Gissa vem jag såg på Stadsbiblioteket idag?

Det är en man.

Han är Göteborgare.

Han är sångare.

Både hans för-och efternamn börjar på H.

Han har sjungit bland annat Kom Igen Lena, Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg, Ramlar och En Vän Med En Bil.

JAA! DET ÄR SANT! DET ÄR SANT! JAG SÅG HÅKAN HELLSTRÖM PÅ GÖTEBORGS STADSBIBLIOTEK! JAG HÄLSADE PÅ HÅKAN HELLSTRÖM PÅ GÖTEBORGS STADSBIBLIOTEK OCH HAN HÄLSADE TILLBAKA! Oh Jesus Christ om jag skulle dö nu så skulle jag i alla fall dö lycklig.

Felicia (ringer kompis): Gissa vem jag såg på stadsbibblan?!
Vän: Vem?

Felicia: Håkan Hellström!

Vän: DU SKOJAR?

Felicia: Nej! Allvarligt, han var här!

Vän: AAAAAAAAH! Aaaaaaaaaah! Vänta, jag ringer dig om fem, ska bara gråta lite.

Idag har jag, förutom att videoblogga själv, tillbringat dagen med att kolla på videos av den här sorten. Alltså… åh. DaveDays. Olive you.

Den här bilden (nästan) ser  jag varje gång jag åker förbi centrum. Bakom plåtstaketet, precis vid diket står en stor skylt och visar stolt upp Jan Björklunds nuna på en reklamaffisch för Folkpartiet.

Jag kan inte påstå att jag på något sätt är insatt i politik, för det är jag verkligen inte (hello, jag är en obildad 16åring), men varje gång jag åker förbi denna skylt – på väg till skolan, till träningen, hem från stan – så kan jag inte låta bli att le. Magen fylls av något som är misstänkt likt fjärilar och i hela kroppen sprider sig en sorts värme, en genuin glädje för denna man som uppenbart aldrig fick någon tandställning när han var femton.

Jan Björklund, mannen med gluggen. Han behöver inte göra mycket mer än att le för att göra min dag.

Ps. Stod inte ut med headern. Den var verkligen jätteful. Så jag gjorde en ny. Ds.

Göteborgs kulturkalas 2010. Soran Ismail kommer ut bredvid scenen för att prata med några människor, precis där jag och Anna står.

Moi: SORAN!

Soran: *stannar mitt i steget, ler mot kameran*

Moi: *KLICK*

Soran: Hur blev det?

Moi: Asbra, tack!

Hihihihih. Jag har pratat med Soran Ismail. THE Soran Ismail.