HEJ BLOGGEN!

DID YOU MISS MEEEEE (*skriker fast med Moriarty-rösten från Sherlock*)

Jag har inte bloggat på hela 2017. Wow. Life as a blogger. Tack Nöjesguiden för att ni betalar mig per klick. Och nu kanske ni förväntar er ett förlåt-jag-ska-bli-bättre-inlägg, men NÄHÄ! No ragrets! Jag har mått superbra av att inte blogga! Tjohoooo!

Jag har typ ändå bara repat, mer eller mindre hela januari, inför det där lilla giget som börjar nu på lördag. Och nu är jag i Göteborg! Varsågoda för dagens selfie nummer ett, som jag skulle vilja kalla ”den leende tågresenären”:

DET ÄR SÅ SJUKT att det faktiskt händer nu. Melodifestivalen. Herregud. Fick någon form av sammanbrott igår runt fem-snåret för jag tror att jag för typ första gången insåg vad det är jag ska utsätta mig för. Jag har vetat detta sedan juni och nu fattade jag. Typ som att bränna sig på en spisplatta och känna stinget en stund efteråt. Sju och en halv månad efteråt. 

Men nu känns allt bra igen för jag ligger nedbäddad i en hotell-dubbelsäng i ett hotellrum som är typ tio kvadrat större än min egen lägenhet.

Dagens selfie nummer två, som jag kallar ”blir en verkligen sådär jävla glad av att tvätta bort sminket”.

Så idag har vi anlänt, käkat lunch, repat manus, repat resultatpresentation, provat scenen, ätit middag, repat dansnummer och åkt tillbaka till hotellet. I exakt den ordningen. 

Har, turnén till ära, köpt ett helt nytt kit med hudvårdsprodukter. Alltså allt i samma serie. Sminkborttagning + tvätt, ansiktsvatten, kräm, peel och mask. Den inre tillfredsställelsen över detta är svår att beskriva. Får dock inte visa dem här på den lelle blöggen, eftersom jag är en god public service-medarbetare, men något som jag får visa är min nästa selfie som jag skulle vilja kalla ”förkyldningsblåsa”:

Har på riktigt världens största blåsa innanför läppen som gör ont som en liten djävel. Svider när jag käkar gör det också, så livet är mer eller mindre över. Huskurer? Någon? Snälla?

Anyhoo. Läggdags nu. Sov gott.

VI ÄR I JAPAN!!!

I Tokyo, närmare bestämt. Åkte klockan 13 igår, svensk tid. Och vad är klockan i Sverige nu? Typ halv… nio på morgonen? Här är hon halv fyra på eftermiddagen. Le mindfuk is real. 

Bor på ett hotell i Shinjuku-området, och efter en och en halv timme i en taxi med en läckande menskopp kunde vi till slut checka in. Tror detta är första gången i mitt liv som jag blöder igenom brallorna på riktigt. Lämnade efter mig en femkrone-stor blodfläck på sätet. Precis som Japanska flaggan. Ugh. Men vi fick papperstranor på sängarna så jag är glad ändå.

Efter att ha använt hotelltoans rump-dusch (fyra av fem nässprayar, lite väl bra tryck men härligt ljummet vatten) gick vi – jag, Keyyo, producent-Teo och fotograf-Erik – ner och köpte mat.

Det är något väldigt gulligt över att det är vår allra första måltid i Tokyo och Keyyo beställer pasta carbonara.

Och så köpte vi lite godis. Här har vi choklad med smak av grönt te. Varför inte. 

Och det är typ det vi har hunnit med än så länge. Vi har försökt lära oss lite konnichiwa och arigato också. Producent-Teo tyckte att vi skulle säga ”konnichiwa bitches” precis som Robyn. ”Bitches betyder ju ”gott folk” på japanska”. 

Nu: powernap och sedan middag med vår japansktalande guide. Gonatt.

First of all: kolla vilken artsy bild jag tog på Johanna på pendeltåget imorse. Jag undrar också varför jag inte har tumblr.

Och så till saken: Hitta Nemo utgör så stor del av min barndom. Den kom ut 2004. TVÅ TUSEN FYRA. I DID MY WAITING. 12 YEARS OF IT.

Idag var vi på PREMIÄREN av HITTA DORIS!

Men inte för att vi är vilka nissar som helst, utan för att en av oss har en fecken röst i filmen!!!

Gissa vem av oss. Exakt. Jag.

Tadaaaa. Detta är min karaktär. Hon är namnlös men kallas för ”kycklingfisk”. Har överbett och läspar. En otroligt stark karaktär. Är ju till och med på affischen.

