Imorse klockan 7 ringde det på dörren. Vet inte om jag nämnt det, men vår dörrklocka är förjävlig. Behöver ingen brandvarnare, räcker med att grannarna kommer och ringer på om de känner lukten av rök.

Hur som helst. 0700.

Vaknade med ett ryck. Svintrött. Orkar inte öppna.

Faaaaaaan ta er, Tutti Frutti, om det är ni igen. Allvarligt talat. Uppblåsbar palm utanför dörren tidigt på morgonen var kul en gång. Det är fan inte ens lite roligt längre. Låt mig sova.

Det ringde på igen. Simon släpade sig upp och öppnade. Det var byggarbetarna som renoverat vår balkong, som skulle lämna tillbaka nyckeln.

Ugh. Det här inlägget hamnar i ”Clara är sur”-kategorin.