Hej kompisar! Nu är jag hemma från Lund. Sitter med en kofta istället för byxor (inga frågor på det, tack) och har svarat på mail och ätit godis den senaste timmen. Multitasking på högsta nivå.

Var jätteduktig bloggerska och fotade asmycket med min systemkamera i Lund, så jag tänkte visa hur det såg ut. Låt mig få presentera: Lund Comedy Festival i femton bilder.

Var där med dessa (inbjudna gäster) och Simon (mentalt stöd). Joel sa Clara, fota här, så ser det ut som att Victor är asförbannad på mig och detta blev resultatet. Kul va.

Det allra första vi gjorde var att åka från Lund till Malmö. Jag skulle till Sveriges Radio för att träffa…

Emma Knyckare! Och vara med i hennes radioprogram Knyckare i P3. Perukerna är pga Roliga Timmen. Emma böjer sig ner så att folk ska tro att hon är jättekort.

Sedan stannade vi i Malmö några timmar. Satt på en uteservering i spöregn (under parasoll, alltså, vi är inte dumma i huvudet) och gick för att äta Malmös kända falafel. Tror dock att vi valde fel ställe, för min falafel smakade typ potatismos. Okryddat, osaltat, friterat potatismos.

Vi var tillbaka i Lund vid 19-tiden. Hade ingen aning om hur, var och när vi behövde hämta ut ackreditering och få info om morgondagen, så vi barhoppade fram till klockan 2230 innan vi hittade till Stortorget där vi fick våra pass. Sen hände det jag skrev om igår, med minglet på Grand och hypnotisören, sen sov vi, och SEN!!!

Sen var det LÖRDAG och SHOWTIME!!! Vi promenerade till Stadshallen där hur många som helst köat i flera timmar. Sedan blev, först jag och sedan Cool, intervjuade inför fullsatt publik. Om ni missade det finns det att se HÄR (börjar vid 9:20).

Simon fick MVG i mentalt stöd.

Te på Grand Hotel. Och ASGODA smoothie-shots!!! Det står ett längst ner till höger i bild, uppdrucken. Svingod.

Sedan gick vi på andra föreställningar – här på Alex Horne, där mitt nylle svischade förbi på storbildsskärmen innan han gick på scen.

Och här på Kristoffer Appelquist i Lunds stora arena. Mycket bra, si si.

Sedan var det efterfest! Och jag överdriver inte minsta lilla när jag säger att tiden mellan klockan 00 och 03 är min bästa utgång någonsin. Hot Dub Time Machine – eller Tom, som han hette – dj:ade och spelade en låt per år från 1955 till 2014, inklusive Let It Go från Frozen, med tillhörande karaoke. I samma sekund som första låten gick igång var där direkt säkert tjugofem pers på dansgolvet, och när klockan var 03 och han kört en timma (!) längre än vad han egentligen var bokad till, avslutades allt med Hey Jude i en enorm kramcirkel av svettiga men lyckliga komiker.

Såhär bra tyckte Emil att det var.

Simon filmade lite. Detta var alltså innan vi bestämde oss att joina Joel på dansgolvet runt år 1980 (han hade raveat med vår regissör för nya serien Valfeber, Anna Granath, sedan typ 1962).

Kom i säng strax efter klockan 04. Sov några timmar och sen var det dags att åka hem. Min min på bilden ovan beskriver helgen rätt bra. Tack Lund! Tack Lund Comedy Festival! Tack för att jag fick komma och tack för att ni kom! Bjud in mig nästa år igen snälla!!!

Vi avslutar med en selfie på mig och supertrevliga Annika Lantz. För er som inte vet vem hon är, så är hon komiker och SVINBRA. Och kort. Jättekort, faktiskt. Nu förstår jag hur folk känner när de träffar mig för första gången.

Hej kompisar. Nu ska vi diskutera min dag i snapchat-bilder. Och nej, ni kan inte få min snapchat, för förra gången ni fick den hängde sig min mobil och dog.

Såhär såg jag ut imorse:

Vad hände med mitt hår? Varför är det lockigt? Och varför har jag aldrig sån volym annars?

Sen hände det här. Dvs, min läpp went bananas och jag blev en ödla. Minns inte sammanhanget. Katten på tavlan ser dessutom skitläskig ut.

