Bonjour mes petits rascals!

Idag invigde jag mina rödvita Martens med en promenad kring Göteborg med min fina vän Julia. Fick faktiskt inte ens skoskav förrän jag var på väg hem från busshållplatsen (tjejen här kan tajma).

Så vi promenerade runt och var plötsligt vid Kungsportsplatsen, pratade om lite allt möjligt, och jag såg la ut nåt sånt här:

Fast kanske inte så sur då. Lyckades med att se extremt deprimerad ut på bilden. Men det var inte vad jag skulle säga, för då gick vi förbi en person som jag verkligen, verkligen kände igen. Jag kunde inte komma på vem det var, men när jag till slut gjorde det, då såg jag la ut som något sånt här:

Och hjärtat började slå i tvåhundra slag i minuten och det enda jag kunde få fram var OH MY GOD OH MY GOD OH MY GOD och Julia trodde väl att jag fått hjärtstopp av något slag för hon frågade panikslaget HERREGUD VAD ÄR DET? Och så pekade jag på snubben som precis gått förbi och sa ”Jag läser hans blogg”.

Bara sådär. Inte mer intressant än så. Jag blir rätt lätt hysterisk.

Men om ni känner för att titta in Sveriges finaste fotoblogg (vilket den faktiskt är), så borde ni knappra in http://sgtsalt.blogg.se i webbläsaren och ta er en kik. Han blir säkert jätteglad.

Sgt Salt-Petter himself.

HEJ!

Jag är i England.

Fick inte ta med Torsten. Men jag överlever.

Idag har jag (kanske) träffat min skitsöta kusin Freya och min asballa faster Barbie, och vi har (möjligtvis) ätit fish n’ chips på en pub i Faringdon tillsammans med min stencoola farfar Pat, och vi har (förmodligen) bränt upp hundratals pund på skräpaffärer som Mark’s & Spencer’s och jag har (DEFINITIVT) fått mina röd-vita Dr Martens som jag beställde i oktober!

Dessutom (om man ska tro på väderleksrapporten som gick när jag skrev detta inlägg i tisdags förra veckan) är här 12 hela grader utomhus, det vill säga FETASTE SOMMARVÄRMEN! WOHO! ENGLAND ÄGER!

Saknar ni mig eller? Jag är hemma på onsdag. Take it easy.

Hula Hoops.

Lägg namnet på minnet.

Det är nämligen Storbritanniens gudagåva till mänskligheten.

Doften… BBQ BEEF. Funkar även för vegetarianer som mig själv, då grill-smaken kommer från paprika, lök, ost och tomat. Åh. Doften.

Bara anblicken gör mig gråtfärdig. En sådan gigantisk explosion av smak, doft, välbefinnande och ren kärlek i ett sådant litet potatiskreatur. Ett sådant litet mirakel.

Smaken av salt och grillat nuddar tungan, och i samma ögonblick får alla mina smaklökar liv och dansar vilt genom natten i diskokulans sken. Jag vill aldrig mer dricka. Jag vill aldrig mer äta, annat än just det här. Hula Hoops, åh, Hula Hoops… Kom och ta mig, här och nu.

Isabelle: Clara! Clara! CLARAA!!

Moi: Jag! Ja! Vad har hänt?!

Isabelle (hysteriskt glad): Har du sett?!!?!

Moi: Nej!? Eller vad? Kanske! Jag vet inte! Vadå?!

Isabelle: Charlie!!

Moi: CHARLIE! Har han gjort en ny video? Eller vadååå?!

Isabelle: NEEJ! HANS ALBUM FINNS PÅ SPOTIFY!

Moi: VAAAA?!? EEE – PFF – UUUH – SPOTIFY?!?!

Isabelle: JAAAAAA!

Moi: AAAAAAAAAHHAAAAAAA! WAAAAAOOOOOAAAAAAA! AAAAHAHAHAHAHA!

För er som missat YouTube’s stjärnskott Charlie McDonnell så har jag inte mycket mer att säga än att ni bör kolla in honom. Nu. NU. Eller så får ni checka in hans album som i detta nu ligger uppe på Spotify (WOHO!!!!):

Charlie McDonnell – This Is Me

Tattar från Allt utom räkor.

Jag vill bara lägga mig i min säng och gråta. Förresten, glöm sängen, jag kan gråta vart som helst. Jag kan till och med tänka mig att ge upp mitt framtida färgade barn för en dotter som denna.

Om någon känner för att göra mig gravid är det fritt fram att höra av sig i kommentarsfältet.