Hej vänner (& fiender)!!
Jag ska hetsa igenom Stjärnorna på slottet eftersom jag redan ligger helt i ofas.
Faktum är att jag ju bara är på tredje avsnittet och säsongen är slut. Men så är det ju inte så lång säsong. Gudskelov. Tänk om det hade vart typ tio skådisar som skulle berätta om sina tragiska uppväxter. Men det är det ju inte, det är bara fem.
SVT:s beskrivning av Amanda Ooms-avsnittet: ”Under Amanda Ooms dag på slottet får vi en inblick i hennes barndom som kantats av svikna löften, låtsaskompisar och föräldrar som övergav henne.”
Ja, avsnitt tre är alltså Amanda Ooms dag. Vi kan även kalla det snyggdagen, för hon är ju väldigt snygg. Alltså hur många är så snygga, kanske 1 på 1000? Eller ännu färre? På bilden ovan så ba… Jag har inte vaknat än, jag behöver kaffe… Och ändå är hon typ 50 år? Ska man inte va ful då? Jag är 25 år och jag är ful redan! Tragiskt. Men men.
De åt Berlinfrukost! Sånt sammanträffande för Berlinfrukost är det enda jag tänker på, drömmer om det på nätterna. Berlinfrukost är för er som inte vet typ att man äter allt som är gott till frukost.
Det här kommer inte bli ett särskilt ”roligt” inlägg eftersom Amanda är väldigt sansad och sympatisk till skillnad från de andra så det finns inte så mycket komiskt material. Men jaha, då ska vi se vart vi ska börja.
Amanda växte upp i en hippiefamilj och hennes mamma hade en förlossningsdepression. Tragiskt nog så tog hennes mamma livet av sig när hon var ca 10 år (när Amanda var det alltså). När Amanda berättar om detta så är det ett väldigt känslosamt ögonblick som kräver respekt liksom. ”De där dagarna är ensamma förfärliga timmar som har förföljt mig genom mitt liv… Då var jag ensam på jordklotet”. Men det dröjer inte många sekunder förrän Stefan Sauk bryter tystnaden.
”Jag får sån jävla… (tårar)… För det är samma… That’s my fucking life.”
Amanda ba: ”Okej. Din mamma tog också livet av sig?”
Stefan Sauk ba: ”Nej… Men hon hotade med det när jag växte upp.”
Man ba okej, kanske inte ultimat att säga att man varit med om samma sak som nån annan när man inte har det! Sen blir han skitförbannad vid minnet av hans mammas självmordshot och ba ”GÖR DET DÅ JAG KAN HJÄLPA DIG FÖR FAN”.
Amanda: ”Jag fattar.”
Han fortsätter: ”GÖR DET DÅ FÖR FAN, JAG KAN KÖRA TÅGET!!!”
Marika tar på sig sin ”sorgliga min” som hon alltid har när nån berättar nåt hemskt:
Sen ska hon va sådär ”klok” som de försöker va hela tiden, typ säga nåt om ”människans väsen”. Marika: ”Den lilla flickan som var Amanda har tagit sig igenom det här, det är en av människans storhet.”
En sak som jag faktisk blev förvånad över var att Amanda Ooms själv tog upp sitt eget utseende, alltså att hon är extremt snygg! Haha! För det är hon ju!
Detta är inte sådär ”så talar man bara om kvinnor, fokuserar på deras utseende istället för konstnärskap” för jag hade gjort det om det var en kille också men det finns nästan inga killar som är såhär snygga.
”Det har tagit mig in i många rum som jag inte hade fått komma in i om jag inte varit snygg, det måste jag erkänna” sa hon och det är egentligen ganska fett att hon erkänner det, hade varit så lätt att ba ”nä men jag har bara kämpat hårt, har inte haft det lättare än nån annan !!! Som ca alla andra privilegierade människor säger hela tiden.
Haha, såhär gör Claire med händerna varje gång de ska gå nånstans, och säger: voff!
Jaha vad ska de hitta på på Amanda Ooms dag då? Säkert någonting kreativt, detta är ju väldigt kreativa personer som vi vet. Mycket riktigt, de ska måla sina självporträtt. Plötsligt bryter alla ut i panik? Skådespelare, de är så känsliga själar!!!
Stefan: ”Det här är min största ångest.”
Marika: ”När jag stod där framför stafflit då blev jag riktigt panikslagen ett tag, och då blev jag arg, tänkte nej nej nej jag gör det inte, jag går ut.”
Men de är också fyllda av envishet och ”jävlar anamma”!
Marika: ”Och då sa Stefan: Fan vad nervös jag blev, och då tänkte jag: Vi gör det.”
Morgan: ”Vi kör bara!”
Amanda målar lite som nån på helgon.net eller den där sidan deviantart eller vad den hette.
