Idag filmade jag och Simon med statister till vår julkalender! It was awesome. Alla var schyssta och trevliga. Filmade i en timma vid Kungsträdgården, förfrös händerna, blev smygfotade och blev skrikta åt.
Typ av människa som följer mig som jag tycker om:
Lugna, trevliga, artiga människor som frågar om de får ta en bild och som ser mig som Clara 19 år från Göteborg som gör coola grejer på youtube.
Typ av människa som följer mig som jag inte tycker om:
Hetsiga, skrikiga människor som springer fram och vrålar FÅR JAG TA EN BIIIIILD!!!!! med fem fnissande kompisar bakom sig som alla ser mig som CLARA HENRY YOUTUBEKÄNDIS och som helst har smygfotat mig tre gånger på håll innan de vågat gå fram och skrika mig i öronen.
Har träffat båda sorterna idag. Statisterna ingick alla med god marginal i grupp ett. Ni på plattan däremot, som på femton meters avstånd skrek HALLÅ DET DÄR ÄR CLARA HENRY, HEEEEJ CLARA, OCH SIMON LUSSETTI, SIMON! SIMON!!! CLARA!!! HALLÅ CLARA SVARA DÅ! HEJ CLARAAAA! men varken brydde er om att komma fram och hälsa eller visa någon som helst form av respekt, ni förstår nog själva i vilken grupp ni skulle hamna.
va inte det lite att ta i? Jag menar jag kan förstå hur du menar men dom menade säkert inget illa?
Folk hanterar sådant på olika sätt. Jag vill tro att jag skulle vara den lugna men man vet ju aldrig i just den stunden. Det kanske pratas mycket om dina youtube-klipp på deras skola och de tycker att du är riktigt cool och ser upp till dig. Är det viktigaste inte att de inte var negativa/hatiska? Okej om de hade skrikit dumma saker men nu låter det ju ändå som att de diggar dig. :)
Jo, självklart skulle jag känna mig oerhört ledsen om någon kom fram om kränkte mig enbart baserat på att de inte gillar mina youtubeklipp! Men, och jag tror att detta är något man bara förstår till hundra procent om man befinner sig i samma situation, när man dagligen ser människor stirra på en och bevaka varenda rörelse man tar, då orkar man inte om de inte ens är trevliga mot en. Hur reagerar man om man är ute och går och folk plötsligt börjar skrika ens namn? Och inte glada skrik (fangirling gör snarare att jag känner mig smickrad!) utan hånfulla, enbart för att provocera, för att se hur man hanterar situationen. Det känns lite respektlöst, tycker jag. Därav inlägget.