Elaine Eksvärd:

Någon som kommenterar Elaines inlägg där hon skriver om pizzabagaren Ahmed och tycker att sådant tar fokus från offren.

Terrorister och rasister. Så mycket hat, så mycket gemensamt. Låt inte deras frön så i era hjärtan. Dåd som det igår föddes av sådana frön. Han har förmodligen fått i sig att svenskar är onda som ska dödas, ett helt folk. Att då låta rasister föra samma resonemang mot ett helt folk är att göra terroristernas ärende.  Därför är det viktigt att vi dealar med oss själva, de frön av hat som kan uppstå. Koncentrera hatet till terroristerna. Hatar vi ett helt folk, då är det ingen skillnad på oss och han som körde lastbilen.//Elaine

Ibland är hon faktiskt bara så klok, den där retorik-Elaine. I situationer där jag mest tappar målföret och sitter stum med mina känslor – jo då, tro mig..det händer faktiskt – så sätter hon ord på det jag tror och hoppas att många av oss känner.

Jag sitter här hemma i en filthög tillsammans med missarna.
Resten av familjen är på annat håll och M och 13-åringen hade precis lämnat Stockholm i bil när terroristen slog till och jag ville mest att de skulle komma tillbaka hem så hönsmamman kunde ha uppsikt över sin flock.
Men det är klart – slutar man leva så vinner terrorn och M försäkrade mig om att de var okej och trygga.
Men jag kommer nog inte lämna vår filthög idag.

I det här läget så kan jag inte formulera mina egna tankar.
Jag får en liten flashback till en liknande händelse i USA som jag och min syster hamnade mitt i 2003 – något som är det mest obehagliga jag varit med om.
Så här låter jag Elaine tala för mig för hon sätter ord på det jag känner.

Så tack, Elaine.

Madeleine Ilmrud:

Madeleine skriver ett inlägg där hon anklagar politiker och Sveriges främlingspolitik för attentatet igår på Drottninggatan.
Hon vill veta hur vi ska övervinna hatet med hjälp av handlingsförlamat flumsnack?

Jag blir ledsen och frustrerad. Sveriges naiva syn på medmänsklighet har gjort att vi acceptera det här. Tragiskt men sant. Självklart ska vi hjälpa, rå om och värna för människan men till vilket pris? Med våra öppna gränser har vi själva valt att ta in oinbjudna gäster. Och kom inte och säg att det inte är så för det är precis. så. det. är. Jag har sett det själv!
[…]
Samhället har blivit så skevt och att något så hemskt som det som hände igår ska behöva inträffa för att Sverige ska vakna är ju bara tragiskt och beklagligt! Om vi ens kommer att vakna nu…? Jag är tveksam tyvärr. Terroristerna är här, vi har bjudit in dom. Men en sak är säker, mitt land, mitt Sverige kommer dom aldrig kunna ta ifrån mig! Och mina barn kommer jag göra allt för att skydda, om det så innebär att jag måste stånga mig blodig för att få ett tryggt Sverige igen ♥

Kommentarsfältet inne hos henne är delat, ungefär hälften tycker att det är bra att hon som offentlig person säger ifrån och hälften tycker att hon är smygrasist.

En dag som denna – borde man inte få känna ilska, skräck, tveksamhet och allt annat som kommer med en sån här situation.
Jag hoppas att hennes inlägg är mer en reaktion baserad på rädsla för jag tror inte att detta är vägen framåt.
Jag hoppas i alla fall inte det.

Tack för tips!

Just nu skiter jag i att pytsa ut inlägg med jämna mellanrum utan jag kör ut saker när de kommer. Är det okej?

Ellen Bergström:

När jag såg det här i mitt Facebookflöde bestämde jag mig för att stänga av nyheterna på TV, någonting som jag suttit klistad framför sedan terrordådet igår.
Fyra avsnitt av den här serien är släppt på SVT play och varje avsnitt är bara drygt 10 minuter långt men jag fick ett break från all sorg och allt våld och kom på mig själv med att skratta högt flera gånger.
Gud vad jag behövde det efter att ha suttit md tårarna i ögonen eller rinnande ner för kinderna sedan igår.
Ni hittar avsnitten här på SVT play.

