Hej bloggys. Hur mår ni? Jag vet inte varför jag inleder med den frågan. Det känns artigt antar jag. Vi inleder en dialog som mest känns som en monolog och ni får en tankeställare om hur ni egentligen mår och börjar därmed reflektera över ert egentliga välmående. Varsågoda. Mvh psykolog Henry.

Igår hängde jag halva eftermiddagen på Veckorevyns kontor med min chef Linnea (shoutout till henne, på allvar en av de härligaste och mest glädjespridande människorna någonsin) och mina bloggkolleger Helen och Josefin!

Josefin hade med sig sin bebis Bo. Som såklart fick all uppmärkssamhet. Himla barn.

Skoja. SÖTASTE UNGEN NÅGONSIN. Jag dog.

Vi åt lunch, det dukades fram semlor (där och då älskade jag livet) och vi pratade om allt från pepp och inspiration till analysverktyg och keywords. Sjukt avancerat, det sistnämnda. Det är så jävla svårt att vara bloggerska, just saying.

Nu är jag i vilket fall astaggad på att blogga! Och att göra bra inlägg! Och att skriva listor! Och argumenterande texter! Och fan och hans moster!! Herrejävlar vad kul vi ska ha det!!!

Har ni själva ideer på vad ni vill att jag ska delge mina åsikter om i skriftligt format så är kommentarsfältet en bra grej. Men ni behöver inte. Bara om ni vill.

Hej kompisar.

Det är januari! Det är 2015! Det är dag två på nya året och jag har redan hunnit bli stressad över det faktum att jag inom loppet av två månader ska ha levererat ett färdigt bokmanus! Sweet.

Årets första inlägg, då. Känner alltid sån prestationsångest inför dessa inlägg? Hjärnan vill inleda dessa nya tider med någon briljant och svinkul, men samtidigt är jag plågsamt medveten om att jag aldrig igen kommer bli så bloggrolig som jag var 2012. Så, what to do. Tröstäter ostbågar ur en vas.

En gul vas. Som ser ut som en urna. Som ger mig så mycket påskvibbar att jag ibland kommer på mig själv med att ligga på alla fyra sniffande efter påskägg. Nä. Inte riktigt. Men nästan.

Nu ska jag väl skriva den där boken då. Hejdå.

Gomorron! Jag gillar att säga gomorron klockan elva på förmiddagen. Trots att typ 99% av er är vakna och trots att jag gick upp 07 idag. Jag gillar mornar. Låt oss avskaffa förmiddagen och införa längre mornar istället.

Annars då? Jag har haft morgonmöte med Always och handlat mat.

Jag har tänkt på en sak. Möten. Vilken konstig grej det är egentligen. Vad tänker ni på när ni hör ordet möte? Jag ser framför mig femton kostymklädda vita män runt ett avlångt bord i ett glödlampsgult, fisljummet kontorsrum. Vilket är en jätterolig bild, med tanke på att mötet med Always var i ett dagsljust mediebyrårum med kaffe och bulle.

Pratade videoteman för nästa år och jag tyckte det var kul att den polska kvinnan som jobbat i London bröt på superstark Londonska, den svenska kvinnan som jobbat i Schweiz pratade fransk engelska, Splay-Viktor pratade svengelska och jag själv har nån hittepåblandning av pappas brittiska och vardags-amerikanska. Kände mig sjukt international. Clara International in the house.

Hallå eller. Igår var jag och Johanna på inspelningen av Svenska Hjältar-galan. Tänkte lägga upp någon vimmelbild på hur vi såg ut, men jag tror Finest hatar mig för varje gång de fotar på event så lägger de aldrig ut bilderna de tog på mig. Breaks my heart every time.

Anyhoo.

Bra gala!!! Höll på att börja böla säkert tre gånger. Först sjöng en åttaårig (!!!) tjej och lät som Elvis och Bing Crosby, på samma gång, i en åttaårings kropp.

Helt sjukt bra. Ska spara denna bilden, ta fram den om 20 år när hon är världskänd jazzsångerska och skryta med att jag var en av dem som såg henne först.

Delade bord med dessa:

Mannen i mitten. Fantastisk individ. Skålade i snitt fyra gånger varje minut och skrålade ”bästa bordeeeeeet”. Och dessa:

Blev så positivt överraskad av Sara Varga! Aldrig träffat henne innan men vilken underbar människa. Sjukt rolig. Blev helt lycklig.

Och så hände massa saker på scen och folk fick pris och grejer. Mycket fint. Mycket rörda människor. Och god mat herregud. Vill äta den efterrätten alla dagar i veckan. Sänds på TV4 på fredag, kolla så kanske ni ser mig sitta och lyckoflina i publiken nånstans.

JAG LEVER. Jag lever. Det är svårt att tro när en fått brotta sig genom några tusen människor i exakt min målgrupp på väg från tunnelbanan till Globen, men jag lever.

Vi ska på Idol!!!

Jag, min yolo-bena, Daniel Paris och Lisa Tellbe. Sjukt bra crew. Kolla på Idolfinalen ikväll så kanske ni ser oss sitta på parkett och fangirla över Carola.