Förde över bilderna till datorn, matade ut minneskortet – och nu är det borta. Minneskortet. Puts väck. Lade det bredvid mig i sängen men har nu länsat täcket, madrassen och golvet. Har jag haft fel i hela mitt liv som trott att dammråttor inte äter teknikprylar?

Medan jag letar mig svettig efter korthelvetet ska ni få se bilderna jag tog i Linköping. Jag har varit så jäkla duktig på att fota denna helgen! Ni borde vara stolta.

Ett stycke glad tjej på fredagsmorgonen. Glad för att jag slipper fixa håret sminka mig, eftersom det är vad någon annan kommer göra åt mig så fort jag kommer till arenan inför vlogginspelningen. Life is good.

Ett stycke kostymrum. Lämnade in min klänning för att få den insydd i midjan och fick på samma gång beskåda de helt sjuka ABBA-kläderna på galgarna till höger.

Ett stycke SAAAANNA NIELSEN *klapp-klapp, klapp klapp klapp*

… och ett stycke MAAAAARTIN STENMARCK *klapp-klapp, klapp klapp klapp*

Ett stycke världsgosig webbredaktion.

Ett stycke loge!!! MIN LOGE!!! Feelin like a proud mama

Gick man ut på balkongen – vilket jag gjorde under lördagsgenrepet – kunde man se det här. Baksidan av scenen, en hint av publik och en spegelvänd projicering av bilden på storskärmarna. Ser ni ljuset från projektorn? Jag kunde, utan att överdriva, sträcka ut handen och VIPS förstöra hela sändningen genom att göra diverse tecken med handen i ljuset. Så frestande att jag höll på att dö.

Sen var det efterfest. Hej Sanna Nielsen.

Och hej oskarpa men supergölliga Mark Levengood. Bra kväll! Fyra av fem nässprayar.

ÅHEJ jag har ätit middag och är lätt illamående (igen…) så här får ni bilderna jag lovade er från helgen:

Såhär snyggelitos var jag i fredags när vi bandade vloggen under genrepet.

Linus Svenning rocking the dancefloor. Nästan. Nöjd med den helt oredigerade bilden i alla fall.

För er som inte trodde mig när jag i Eftersnack sa att golvet var lika glittrigt som vampyrerna i Twilight. Det var det.

Kände att ”om jag någon gång ska hångla upp sångfågeln, då är det fan nu”

En SKITGO liten tjej kom fram efteråt och ville ha autograf, och hon hade skrivit mitt namn på sina naglar!!! Alltså HUR SÖT!!! Tur att mamma och pappa tänkte på att folk måste kunna skriva mitt namn på sina naglar när de döpte mig till ett namn med tio bokstäver.

Och sist men inte minst får ni en kass bild från lördagens efterfest, men jag MÅSTE bara credda Mahan Moin för att vara en sån UNDERBAR människa. Så glad och trevlig och ödmjuk! Och då hade hon trots allt åkt ut. Kvällens stjärna.

Jag tror jag talar för oss alla när jag säger att onsdagskvällar ofta är ganska tråkiga. Sån jävla tur för er att ni följer min blogg då. Dags för lite ONSDAGSFRÅGESPORT! Den som har alla rätt vinner tre liter ära serverat i en silverask.

Fråga 1. Var höll Clara hus ikväll?
1. På korvkväll i SVT-huset
X. I sängen i lägenheten med en stor kopp te
2. I en bastu i norra Jukkasjärvi

Fråga 2. Korvkväll..? Lol vad är det ens?
1. En kväll där alla i SVT-huset får bilda kö för att daska Christer Björkman med varsin Denniskorv
X. Den traditionsenliga kvällen då alla som jobbar med Melodifestivalen samlas för att äta korv med bröd
2. En fest med enbart killar (jag var specialinbjuden) där korv är en metafor för… ja… (ni fattar)

Fråga 3. Vad bjöds det på för mat?
1. Kycklingburritos med nachochips och cola
X. Ugnsbakad lax på en bädd av jungfrusallad med fetaost och granatäppelkärnor
2. Korv

Submitta era svar i kommentarerna så drar jag en vinnare om två och ett halvt år GO GO GO!

Igår var jag och Simon på bio: förhandsvisningen av The Secret Life of Walter Mitty

Och nu vet jag vad ni tänker. Ben Stiller? Som i värdelösa Hollywoodkomedier? Mmm okej den var säkert jääättebra.

Men, mina kära läsare, där har ni fel! Feeeeeeel!!! HAHAHA! Walter Mitty är en drömmare som jobbat 16 år på samma ställe och aldrig gjort något spektakulärt i sitt liv what so ever. När han flyter iväg i sina dagdrömmar kan det eventuellt hända att man skrattar så man gråter och sedan fortfarande skrattar när det inte ens är roligt längre.

Bäst: att höra Walter och en grönländsk sjöman diskutera uttalet på Eyjafjallajökull.

Sämst: Walters elaka boss GRRRRRRR blev så ARGGGG

En (romantisk) komedi där ni såklart själva kan räkna ut om han får drömkvinnan eller inte, men istället för det klassiska ÅH NU ÄR VI KÄRA LETS KYSSAS INTENSIVT PÅ GATAN HÄR I UNDERBARA NEW YORK CITY I NÄRBILD OCH MOTLJUS får man istället se ett… fint slut. Ja, det är sant. Ben Stiller har alltså gjort en film som inte slutar lika ostigt som min frukostmacka.

Jag ger filmen fyra av fem nässprayar pga rolig, snygga scener, bara halvostigt slut, …. rolig…. Ja. Den var bra. Ni kanske borde se den.

2e januari and time for that årliga nyårsredovisning som bevisar att jag är en social människa med många vänner!!!

Kameran hade passerat i princip allas händer under kvällen, men eftersom Simon äger kameran får han bli den officiella fotografen/upphovsrättsmannen. Jag har till och med frågat om lov att posta bilderna här. Shit vad jag är duktig.

Här är sällskapet. Simons vänner i Malmö som jag träffat flera, en samt inga gånger tidigare. Vi åt fantastisk mat (som nu i efterhand får min mage att kurra bara jag tänker på det) bestående av fetaostsallad, ugnsbakade rödbetor/potatis/morötter, kyckling, bearnaisesås och vitlöksbröd och som ingen fotade eftersom alla var fullt upptagna med att prata om Zlatan.

Jag lärde Tobias (i blått) hur man ändrar beskrivning på instagram. Han blev så impad av min (högst ödmjuka) ”Hänger du här ofta eller?” att han skrev om sin egna: Hänger du här hela tiden eller???

En gång fick jag tag i kameran och brände av den här. Tjöt i flera minuter av lycka över att Simon ser så förbannat söt ut.

Sedan spelade vi spel. Jag och herrarna ovan var ett lag, ihop med en fjärde som vid tillfället var mystiskt försvunnen från bilden.

Här har vi honom! Tillsammans med värdinnan Sandra och min högerhand. Hjälpte oss besvara att det biljardliknande spel där man skjuter ner runda ringar i hål heter Couronne.

Sedan drog vi på oss ytterkläder (drog och drog – mina Martens tar fan fem år att knyta) och gick ut. Planen var ett livsfarligt fyrverkeritorg men vissa av oss hade fortfarande vett nog att inse vad ”livsfara” innebär, så vi stannade på en asfvalts-ö mitt i den fyrfiliga vägen och såg fyrverkerierna därifrån.

Sen var det 2014 och vi gick in och tog sånahär fantastiska bilder. Och det var väl ungefär mitt nyår. Hoppas ni antecknade noga, i nästa vecka blir det oförberett prov.