Älskade Ellie. Älskade humor. Vad vi behöver er just nu.
Tack.

Magdalena Graaf:

Jag vill börja med att skicka styrka och kärlek till dem som förlorat en kär och älskad familjemedlem idag. Sen vill jag tacka Gud för att vi faktiskt lever. Vi befann oss på Drottninggatan. Vi var på väg till Hötorget för att se  SFs babyBossens 15.00 bio. Strosade längst Drottninggatan i en fem-årings takt.
Jag, Tristan och Charlie.

DET BLEV en fruktansvärd OCH väldigt traumatisk upplevelse. Vi lyckades kasta oss åt sidan och ta skydd på ett cafe. Den skenande lastbilen missade oss med  ett par meter.

Jag tror att vi fortfarande är i chock. Har svårt att ta in det som hänt. Det känns som en ond dröm. Jag mår illa, hackar tänder, skakar och gråter. Människorna som flög i luften, ljuden av kroppar som träffade marken. Skriken, blodet. Paniken. Tumulten. Motorns skenande.  Röken. Söka skydd. Vart gömmer vi oss?//Magdalena Graaf

Magdalena Graaf och hennes två söner var en meter från att bli träffad av den lastbil som dödade minst 4 personer igår. Hon beskriver det på sin blogg och det är helt fruktansvärda beskrivningar.

Tack för tips, S!

Fredrik Backman:

Sociala medier fullkomligt svämmar över av kärlek idag och en av alla de som bidrar är författaren och bloggaren Fredrik Backman.
Han har idag lämnat in sitt visakort till Akademibokhandeln vid Odenplan där han erbjuder sig att betala för barnböcker vid uppvisande av hans Instagraminlägg.

Så fint. Så mycket kärlek.

Tack för tips, Linnea!

Alexander Pärleros/Ida Warg:

Alexander Pärleros – Ida Wargs pojkvän och grundaren till Framgångspodden – skriver nu på Instagram om hur nära han var att bli påkörd av den lastbil som igår gasade Drottninggatan fram och hade ihjäl minst 4 personer.

Så är skriver Ida på sin blogg.

Igår 14.43 så ringde min pojkvän mig när jag var på gymmet för att prata med mig medan han tog en promenad hem genom Stockholm. Helt plötsligt blir det tyst i telefonen och jag hör bara nej, nej nej, det här är inte sant. Det här är det sjukaste jag sett! Jag frågade vad han menade och det blev helt tyst i telefonen. Sedan får han fram att han ser döda människor och en människa utan ben. Jag trodde fortfarande att han skämtade men fattade snart att så inte var fallet när han började prata med andra människor om vad som hänt. Mitt hjärta stannade och tänkte direkt terror! Jag fick ingen kontakt med honom utan sa bara spring spring spring. Han sprang mod Odenplan och tog en taxi hem.//Ida

Igår vad Alexander med som ögonvittne i diverse media och nu skriver de alltså själva om det ofattbara.

Jag minns när Gina Dirawi var sekunder från att skadas av den självmordsbombare som detonerade en sprängladdning på Bryggaregatan 2010.
Den stollen hade bara ihjäl sig själv och det var knappt men nu har det alltså hänt – nu har terrorn skördat oskyldiga offer.

Idag går mina tankar till offren och dess anhöriga och jag vill be er allra ödmjukast att inte diskutera rasism, motiv, vem som ligger bakom osv här på min blogg. 
Om det behövs kommer jag sätta alla kommentarer på moderering.

HUR FAN ÄR MAN FUNTAD SOM DELAR BILDER PÅ DÖDSOFFER PÅ SOCIALA MEDIER? 
Bilder på människor där kroppsdelar ligger utspridda över vägen?
Det där är någons anhörig!

Var finns respekten?
FY FY FY FY FAAAAAAAAAN!!!!!!

Ser ni sånt här – anmäl omedelbart!!!!!!!!

Fan vet hur jag gjorde men det är JAG OCH INGEN ANNAN som fixat tillbaka den nya likeknappen!
CAMCAM KAN SJÄLV!!!!!!

