Gomorron blöggys. Mår ni bra? Jag vaknade precis. Hade en sån himla bra dag igår! Nu ska ni få höra. När ni hör det här ljudet *DRRRRING* då vet ni att det är dags att vända blad.

Är det bara jag som kan den referensen? Jobbigt i så fall. Jag fick feeling. Jag vet inte.

Såhär såg min och Johannas smskonversation ut igår. Vi hade bestämt att vi skulle äta brunch för att fira min födelsedag i efterskott, men hon hade varit svinbossig hela tiden och ba ”men du behöver inte oroa dig, jag fixar allt”. Vadå fixar. Vart ska vi äta brunch. Jag behöver en adress.

Så jag blev alltså förbjuden att gå ut. Jaha. Och en halvtimme senare fick jag stränga order att ta med en vattenflaska och promenera till en gräsplätt typ tre minuter från lägenheten.

Och där sitter dessa tre!!! En från Stockholm men även en från Göteborg och en från Lund som jag definitivt inte väntat mig att se på ett tag. Som jag dessutom snapchatat med under morgonen i tron att de var kvar hemma. Sneaky ones. Började skrika osv. Ett fint ögonblick.

Vi åt picknickbrunch och gick på stan. Sen gick vi för att köpa middag, för uppenbarligen finns inget stopp i dessa magar. Will you look at denna halloumiburgar-buffé? WILL YOU?

Joakim hängde på och vi käkade halloumiburgarna på en svinkall innergård. Gott. Men kallt.

Sen hamnade vi på en bar, fick sällskap av fyra andra (varav tre var göteborgare, mitt göteborgsgame var starkt igår) och ägnade kvällen åt att skapa snapchats som den ovan. Ni kanske tycker den är lite småkul, men i jämförelse med Sara är jag värdelös. Sara är fantastisk. Ni alla borde vara vänner med Sara på snapchat.

Nu: pannkaksfrukost. Jag kanske berättar det för att framkalla avundsjuka. Möjligheten finns.

Hej blöggy. Jag känner på mig att detta kommer bli ett sånt inlägg med massa webbkamerabilder och ingen djupare mening alls. Den känslan kommer främst från att jag precis öppnade WordPress utan att ha något som helst att skriva om. Det brukar gå så då.

Hej. Ja. Tog denna bilden och tänkte ha den i samma veva som jag hälsade, men så blev det några ytterligare meningar efter det första ”hej”-et, så säger det igen. Hej.

KOLLA VAD JAG HAR DÅ. Guldtubendricka. Nice. Kom hem från Lund igår och hittade en kasse med massa Vitamin Well utanför lägenhetsdörren. ”Grattis till nomineringen önskar vännerna på Vitamin Well”. Tack. Det var gott.

Jag råkade kanske eller kanske inte spilla tre deciliter genom min mungipa när jag tog den här bilden.

Idag är en sån dag när en bara lullar runt hemma och är supervuxen (= tvättar, städar, lagar riktig mat osv). Har väldigt smutsigt hår också. Vilket jag försökt dämpa med torrschampo. Och misslyckats. Men jag är inne på dag tre av tre mellan tvättar, har följt ett strikt tvätta-håret-schema de senaste veckorna för att tajma så att jag tvättar håret kvällen innan Guldtuben och därför har FLAWLESS hår på galan. Det kommer alltså vara rent och kännas fräscht, men ändå ha en natts skalpsvett så att det går att göra en frisyr av utan att det är för glatt och glansigt.

Detta tog många års forskning att komma fram till.

Plan för resten av dagen: ska tvätta klart. Ska kanske till Splay. Ska kanske träffa en vän. Ska möta upp Keyyo som sover hos mig över helgen. Och ska laga tacopaj. Mmmm.

Jag är en väldigt introvert människa. Jag är social och älskar att träffa människor, men det gör mig mentalt utmattad och jag måste liksom vara för mig själv, ladda batterierna, efter att jag varit med någon innan jag orkar vara social igen.

Därför känns det fantastisk att jag, inom loppet av 24 timmar, har träffat fyra personer vid fyra olika tillfällen och nu ska föreläsa inför två gymnasieskolor. Det känns ungefär som att jag inte sovit alls det senaste halvåret.

