Den banbrytande och legendariska modedesignern Martin Margiela har alltid varit något av ett mysterium för många. Han har alltid stått utanför rampljuset och diskussioner kring om han ens existerar har varit nästan lika vanligt förekommande som diskussioner om det kontroversiella modet i sig. Den nya kortdokumentär The Artist is Absent regisserad av Alison Chernick handlar om just det, Margielas säregna estetik samt arbetssätt och hans anonymitet.
Nu kanske alla Margielafans eller allmänt modebesatta upplever någon slags skräckblandad förtjusning i och med denna nyhet, då en kanske tror att dokumentären som en SÅ GÄRNA vill se ska vara lika svåråtkomlig som designern själv, men nej- den finns att se på Youtube:
En av världens största modeskapare, Giorgio Armani, uttalade sig pinsamt problematiskt i en intervju med The Sunday Times som publicerades förra söndagen. För att citera den 80-åriga tyckaren: ”A homosexual man is a man 100%. He does not need to dress homosexual. When homosexuality is exhibited to the extreme—to say, ‘Ah, you know I’m homosexual’—that has nothing to do with me. A man has to be a man,”. Att en individ, som dessutom själv är icke-heterosexuell, uttrycker sig på detta kränkande vis har självklart fått (helt rättfärdigat) upprörd respons på sociala medier. Exempel:
Först och främst är det givetvis ett väldigt kränkande yttrande som aldrig borde få sägas- speciellt inte som löjligt inflytelserik person. Att tycka att en homosexuell man gör sig själv undergiven (mindre manlig) genom att ”klä sig homosexuellt” är detsamma som att tycka att en homosexuell man är undergiven en heterosexuell man. För det andra är det oerhört föråldrat att ens tycka att en kan klä sig homosexuellt. För det tredje har han som den 80-åriga icke-heterosexuella person han är förmodligen själv blivit utsatt för en hel del förtryck och kränkande kommentarer genom åren så att dessa åsikter ens existerar är för mig helt bisarrt.
Vidare delade han även med sig av lite idéer om kvinnor som plastikopererar sig i The Sunday Times-artikeln: ”A small breast does not have to become big,” ”I prefer to look at a natural woman. A woman should be courageous to become older, not desperate to look younger than her age.” Mvh, sönderopererad inskränkt gubbstrutt.
Sammanfattningsvis:
1. Lägg av med att diskriminera och förminska homosexuella män.
2. Sluta ta dig rätten att uttrycka dig om kvinnors kroppar och utseende, det spelar ingen roll vad DU tycker är trevligt att titta på herr Armani.
Vi vet alla att modevärlden är mästarnas mästare på att hypa människor. Att skapa tillfälliga stilikoner – någon som varar max en eller två säsonger. A$AP Rocky, en person som jag har tänkt på en del på sista tiden, var en av de där tillfälliga stil-gururna som satt frontrow på nästan alla modevisningar och fanns att hitta i var och varannan modetidning under en period.
Den 31 oktober 2011 släppte han sitt debut-mixtape Live. Love. A$AP (som fick lysande kritik). Därefter släppte han, den 15 januari 2013, sitt debutalbum Long. Live. A$AP (som fick ännu mer lysande kritik). Och någonstans däremellan, liksom en kort tid efter albumsläppet, var han modevärldens lilla älskling.
Att en ung hyperaktuell rappare med ett ansikte att döda för och en förkärlek för Raf Simons, Rick Owens och Alexander Wang blir uppsnappad av modevärlden som dens alldeles egna musa känns ganska givet. Att just han skulle vara en fluga, en snabbt försvinnande trend, känns dock mindre givet då han fortfarande är exakt lika stilmedveten (samt lika löjligt snygg) som han var den dag då modesfären först lade ögonen på honom. Lite på samma vis som hans modeslavs-hiphop-kollega och 2013:s frontrowkonkurrent Kanye West, mannen som tvärtom aldrig verkar hamna på utelistan.
Så, jag har givetvis funderat mycket över varför A$AP Rocky inte varit trendig sedan 2013. Vad hände egentligen med A$AP Rocky? Var han som vilken annan hypad persontrend som helst, som bara dog ut? Eller är det kanske för att han inte har levererat ny musik på ett tag?
Den 1:a april dök GQ:s aprilnummer upp, innehållandes ett uppslag med ingen mindre än A$AP iklädd svindyra sportkläder, samt ett tillhörande videoklipp där han rappar en vers från sitt kommande album At. Long. Last. A$AP. Han dyker alltså upp i en modetidning igen, i samband med att ny musik ska släppas. Världen väntar på hans nästa album och han pryds i Helmut Lang.
I tisdags infann sig A$AP Rocky på Tribeca Film Festival där han deltog i ett samtal med Elliot Wilson (rutinerad hiphopjournalist) om mode och musik – i musikkategorin en hel del om det ovan nämnda kommande album. Vid detta tillfälle debuterades även en ny låt, The Beauty And The Beast, med tillhörande video. En artikel kring detta fanns sedan att hitta på modesiten Style.com, där han bland annat omnämns som ”fashion favourite”. Bara några veckor efter GQ-uppslaget figurerar han följaktligen i ett modesammanhang igen, med anknytning till hans stundande sprillans nya musik.
Så, för att svara på min egen fråga: A$AP Rocky får återigen leka med modebranschen – för att han är tuff och har gjort ett alldeles eget album igen. Punkt.
Som följd av mitt knäckande av modenöten kan jag inte riktigt bestämma mig för om det känns ”rättvist” eller bara jättesorgligt att en görs trendig/otrendig beroende på om en gör något creddigt? Det kan kanske tänkas att det känns mer ”schysst” att hypa en person för att den gör något en tycker är grymt, snarare än att bara ge en människa löjligt mycket uppmärksamhet av ingen specifik anledning för att sedan byta ut den av ingen specifik anledning (sådär som det ofta går till i persontrendssituationerna)?
Hur som haver vill modevärlden förmodligen leka utan herr A$AP om ett litet tag (att döma av min tidigare fullständigt korrekta slutsats), men en kan ju i varje fall önska (likt vilket annat fan som helst) att A$AP. är. Long. Last.
Succéutställningen BACK – Allt ska bort! som alla stockholmare trånade efter då den i november 2014 tog plats på Röhsska museet i Göteborg (Stockholms rivalitetsstad) kommer till alla stockholmares förtjusning (inklusive resten av Sverige, för vem fan vill resa till Göteborg?) imorgon(!) att öppna på Kulturhuset. Utställningen består (som på Röhsska) av två delar, en retroperspektiv del med plagg ur tidigare kollektioner och visningsfilmer, samt en del som är utformad som en ”One Pound Shop” där en kommer att kunna köpa produkter med koppling till BACKs tidigare kollektioner. Det som finns att införskaffa i shopen är bland annat: toalettpapper, shampoo, dildos, tändare och självlysande kondomer.
@BACK- Allt ska bort!