Cissi Wallin:

Cissi skriver om en liten men kanske ganska viktig strejk som hon gått ut i – nämligen paketstrejken.

För mig är detta en liten men ack så viktig strejk. Män överlag är ju så larvigt vana vid att ”nån annan” (läs: närmsta kvinna) ”styr upp det där”. Min svärfar köpet på fullaste allvar köper alla julklappar på MACKEN, DAN INNAN JULAFTON.
Hur funkar det hos er? Tänka på alla jävla födelsedagar och paket-strejkar du också? //Cissi

Genast när jag läste hennes inlägg så tänkte jag att ”men jag tycker ju att det där är typ det roligaste som finns att köpa presenter!!!” men nu när jag sitter här och vänder och vrider på det så undrar jag om även det har med min inneboende prestationsprinsessa att göra.

Viljan att göra andra människor glada, få beröm, uppmärksamhet, hyllningar och bli älskad?
Den duktiga flickan?
Kan det vara så?
Det är är någonting jag börjat fundera över sedan jag började lyssna på Cissi och LDs podd. Vad i mina beteenden, beteenden som jag aldrig tolkat som skapade av samhället, har med patriarkatet att göra?
(det här är första gången jag någonsin använder mig av ordet patriarkatet i text tror jag..)

Kanske har min paketglädje med det att göra, eller så bara älskar jag att köpa presenter och framför allt slå IN paket.
Hur fasen tar man reda på sånt?
Finns det något typ av mind map man kan använda sig av här för att ta redan på varför man gör saker egentligen?

Sandra Beijer:

EDIT – resten av krönikan kommer kl 17.00 idag!!

Ni är många som tipsat om den här krönikan av Sandra Beijer som hon skrivit för tidningen ”Skriva” där hon målande berättar om hur hon slagit till ”någon” med ett knytnävsslag i ansiktet.
Krönikan heter ”Vi ses i min nästa roman” och man behöver väl inte klura så där jättelänge för att ana att det är är exet Magnus som avhandlas här.
I sin blogg berättar hon om hur hon stegat fram till honom och givit honom fingret så man kan ju undra vad som faktiskt är sanningen.

Finger eller knytnäve? (Gud, det låter som jag pratar mjuk/grovporr men det gör jag alltså inte)
Och får man någonsin, någonsin slåss? I min värld får man inte det och även fast Sandra är som en liten sparv och förmodligen knappt nådde upp till käkbenet så är det inte okej. Så jag hoppas att detta är en fiktiv berättelse men eftersom jag inte vet mer än detta så får jag låta den frågan vara öppen.

Säljs ”Skriva” på Pressbyrån?
I så fall ska jag rassla iväg och köpa den.

Med tanke på dagens attack i centrala Stockholm så finns det vissa riktlinjer för att inte sprida rykten och liknande på sociala medier och generellt hur man ska agera.
Informationen kommer från sidan www.krisinformation.se

Namn och bild på människor
Tänk efter innan du delar bilder på människor eller personuppgifter om drabbade. Hur skulle jag själv vilja att bilder på närstående hanterades om de var drabbade? Om du namnger någon person offentligt i samband med någon händelse, är du säker på att personen som du till exempel pingar i ett öppet flöde inte har något emot det? Kanske kan du dela uppgifterna i ett privat meddelande istället.

Om du delar bilder på själva händelsen kan människor och föremål bli igenkända. Resultatet kan till exempel bli att någon känner igen en drabbad anhörig på bilden innan polisen hunnit kontakta de anhöriga.

Gallra bland ryktena
Var källkritisk och sprid inte rykten. Medier gallrar bland många olika rykten i en händelse. Det bör du också göra. Hur vet du att det du vill dela är sant? Vems intressen gynnar ditt inlägg? Kommer du att stå för det du skrivit efter händelsen?

Vid en allvarlig händelse får du om du är vuxen och frisk räkna med att klara dig själv utan samhällets hjälp, i alla fall inledningsvis. Tänk i stället på hur du kan hjälpa andra som har det svårare att klara sig. Barn och äldre, till exempel. Barn behöver diskutera de intryck de får i sociala medier. En del äldre kan ha svårt att ta till sig information i sociala medier. Här kan du vara till hjälp.