Här är en bild på mig och min gamla gymnasiekompis Elsa – hemresans tredje dejt. Dejt nummer ett var en fika igår med Frida, en annan gammal klasskompis, tätt följd av middag med Emelie som varit i USA ett år. Åkte hem, sov, åkte tillbaka till stan och åt lunch med Elsa, för att sedan möta upp dejt nummer fyra – kaffe med forna friidrottskompisen Mattias.

Nu: trettio minuters ljuv återhämtning på tåget mot föreläsningarna i Trollhättan.

Vi ses snart, Trollhättan. God natt.

Hej blöggy. Här sitter jag och pillar Krunis i näsan.

Är helt slut. Släktkalas är tröttsamt. Nu är jag officiellt infirad som 21 år i familjen, i alla fall! Skönt.

Vid tårtätningen slog det mig att det ju kanske kunde vara en idé att fota lite till bloggen. Sen kom jag på att mobilen låg på laddning i mitt rum. Så, inga tårtbilder. Däremot kan ni få en bild på min present från mina bedårande syskon:

Detta kan mycket väl vara det bästa jag fått i födelsedagspresentväg… någonsin. Nu kvarstår frågan om jag kommer våga ha den på mig eller inte. Antagligen inte.

Just det, jag tog webbkamerabilder med mina morföräldrar också! Yiiieeeessss. Bloggnerven var med ändå. Här är vi. Hej hej.

Mormor brukar alltid se så arg ut på bilder, så jag bad henne att se glad ut. Hon svarade ”Nej usch. Jag hatar att vara glad” och såg jättenöjd ut.

Jag och morfar. Lite lika ändå.

Och det var det. Det blir inte bättre än såhär. Nu ska jag äta chips och redigera morgondagens vlogg. Den kommer handla om ögonbryn. Nu blev ni nyfikna va? Precis. Kände det ända hit.

Hej, meine kleine gummiplommon. Mother gummiplommon här. Vem annars. Dålig stämning om det varit någon annan.

Idag åker jag till Göteborg! Ska hem och fira min födelsedag, äta räkor, träffa kömpizar, krama min familj och klappa min katt.

Sen åker jag till Trollhättan på tisdag och föreläser på två gymnasieskolor (dis one and dis one) (vilka kommer?) och till Lund på onsdag för att medverka i DETTA (vilka kommer?)

Kommer bli kul. Kolla mina naglar, förresten.

Snabbaste och mest omotiverade ämnesbytet någonsin. Hur som helst. Igår var jag och fixade mina naglar.

.

Jag har aldrig fixat mina naglar innan. Inte mer än att sitta hemma ungefär två timmar efter läggdags och tycka att det är en skitbra idé att lära sig måla ombrenaglar, i alla fall. När jag tänker på salongsfixade naglar ser jag framför mig tre centimeter långa lösnaglar med glitter på tippen. Det finns säkert jättemånga som tycker att detta är snyggt, men det är inte riktigt my cup of tea om vi säger så.

Men så, för kanske tre månader sedan, började jag följa en tjej som heter Celina på instagram. Som gör helt sjuka naglar. Och jag fick liksom… nagelcravings. Det var en helt ny känsla för mig. Jag blev lite rädd. Men så tänkte jag att det alltid är trevligt att ge sig själv födelsedagspresenter, plus att det är nayzz att ha coola naglar på Guldtuben…….. så jag impulsbokade en tid. Och nu känner jag mest HIELO LUK AT MY NAILS ERREEBODEE!!!!

Eftersom min webbkamera inte på långa vägar är lika bra som mina naglar, snor (läs: lånar) jag en bild från Celinas instagram:

ALLTSÅ. Jag är så nöjd. Har ni röstat på mig i Guldtuben än, förresten? Ni måste såklart inte. Ni ska ju självklart rösta på de som ni tycker bäst om. Men ni kanske tycker bäst om mig. Och då kan ni rösta HÄR. Om ni vill. Helt frivilligt såklart. *klappar Jante medhårs*

Nu ska jag gå och köpa någon mysig vegburgare att äta på tåget. Vi hörs. Hejdå.