Igår gjorde jag hemmagjorda subwaymackor till lunch. Stekte quornfiléer och hade dem i bröd med massa skitgott som tomat, pesto och fetaost.

Idag skulle jag göra caesarsallad till lunch och plockar återigen fram burken med feta.

Mam: Clara, jag skulle inte äta dem om jag var du.

Moi: Varför inte?

Mam: Mormor hade med burken hit när de var här för några dagar sedan, men jag vet inte hur gammal den är. Kolla bäst före innan du öppnar.

Moi: 29-11-2011. Mmm.

I was like

Jag tittar på tv. Nyheterna går på och pappa kommer in i vardagsrummet.

Moi: Pappa, kolla nyhetsankarens ögon! Har aldrig sett så stora?! Hello Mila Kunis.

Pappa: Oj! En riktig pungråtta.

Moi: Ursäkta?

Pappa: Jamen hon ser ju ut som det?!

Moi: Hon är skitsnygg! Och du kallar henne pungråtta?!

Pappa: Äsch. Det var det första djur jag kunde komma på vad det hette på svenska.

Snällt pappa. Jättesnällt.

Moi: GAHHHH jag har så jävla ont i mina lår efter igår när jag sprang….

Pap: Träningsvärk?

Moi: Ja. Det är fruktansvärt. Gör typ ont att leva.

Pap: Gå och dö då :)

Tack för tips pappa. I will take it under consideration.

Fick hem en broschyr från Arbetsförmedlingen häromdagen, innehållande texter om hur man skriver CV, vad man ska tänka på under en arbetsintervju, skillnad på folkhögskola och universitet och så vidare. I broschyren fanns även ett självtest, där man skulle fylla i saker om sig själv.

Simon: Kolla, här ska du skriva massa grejer. Favoritmat, färg, djur, lag… lag?

Moi: Haha shit, känns ju som en sån mina-vänner-bok man hade när man var liten.

Simon: Haha, ja. Men vadå lag?

Moi: Ja, alltså ditt favoritlag?

Simon: Vadå, typ ”du ska inte dräpa”?

Moi: … lol nej. Typ IFK Göteborg.

Simon: … jahaaaaaaa.

Det knäppaste någonsin hände idag.

Jag och Asta gick på Avenyn. Plötsligt ser vi Soran Ismail tjugo meter längre fram, konstaterar smått starstruck att det är han men stirrar inte utan fortsätter vårt samtal. Men när han är fem meter ifrån stannar han upp, stirrar JÄTTEINTENSIVT på oss, kommer fram till mig och säger:

Soran: Hej?

Moi: … hej?

Soran: Hej! Ja, jag ville bara säga det.

Moi: … jaha. Okej!

Soran: Ja. Ha det bra!

Moi: Ha det gött!

Och sedan gick han bara. Jag och Asta visste inte riktigt vart vi skulle göra av oss själva. Diskuterade i säkert en timma om huruvida han hört att vi viskat hans namn och ville prove a point genom att komma fram, om han brukar vara så trevligt spontan mot randoms på stan eller om han (sjuka tanke) faktiskt känt igen mig?

Så jag twittrade om det.

Och så svarade han.

Jag och min vän Anna var på Göteborgs kulturkalas för en tre, fyra år sedan. Jag tog en bild på Soran från längst fram i publiken strax innan hans stand-up, lade upp på facebook och taggade honom. Och detta minns han tydligen.

En annan fin sak ni kan observera är att jag inte har 3G. Jag har H+. Because I fuck the flow osv osv hipster yolo osv osv.