Filmen visades på iMax-bion i Solna, som tydligen ska vara jättespeciell för att den är stor. Eller något sånt.

Jag: Hur lång är filmen, förresten?

Johanna: Ungefär såhär lång.

Och den var bra! Mysig. Doris ska hitta sina päron. Spoiler alert: hon hittar dem. Jag grät en skvätt.

Sen var jag med i eftertexterna och min mobilkamera var seg så jag hann nästan försvinna. Men jag hann. Haha. 1-0.

Hitta Doris med svensk dubbning får 5 av 5 nässprejar! Mest för att jag även gör rösten till en liten krabba i ett akvarium men det hade jag glömt bort. Jättetrevlig överraskning.

God morgon blöggys.

Jag sitter på tåget från Göteborg till Stockholm. Var i Kungsbacka och föreläste igår (så jävla roligt, älskade er  Kungsbacka) och nu ska jag åka hem igen.

Är så trött. Gick å ena sidan upp 04 igår, men sov å andra sidan 9 timmar inatt. En vanlig människa hade varit pigg. En människa med järnbrist, som nekats medicin och blivit ombedd att börja äta kött istället, är trött. Well. Hello.

Men eftersom jag är en obotlig jävla optimist tänkte jag berätta om två ROLIGA SAKER istället.

Första roliga saken: jag gick och vann Årets Författare på Hälsopriset i måndags!!!

Sjukt otippat. Vet inte vem som har nominerat och vem som har röstat, men tack. Tusen tack. Det är så himla häftigt. Fick ett fint diplom och lite blommor:

Mycket nöjd. Tänkte blogga om det i måndags kväll, men gick och lade mig tidigt istället för att jag skulle upp 04 igår för… en…….. (rolig sak nummer två:) REKLAMFILM-INSPELNING

Om någon från Aktuellt tittar, så ja. Detta är sponsrat. Eller alltså jag får betalt för att vara med i en reklamfilm. Inte för att skriva om det. Även fast jag skriver om det. Men jag får inte skriva om vilket företag vi filmar för. Hänger ni med? Bra.

Bondade med en norsk bloggerska på set, Anette Marie. Hon har varit med i en reklamfilm för kondomer och nu, efter att ha pratat youtube med mig, ska hon börja videoblogga. Känner mig som en stolt inspiratör.

Ni kan ju gissa vad vi filmar. Hehe. Om någon gissar rätt skickar jag er ett ex av min bok. 4 real. OBS: om någon gissar rätt kommer jag utgå från att ni jobbar på reklambyrån. Och då är det fusk.

Hej blöggy.

Det är fredag! Det är chips-och-dipp-och-På-Spåret-dagen! Det är kvällen då jag egentligen skulle gått på 20-årsfest men somnade i soffan efter jobbet och vaknade med febersymptom! What a time to be alive!

Idag har jag gjort roliga saker. Först möte med mitt bästa bokförlag Forum (inte för att jag har flera förlag men ni fattar) följt av lunch (åt den nya pulled vegpork-burgaren på Max och är så jävla glad att de tagit in fler vegrätter!!!! Obs, öppet meddelande till Aktuellt, jag har inte fått betalt för att säga det där) och efter en snabbvisit på Splay begav jag mig mot Gamla Stan för att bli behandlad på detta vis:

Här kanske ni undrar några saker. Har jag ramlat och slagit mig? Spelar jag tampong i nästa svenska storfilm? Eller har jag bara solat lite för länge?

Icke! Jag har blivit PLÅTAD på vad som såg ut som en crime scene ur Dexter med fotograf KRISTOFER LÖNNÅ!

Han gillar att jag snackar om mens. Och uppenbarligen gillar han blod. För han fick en porträttidé där jag skulle sitta helt dyngsur av blod i en bar. Så vi gjorde det.

Först slösade vi två liter färskt grisblod. Skoja. Teaterblod. Mvh komikern.

Sen satt jag och bet aggressivt på en selleri.

Det var så kallt. Alltså helt sjukt kallt. Inte supervarmt i lokalen, i kombination med att blodet var kyligt och fick alla kläder att iskallt klibba sig fast vid hela kroppen. Men COOLT BLEV DET!!!!!!

Här kramar vi varandra som tack. Fast jag kramar inte, för att jag är snäll och vill inte bloda ner Kristofer, och han häller resterande blod i skallen på mig, för han är en skadeglad jävel.

Resultatet blir en utställning som går att se någonstans i Stockholm, någon gång i vår, men lovar att lägga ut fotografierna här också när de är färdiga. Tack Patricia på Agent Franke för att jag fick låna alla dina mobilbilder till detta inlägg! Nu får ni önska mig krya på mig. Peace out.