vinylmaskin och så blev det musik när man tryckte på play. Skivan såg lite ut som en puck. Idag lyssnar vi på musik på elektronisk väg, men har behållt ordet puck av nån anledning, fast med tillägget elektronisk. Lite som hur E i E-mail står för effektiv, effektiv mail, pga snabbare än fysisk mail.
