Igår släppte jag vlogg!!! Och åkte tåg halva dagen och umgicks med familjen hemma i Landvetter andra halvan så jag fick aldrig tillfälle att lägga upp den. Här är den. Varsågoda. Tadaaa.

Och ja, jag har förstått att det tydligen heter señorES och inte señors, men precis som jag säger i videon kan jag inte mycket spanska och det är rätt hög besserwisserfaktor att påpeka det i kommentarerna med tanke på mina icke-existerande möjligheter att gå in i videon och ändra. Så ni vet. Nej jag är inte bitter. NEJ DET ÄR JAG INTE HÖR NI VAD JAG SÄGER

Hoppas ni gillar den. Vill redan nu börja tagga er inför onsdag då nästa vlogg kommer upp, som kommer innehålla en astrevlig och asfin cameo av en viss Daniel Norberg. Blir det musik? Vet inte. Blir det sång? Vet inte. Blir det dans? Vet inte.

Jo det vet jag. Men ni vet inte. Hehehe.

Lillasyster fyllde 18 förra veckan. Hon fick två guldfiskar av sitt kompisgäng och det största panikmomentet i familjen Henry just nu är att fiskarna ”ser stressade ut”.

Pappa: Jag ska testa om jag kan sakta ner pumpen lite, kan någon hjälpa mig ta ut dem ur akvariet? Var är håvet?

Familjen: Hehehehe håvet hehehe

Pappa: Vadå?

Mamma: Håven.

Pappa: Men det heter väl ett håv?

Mamma: Jo, ett hov. Med kungar och sånt. Men det där är en håv.

Pappa: Men varför heter det både ett håv och en håv?

Mamma: För att det är två olika ord.

Pappa: Jävla språk.

Jag ser med spänning fram emot dagen då min pappa inser att det även finns en hov. Som i hästens fot. Har aldrig sett en hjärna sprängas men det kommer nog bli en upplevelse.

Häromdagen nämnde jag att vi flyttar om en och en halv vecka. Sen insåg jag, har jag nämnt tidigare att vi ska flytta om en och en halv vecka? Har jag sagt det alls, att vi flyttar från Odenplan?

Om inte – vi flyttar om en och en halv vecka!!!

Till Hornstull. 25 maj. En etta på översta våningen med gigantisk balkong i söderläge, så vi kan göra allt från att äta frukost till att knapra kvällschips i sommarsolen. Hyr av ett par som flyttar till Bangladesh, skrev på kontrakt i februari och har längtat minst en gång om dagen sedan dess.

Igår packade jag halva dagen. Allt jag äger ligger fördelat i två och en halv flyttlåda plus en resväska. Och det läskiga är att, eftersom jag nu åker hem till Göteborg och är där i tio dagar, detta alltså är mina sista timmar på Odengatan. CRAYZEE. Sen flyttar vi. Det känns helt sjukt. Och roligt. Och konstigt. Men mest roligt.

Vi kommer inte ha diskmaskin eller tvättmaskin i nya lägenheten. Vilket gör mitt lata hjärta lite ledsen. Men å andra sidan kommer vi ha en balkong. Japp. En balkong. Fatta vilka snygga vloggar jag kommer kunna göra.

Nu ska jag till tåget och åka hem till familjen Henry. Hejdå.

Hallå jag har ju helt glömt!! Festivalsommar ep.1 kom ju ut för några dagar sedan! Ni har väl inte missat? En fem-minuters hetsig recap på våra 72 timmar i Mexico City. Ha så kul.

https://www.youtube.com/watch?v=HbELjEqYTw8″ width=640 height=360]

I förrgår kom vi hem från Paris. Jag har fotat jättemycket, fast min kamera är mer en filmkamera än en fotokamera och därav är 90% av bilderna antingen suddiga, brusiga eller bara allmänt dåliga. Ja, jag ska köpa en bättre. Ja, det är bara något jag säger eftersom bra kameror kostar rövmycket och visserligen har jag pengar men jag är snål. Nej förresten, inte snål. ”Sparsam”.

Så jag kommer dessvärre inte göra en fotobomb, som det så fint heter på bloggspråk. Men å andra sidan finns det bara en enda bild från resan som är värd att se. Den tänkte jag lägga upp. Här kommer den.

Påhittad bakgrundsstory: en för omvärlden okänd människa från norra Kina på semester i Paris skulle fota Eiffeltornet. Hen ställde sig i den välkända parken sydost om tornet, vred på kameran för att få en estetiskt tilltalande fotovinken, tryckte av en bild och detta var vad denne kines beskådade under de tre sekunders preview på systemkamerans skärm. En tunnhårig, blekrosa europé med jättestor mun hade lyckats photobomba sig in i hörnet på bilden. Kinesen tittade förvånat upp från kameran och såg europén, hysteriskt fnissande, springa från platsen.

Verklig bakgrundsstory: det är ett jävla helvetesuppdrag att ta en selfie med systemkamera framför Eiffeltornet. Jag tog åtta bilder innan jag någon blev bra. Bilden ovan är inte den åttonde.