VI ÄR I JAPAN!!!

I Tokyo, närmare bestämt. Åkte klockan 13 igår, svensk tid. Och vad är klockan i Sverige nu? Typ halv… nio på morgonen? Här är hon halv fyra på eftermiddagen. Le mindfuk is real. 

Bor på ett hotell i Shinjuku-området, och efter en och en halv timme i en taxi med en läckande menskopp kunde vi till slut checka in. Tror detta är första gången i mitt liv som jag blöder igenom brallorna på riktigt. Lämnade efter mig en femkrone-stor blodfläck på sätet. Precis som Japanska flaggan. Ugh. Men vi fick papperstranor på sängarna så jag är glad ändå.

Efter att ha använt hotelltoans rump-dusch (fyra av fem nässprayar, lite väl bra tryck men härligt ljummet vatten) gick vi – jag, Keyyo, producent-Teo och fotograf-Erik – ner och köpte mat.

Det är något väldigt gulligt över att det är vår allra första måltid i Tokyo och Keyyo beställer pasta carbonara.

Och så köpte vi lite godis. Här har vi choklad med smak av grönt te. Varför inte. 

Och det är typ det vi har hunnit med än så länge. Vi har försökt lära oss lite konnichiwa och arigato också. Producent-Teo tyckte att vi skulle säga ”konnichiwa bitches” precis som Robyn. ”Bitches betyder ju ”gott folk” på japanska”. 

Nu: powernap och sedan middag med vår japansktalande guide. Gonatt.

Aaahhhhhh!!!*

*: Ljudet som kommer ur munnen på en som jobbat typ tio timmar om dagen sedan hon kom tillbaka från sin lediga vecka och dessutom råkade bli febrigt sjuk i onsdags vilket hon inte alls hade tid med.

Well, first of all. Det vi alla väntat på. Här är min katt:

Älskade Bob!!! Fy fan vad kär jag är i henne! Trots att hon håller mig vaken om nätterna för att korkade jag köpte nån leksak med fucking kattmynta i som gör henne helt dum i huvudet, trots att hon förstör mitt olivträd och äter upp bladen. Världens bästa varelse. Hon är så liten och fluffig och bobbig. Och hon jamar sött när jag kommer hem från jobbet, och sover bredvid mig i sängen.

Tänk ändå. Av alla år hon kommer leva, så är detta dag fem. FEM.

Herregud. Det är för bra.

Och annars då? På måndag börjar jag sända radio!!!

Varsågoda för bild på mig och producent-Karin när vi försökte se taggade ut på sista-arbetsdagen-innan-sändning men mest såg förskräckta ut.

Peg Parnevik gästar premiärprogrammet (P3 kl.14 på måndag! Radioapparat eller hemsida eller app eller podd!) så vi körde en låtsassändning idag. Gick jättebra. Känns så himla kul att få tjöta i radio igen.

Mer då? Hmm. Jo! Jag var på en inspelning idag.

För vad? Hemligt. Är någon förvånad? Nä. Men jag åt typ nio små kexchoklad. Det var inspelningen av en pilot (alltså ett testprogram) och en scen gick ut på att jag skulle äta kexchoklad. Och så skulle den tas om och om och om, och sedan om igen i en ny vinkel. Jag vill aldrig mer äta kexchoklad.

Så ja. Om detta blir av så kommer ni se mig i TV om typ två år. Yeah. Creddigt, eller hur. Älska tv-branschen.

NU ÄR DET HEEEEEEELG

Jag har så ont i röven.

Sitter på tåget hem till Stockholm från Uddevalla. Kom till Landvetter sent igår kväll, såg Eurovision-delfinalen med mamma och Kimba (såg någon? Jag var lite väl nära att börja grina av mellanakts-dansen om människor på flykt), sov, gick upp strax innan 06 och åkte mot Uddevalla för att föreläsa.

2500 personer i publiken! Helt sjukt. Aldrig föreläst inför så många tidigare. Uddevalla, ni var snälla.