Jag älskar dock att hon inte försöker göra sig till större konstnär än vad hon är, hon liksom bara gör saker och berättar att hon blev jätteglad första gången hon fick en recension… Eller t.ex. när hon berättar om när hon var ung och ”hamnade i ett gäng där alla var ganska begåvade, det var Tant Strul, Ebba Grön, jag kände liksom doften av nånting som jag också ville”. Haha, jag är nöjd med att hon inte har hybris?! Why?! Nej men jag hade tyckt det vart jobbigt om hon som är så snygg också var ett geni, det kan jag erkänna.
Den här bilden sprängs ju typ av coolhet och hetta!!!!
Fattar dock inte en sak, att Amanda Ooms är så nöjd med att hon tjänat egna pengar hela livet? Det kanske är nåt med den generationen att de inte förväntades göra det, de förväntades gifta sig rikt om de kunde liksom. För hon verkar i alla fall stolt över att hon inte föll för den ”frestelsen”. ”Jag har gjort allt av egen kraft och framförallt finaniserat mitt liv. Jag är liksom en kvinna som har bestämt mig för att klara mig själv och har verkligen också gjort det. Om man inte gifter sig med en man som har pengar som kan rädda en från sämre tider så är det ju ganska klart och tydligt att då blir det plötsligt kanske stenhårt ekonomiskt” Man ba no shit, Sherlock (eller vad man säger?)? De flesta tjänar väl sina egna pengar liksom!!!!! ”2003 kom jag tillbaka till Sverige igen och då var det tufft faktiskt, väldigt fattig var jag helt enkelt, och då jobbade jag som servitris och sådär – HEHEHEHEHE.” Usch tycker det är så störigt när kulturarbetare ska ta upp att de jobbar med nåt ”vanligt” en sommar! Väldigt vanlig företeelse men ack så irriterande, att tycka att man känt på hur det är att arbeta. Det kanske man har men men. Sluta säga det hela tiden – gäller alla kulturarbetare! (Utom mig, jag får prata om mitt förvärvsarbete hur mycket jag vill :D)
Sen kommer gulle-Morgan som har missuppfattat hela PK-begreppet och säger: Mitt liv gick ut på att bli PK som man säger idag! Jag är en svensson, jag har barn, en familj… Vad känner du inför det?
På detta svarar Amanda Ooms… inte så mycket.
Sen frågar nån om hon är stolt över alla sina roller och hon ba nää, vissa saker har jag gjort för att överleva! Detta är väldigt sympatiskt att hon säger! Om man frågar mig så har jag full förståelse för att man gör saker man inte är så stolt över ”för brödfödan”! Borde vara mer sånt, speciellt inom litteraturen, att man borde ha förståelse för typ paret Kepler. Roligare att ha pengar än att inte ha pengar liksom. Vi borde prata mer om pengar!
Sen snackar hon lite mer om sitt ”val att inte vara beroende av någon”:
”Vissa av mina filmroller har jag gjort för att kunna upprätthålla det som är min värld, alltså att vara fri. Som jag sa förut så har jag aldrig blivit omhändertagen av någon”
Jaja, inte jag heller! Fy fan vad skönt dock att bli omhändertagen av någon? Har aldrig ens övervägt att gifta mig rikt men nu börjar jag fundera på det, för varför inte liksom? De flesta rika är ju även snygga, och förut brukade de även vara bildade. Kanske finns nån bildad greve kvar man kan gifta sig med.
Haha det är kul vid efterrätten när Amanda ska gå till köket och göra i ordning den och de har tagit in nån praktikantkille som säkert vill göra karriär som konditor och som inte ens nämns vid namn men man ser att han tänker att detta är hans stora genombrott typ.. Eller det ser ut som han tänker så, de 5 sekunder han är i rutan…
Han ba:
”Det här är det trendigaste vi kan se om man kollar på amerikanska kaktrender nu. It’s a naked cake.”
Amanda ba: Naked cake?
Han: Yes, it’s a naked cake baby!!!
Ser sjukt gott ut!!!! Ska göra en sån på typ… midsommar.
På kvällen ber Amanda alla skriva en flaskpost till sig själv när de var nio år. Man tänker genast, åh dra inte upp folks barndomar, snälla, orkar inte höra om dem en gång till! Väck inte den björn som sover!
Så hör man hur Morgan mumlar: Mig själv när jag var nio år…
Man ba nej nej nej… ha lite självdistans nu… vi orkar inte.. men självklart bryter det loss och ba:
Jag skrev till mig själv när jag var nio och det blev lite känslosamt sådär att tänka tillbaka på och den smärtan man faktiskt har gått igenom… att få åka tillbaka och säga till lillkillen: det kommer ordna sig.
MEN MEN, vem är jag att döma om nån haft en taskig uppväxt…
Gud, jag har skrivit hela det här inlägget utan att nämna Amandas romans med Thåström!! Men det är inte så intressant, de var ihop när de var unga sen var de inte ihop på massa år och Amanda ”flydde” ut i Europa under massa år och nu är de ihop igen. Det är väl typ det.
Puss och kram, vi ses på stan
/Anna
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.