Och nu är det kväll och jag ser ut såhär:

Jag, Johanna och min armhåls-snippa ska ut och dricka öl. Jättemysigt. Trevlig lördag!

Fan. Klockan är 01. Jag ska sova. Men jag har fått ett kreativt ryck. Faaaan.

Får ni också sånt eller är det bara jag? Jag får en klump i strupen, nästan som av stress, för att jag plötsligt blir så åt helvete jävla SKITKREATIV och måste rita sjunga filma fota något NUNUNU innan det försvinner?

Saker jag till exempel vill göra nu i denna sekund:
– Skriva klart min bokjävel som jag aldrig har tid att skriva på.
– Skriva ett filmmanus.
– Skådespela mera. Helst nu. Istället för att sova.
– Vlogga. Fick fyra nya ideer bara mellan mitt första, inledande ”fan” och nu.
– Spela gitarr!!! Åhhh, inte gjort det på så länge och gitarren bara hänger där på väggen och vill att jag ska väcka hela familjen.
– Klippa håret. På mig själv. Värdelös idé.

Ughhh. Försvinn, stress-kreativitets-klumpen. Jag har skrivit ett helt blogginlägg om dig, nu får du dra dit pepparn växer (världsbäst uttryck) så jag får sova.

Goddag, följare. Igår hade jag och Simon inflyttningsfest! Slash balkonghäng, slash sommarkalas, slash get-together med folk vi gillar som vi inte träffat på ett tag. Eftersom vi jobbat med Pepsi i sommar erbjöd sig Carlsberg (som äger Pepsi) att arrangera vår balkongfest. Det var skitvarmt, och soligt, och härligt, och nu ska jag sluta berätta om omständigheterna innan jag blir totalt carpe diem-ifierad.

Av André fick vi hattar. Mycket uppskattat. Tänkte bara nämna det såhär i början av inlägget, för dessa fiskehattsliknande sakerna återkommer i flera bilder och det kändes onödigt att ni skulle behöva sitta och fundera på varför vi blivit så inspirerade av Yung Lean eller något.

Blommor! Kuddar! Filtar! Ljus! Shabby chiiiiic!!!

Splay-Ella var där!

Emil Beer var där. Och ville prova en hatt. Beer had a cider. He he.

Victor Beer var också där. Jag älskar denna bilden. Aldrig sett en lyckligare människa i mitt liv.

Cider, bigaråer, choklad, jordgubbar. Och färgglada SUGRÖR!!! Sugrören hade ungefär samma status som hattarna igårkväll.

Joakim och Melanie var där!

Chips. Vilket antagligen är något av det bästa jag vet i livet. Här beskådar ni en skål lantchips med gräddfil-smak. Mmh.

Hattarna. Igen. Och en ASGOD snitt med skagenröra, rödlök och dill.

En väldigt bra kväll. Nu ska vi åka till Ikea och tjäna vuxenpoäng. Hörs.

Hej kompisar. Minns ni att jag köpte en ny systemkamera för någon månad sedan? Inte jag! Förträngde det när jag åkte till USA och beslutade att den inte fick följa med utan fick ge plats till min Pentax, min minimala filmkamera och engångskameran.

Idag lagade jag skitgod mat, och då bara kom jag på det helt plötsligt. Min hjärna ba WOW vänta lite, jag har ju en skitgrym kamera som jag kan fota min mat med? Haleluja!

Idag blev det stekt lax i soja-sweet chili-marinad.

SKITGOTT. Vet inte ens hur jag gjorde. Hällde ner en tredjedels, liten (!) flaska sweet chili-sås i en plastpåse, hällde i soja så att det såg lagom ut, klämde i lite honung ur en skittrög honungsflaska, lade ner mina två laxfiléer, knöt igen påsen och geggade runt dem lite.

Detta är anledningen till att detta inte är en matblogg. Jag är inte direkt the mastress of delicate words.

Marinera i en timma. Stek stek stek. Ät med sånt du tycker är gott. Jag hade keso och en gammal gurka i kylen, så det fick det bli för min del.

Nu ska jag lyssna på Darin. Trevlig söndagkväll. Hejdå.