Så här sitter jag nu med fett mycket träsmak. Och är trött. Min kropp är dålig på att gå upp tidigt. Idag ringde klockan 05:30, och igår gick jag även då upp 05:15, för att spela in en ~*HEMLIG GREJ*~.

Jag har gjort så många hemliga grejer genom åren att ni borde kunna räkna ut vad det är för något vid det här laget. Det involverade i alla fall mig + en batman-joker-dräkt.

Roligt? Ja! Värt besväret att gå upp klockan 05:15? Mmmjjjjnnääää let’s talk about something else.

Hur som helst. Tåg. Träsmak. Trött. Och sur på mig själv över att jag bokade tåget hem mitt på dagen, så att jag missar den kanske sista varma dagen i maj <///3. Enligt SMHI blir det klassiskt majväder från och med imorgon! Det vill säga, svinkallt. Härligt!

Nu ska jag sova en stund innan vi kommer fram till Stockholm. Kram på er.

God morgon blöggys.

Jag sitter på tåget från Göteborg till Stockholm. Var i Kungsbacka och föreläste igår (så jävla roligt, älskade er  Kungsbacka) och nu ska jag åka hem igen.

Är så trött. Gick å ena sidan upp 04 igår, men sov å andra sidan 9 timmar inatt. En vanlig människa hade varit pigg. En människa med järnbrist, som nekats medicin och blivit ombedd att börja äta kött istället, är trött. Well. Hello.

Men eftersom jag är en obotlig jävla optimist tänkte jag berätta om två ROLIGA SAKER istället.

Första roliga saken: jag gick och vann Årets Författare på Hälsopriset i måndags!!!

Sjukt otippat. Vet inte vem som har nominerat och vem som har röstat, men tack. Tusen tack. Det är så himla häftigt. Fick ett fint diplom och lite blommor:

Mycket nöjd. Tänkte blogga om det i måndags kväll, men gick och lade mig tidigt istället för att jag skulle upp 04 igår för… en…….. (rolig sak nummer två:) REKLAMFILM-INSPELNING

Om någon från Aktuellt tittar, så ja. Detta är sponsrat. Eller alltså jag får betalt för att vara med i en reklamfilm. Inte för att skriva om det. Även fast jag skriver om det. Men jag får inte skriva om vilket företag vi filmar för. Hänger ni med? Bra.

Bondade med en norsk bloggerska på set, Anette Marie. Hon har varit med i en reklamfilm för kondomer och nu, efter att ha pratat youtube med mig, ska hon börja videoblogga. Känner mig som en stolt inspiratör.

Ni kan ju gissa vad vi filmar. Hehe. Om någon gissar rätt skickar jag er ett ex av min bok. 4 real. OBS: om någon gissar rätt kommer jag utgå från att ni jobbar på reklambyrån. Och då är det fusk.

Okej blöggy. My work here is done. Imorse hade vi sista livesändningen till Musikhjälpen-buren.

Såhär såg det ut. I åtta minuter släppte jag lös alla ilskor, sorger och frustrationer som vuxit i min mage under hela denna resan. Var så himla nära att börja gråta men höll mig samman eftersom ingen mindre än Paradise Hotel-Mos satt i buren.

Vi ni se kan ni klicka HÄR.

Vart helt slut efteråt. Alltså helt dränerad. Lite skakig typ. Och helt lila om benen för att jag stått och knipit så hårt med tårna. Tror inte det syns men var tvungen att ta en bild ändå. Pic or it never happened osv.

Nu ska vi ut och äta sista middagen för resan. Så skönt, faktiskt. Längtar hem till Sverige.

Tills att jag kommit hem hoppas jag att ni alla skänkt en slant till Musikhjälpen. Allt gör skillnad. Smsa 50, 100 eller 200, skriv låt och artist som du vill höra, och skicka till 72999. Jag litar på er mina gummiplommon.

Mvh, fortfarande emotionellt instabil.