Tack för tips, Emma!

Tyra Sjöstedt:

Jag har funderat fram och tillbaka om fortsatt publicering men det verkar vara många som vill det så det kommer dyka upp ett par inlägg här.

Tidigare idag skrev jag om Tyras PTSD och hur jag inte tycker att hon ska säga att hon har förlorat allt utan att livet kanske bara är lite ”försenat”.
I samma inlägg la jag upp en bild på henne där hon poserar på en gigantisk plasthäst – något som går emot hennes ”inga dagens outfit-statement” hon gjorde hos Malou.

Nu tar hon över Starriders Instagramkonto och ska visa upp en massa nya kläder – något som man kan tycka ”strider” mot tidigare uttalanden.
Jag tycker så här. Säg inte ”jag ska aldrig” är du kanske inte kan hålla det.
Om det är en del av terapin i att komma tillbaka att prova hästkläder – gör det!
Men säg inte dagarna innan att du aldrig ska göra det. Skit i alltid och aldrig.
Gör det du behöver göra för att komma tillbaka.
Är det att posta bilder på ridkläder – where is the harm in that!?

Hellre det än en massa mallar som ska hjälpa andra människor.
Jag säger som på flygplan – sätt på din syrgasmask först innan du hjälper andra.

Lite så.
Hjälp dig själv. SEN hjälp andra!

Så fan – ös på med ridkläder! Jag vill se!

Med tanke på vad som händer i centrala Stockholm – den stad som är mitt hem – så skiter jag faktiskt i allt vad plantor och datorer att göra.

Jag och familjen är i säkerhet och jag hoppas att ni alla också är det!

Jag har inlägg tidsinställda för kvällen men det känns nästan fånigt.
Vill ni att jag stänger av dem eller ska jag låta dem vara kvar?

Mobilnätet ska vara överbelastat och folk uppmanas att använda sig av alternativa sätt att kommunicera med nära och kära – skype, facetime mm.

Aftonbladet lanserar idag en såpa helt i min stil – The Kattashians!!!!!
I fyra livekameror kan man nu följa de fyra katterna Kim Kattashian, Kanye Wääs, Kendall Jamer och Caitlyn Jamer som precis flyttat in sitt nya lyxhus.
Underbart! Jag, THK och Lilla ‘Nöboll kommer sitta bänkade!!!

Initiativet är tillsammans med Stockholms katthem där de fyra missarna kommer ifrån och tanken är att hitta nya och kärleksfulla hem till de små godingarna.
Rent spontant känner jag att jag vill ha dem ALLIHOP!!!!

Var fjärde vecka kommer katterna att flytta ut ur huset och ersättas av ett nytt gäng Kattashians och då finns möjligheten att adoptera de små kändisarna.

Varje vecka dyker det upp specialavsnitt där de största händelserna från veckan sammanfattas.
Vem snodde vems mat? Vem krafsade inte över i kattlådan? Vem spoonade med vem i vems kattkorg?
I The Kattashians kan allt… eller absolut ingenting hända.
Någon mer som sitter bänkad?

Här hittar ni livekameran!

Carolina Gynning:

Inga bälten, larmet plingar så högt det kan och Carolina Gynning har uppmärksamheten på allt annat än på vägen när hon kör barnen till förskolan.
Känns tryggt!

Tack för tips!

Tyra Sjöstedt:

Skönt att se att hon slutat med Dagens outfit och sånt trivialt… 🙂

När jag stängde ner bloggen så fick jag sån trauma/kris kopplat till datorn, dels att jag blev utsatt för rätt tuffa drev av kränkningar och mobbning under tiden som jag låg på sjukhuset och satt i rullstol. Det tog enormt hårt på mig och jag fick uppleva sån ondska och hat vilket slet upp mig inifrån. Sen är min dator kopplad till jobb = påminnelse om hästar och allt jag förlorat (eftersom jag jobbar och driver ett ridsportsmärke). Och olyckan gjorde ju att jag förlorade ridningen – Mille –  som jag älskar så. Hela hästbiten och datornbiten påverkade mig så pass mycket att det blev ett stort trauma (ihop med mkt annat), så på ett halvår så har jag inte ens kunnat öppna min dator utan att få stor ångest/panikattack.

