Igår var vi på Disneyland hela dagen. Gick enligt stegmätaren i min mobil 22800 steg (brukar snitta 5000) och däckade på hotellrummet när vi kom tillbaka.

Idag har det regnat. Vi tänkte vara smarta och tillbringa dagen inomhus på Louvren, men alla andra var tydligen också smarta så vi köade i 50 minuter bara för att få komma in i byggnaden och nu har jag russintår pga alldeles för blöta converse.

Saker vi kommit fram till idag:

1. Louvren är stort som fan. Och jättedåligt skyltat. Vi kollade kartan: okej det enda vi vill se är Misslisibell aka Mona Lisa, då är hon där på kartan, då går vi. Ojdå vart är vi nu. Jag vet inte. Här är det avstängt. Ska vi ner en våning? Här är det ju en bild på henne och en pil! Vi följer pilen. Nä här var hon ju inte. Nähä.

2. Fransmän är idioter. Inklusive franskvinnor. Tycker att alla ska akta sig för dem. Säger pardon med lika mycket inlevelse som de säger en falafelrulle tack. Extra vitlökssås. Nej inga jalapenos. Samma med japanerna. Och spanjorerna som armbågar sig fram i alla köer. Folk i allmänhet är idioter, faktiskt. Jag och Simon också, antagligen. No hate.

3. Barn är också idioter. Speciellt hyperaktiva sådana som springer. In i folk. In i mig. Bakifrån, klämmer på min väska och snubblar iväg åt ett annat håll medan en förälder orkeslöst ropar åt hen att komma tillbaka.

Ja, vi är lite tpl* idag (* = Trött På Livet™). Nu ska vi äta pasta. Hejdå.

This one goes out to all you gingerpigmentare out there. Årets värsta säsong har börjat.

Idag satt jag med familjen på verandan och åt lunch. Bar linne med nedvikta axelband och satt i solen. Utan solskyddsfaktor. Med vinterblek hy som inte smekts av solljus på åtta månader.

Hej, ocharmigt svidande brännrand. Smörjer in mig med återfuktande kräm ca hela tiden men känns som att det hjälper ungefär lika mycket som schampo i ögonen lindrar ögoninflammation. Kommer inte kunna sova på mage inatt. Hoppas du är nöjd nu, soldjävul.

Nu är vi på flygplatsen. Gratis wifi everywhere WEHOOOO

Livet är allmänt weho förutom att jag fick restaurangplatsen rakt under lampan.

Här är skitljust. Jag kan tänka mig att det är såhär det känns att dö. Förutom att jag inte kan följa ljuset. Hade jag varit en fluga, däremot. Då jävlar.

Mina vänner. Härmed presenterar jag för er ett äkta ilandsproblem. Nu ska ni få höra.

Weetabix. Det finns inte något annat livsmedel i världen som gör mig något så djävulsk stressad som detta fanskap.

Först måste en äta müesli till dem. Annars går det inte. Sen måste en placera dem längst upp i mitten av müeslin, och ringla mjölk runtom – ARME DIG om mjölken träffar Weetabixen!!!!

Sen är livets största stressmoment att äta upp flingorna lagom nedblötta med mjölk så att de fortfarande är krispiga. Det är allvarligt talat det värsta jag gett mig in på. Weetabix suger upp vätska bättre än en maxitampong. Om Weetabixen nuddar mjölken tar det ganska exakt en och tre fjärdedelars sekund innan den skrumpnar ihop i en grötliknande gegga, och hälften av all mjölk i skålen är borta. Å andra sidan är de alldeles för torra för att äta utan mjölk

Vad göra? ÄT SNABBT!!!!
Och häll på så mycket mjölk det bara går, utan att blöta ner Weetabixen, så att du ändå har mjölk kvar ifall de skulle råka suga upp någon deciliter.

Det allra värsta är när mamma kommer och ba Ta nu inte för mycket mjölk, vi har bara det lilla kvar och jag vill ha i kaffet MEN JAG SKA ÄTA WEETABIX KVINNA HUR I HELSINGLAND TROR DU DET SKA GÅ TILL

Nu har jag ätit dagens frukostskål Weetabix och har ont i magen pga hetsätning och alldeles för torr müesli. Helvetesflingor, I tell you.

Jaha, så vi ställde klockan på skittidigt för att åka och shoppa. Och så är det Easter Sunday och allt inklusive friggin livsmedelsaffärerna har helstängt.

Jaha.

Så vi gick promenad istället.

Svinkallt var det. Och så började det spöregna när vi bestämt oss för att gå 30-minuters-promenaden från farfar till hotellet.

Hade halsduken över huvudet men var dyngsur överallt annars. Hela pannan är full av regndroppar på bilden. Bara det att det inte syns. Ni kan låtsas, okej? Okej. Bra. Godnatt.