Stallet och hästarna var verkligen min frizon, och det är en livsstil som bygger på en del av hela sin identitet. Så att förlora den var ett stort trauma för mig. Idag kan jag inte gå till ett stall eller träffa en häst. Det är en jävla sorg som är obeskrivlig. Men jag jobbar på och mitt mående och allt vad det innebär med ptsd kämpar jag på med. Mitt mål är att kunna rida igen. Jag har ju trots allt min älskade Fleur kvar, och jag vill inget annat än att vara med henne.

//Tyra

Anledningen till att Tyra varit ”offline” sedan olyckan är pga att hon drabbats av PTSD – Post traumatic Stress Disorder – och har förknippat datorn med jobb/hästar och allt hon förlorat sen olyckan. (Du kan läsa mer om det här.)

Jag kan absolut sätta in i hur det är att associera saker som tidigare var glädjeämnen med ångest och liknande men jag blir ändå lite förvirrad när hon skriver ”allt hon förlorat”.
Vad menar hon? Hon är ju inte förlamad, har väl läkt som hon ska så egentligen har hon ju inte förlorat någonting – det enda (om man får säga så) är ju den mentala biten.
Och det är ingen liten bit, det vet jag men det känns ändå så drastiskt att säga att hon ”förlorat ridningen och Mille” för det har hon ju inte.
Hon skulle ju kunna få allt det tillbaka.
Eller?

Har hon sålt Mille men inte Fleur?
Sålt tävlingshästen med har kvar StollFian som inte ens Cornelia Rylén vågade rida på?

Jag tror att Tyra kan komma tillbaka – så länge hon inte ser det som ”förlorat”.
Se det mer som ”försenat”..

Den som lämnar den 100 000’onde kommentaren får en stor puss av THK!!!!!
<3

Ps. Så länge det stormar här inne över en blomjävel så kan vi vara trygga tydligen. =) Good to know. =)

Ankpung:

Det är chockerande många som säger ja på hennes Facebook och tänker att Pungis borde slå sig ihop med Knivis och få en riktigt bra deal på sin marknadsföring.
Känns inte hennes logga lite som ”right up his alley”?

”Pungis”, ”Knivis” och ”Bladis” – vore inte det något för Mello 2018?

Tack för tips!

Michaela Forni:

Michaela Forni har ställt upp i DN och pratar om utbrändhet och hur hennes liv inte är en Jennifer Aniston-film – om det nu var någon som trodde det.
En läsare lämnar den här kommentaren om att Michaelas blogg bidrar till stressen hos kvinnor i och med sin blogg och det är lite intressant.

Jag har själv skrivit om det – det här sanslösa socialiserande som framförallt Michaela skriver om. Jag blir själv stressad av att läsa om allt dessa bloggerskor gör på en dag. 
Frukostdejt med nån kompis, promenad runt Djurgården med nån, äta middag ute (helst någonting med tryffel) med vänner – gärna ett annat par – för att sedan avsluta med drinkar med ett annat gäng.

Gäsp!
Det är helt ärligt mer socialiserande än jag gör på en månad och flera gånger har jag frågat mig själv om det är mig det är något fel på. Är jag osocial på något sett eftersom min sociala kalender inte innehåller allt det här.
Men så inser jag att, näää…
Jag trivs med mitt liv, men jag vill bli bättre på att vårda mina relationer men hellre kvalité än kvantitet.
Och jag har jag nog inga vänner som är likadana så skulle jag föreslå frukost, lunch och middagsdejter med drink-kvällar var och varannan dag så skulle de blocka mitt nummer och tycka att jag är typ helt besatt.

Och jag fattar inte…
Hur kan man gå på så här mycket events, dricka så många drinkar och bara äta ute och ändå se ut som de gör?
Ska man som bloggare ha en inbyggd binikemask eller är det bara människor som vunnit det genetiska lotteriet som får bli bloggare och unfluänsöööörzz?
Jag har helt klart valt fel yrke.
Fan då.