Gomörra blögreadurz.

Idag gästade jag Nyhetsmorgon! Alltid lika roligt att vara med i morgonprogram. Mest för att jag får tjöta om mens på fett bra sändningstid. Näst mest för att de alltid drar på mig så mycket kajal att jag ser lite farlig ut.

Kolla reprisen HÄR!

Så nu sitter jag här och scrollar twitter och överväger om det ens är värt att försöka svara dem som jiddrar om hjärnspöken och feministiska offerkoftor. Tror att svaret är nej. Inte värt. Jag fortsätter leva i min stickiga kofta ihop med resten av världens livmoderbärare som alla tycks vara besatta av mer eller mindre samma hjärnspöken. Oj oj. Kvinnor och deras kroppar är allt bra lustiga ;D

Okej, snabb kvällsuppdatering: flera har bett mig fixa så bloggen går att följa via bloglovin. Har ingen aning om hur. Den hittar inte ens bloggen när jag söker på den för att försöka claima den som min.

Bloglovin-pro’s, HUR GÖR JAG?

Ge mig utförliga beskrivningar. Jag är sämst. Tack på förhand. Ta det vackert.

HEJ NÖJESGUIDEN!

Jag är här! Jag är med er nu! Ingen panik!!!!!!!!

Well, this is exciting. Som ni kanske kunde lista ut, av bilden att döma.

Jag heter Clara Henry. De flesta kanske är bloggläsare som hängt kvar i flytten från Veckorevyn. Vissa kanske är nya NG-löverz. Det känns bra att vara här i alla fall. Jag är mycket nöjd.

Jag sitter för tillfället på en busshållplats och spontanblöder näsblod. Oklart varför. Kände att ni behöver veta.

Det är såhär det går när en känner att en måste skriva NÅNTING och därför gör sitt yttersta för att skapa ~*content*~ av absolut ingenting. Välkomna hit. Det är så jag jobbar.

Nä nu får det vara nog. Hejdå.

Jag är tillbaka från Bokmässan!!! Aaahhhh. Herregud. Det har varit en sån himla overklig helg.

Först bokmässans längsta kö genom tiderna. Sedan en nästan lika lång kö på den extrainsatta signeringen dagen därpå. Sedan tog böckerna på mässan slut. Alltså helt slut. Finns bara ett fåtal kvar i hela stan om jag förstått saken rätt.

Så, ja. Overkligt är väl ett passande ord.

Denna veckan kommer att bli lite lugnare. SKÖNT. Ska alltså bara jobba typ en vanligt arbetsdag på åtta timmar per dag. Vilken lyx.

Jaha, och ni då? Vad gör ni? Hur mår ni? Jag äter lunch. Korv med bröd.

Min nya favoritmat. Verkligen. Så himla gott. Och går snabbt! Steker sojakorvarna medan jag mikrar bröden, toppar med mango chutney. Äter. Är nöjd. Sojakorv är mitt livs bästa föda.

Hälsningar, ungkarlen.

Ps. Kolla på mig i Vardagspuls ikväll! TV4, ingen aning om tid meeeeen typ 17 kanske? Slå på tvn ba.

Gomorron blöggy. Vaknade precis hemma i Landvetter. Jag hade en så himla sjuk dag igår! Hann inte ens blogga. Det var cray de la cray.

Först vaknade jag på hotellet i Göteborg.

Klädde på mig, gick ner till frukosten, åt frukost, checkade ut från rummet, lämnade väskan i Mickes rum och gick till lobbyn för att möta Jennie på förlaget. Fram tills dess var det ändå rätt lugnt. Det var skönt.

Sen gick vi till Göteborgspostens monter för en intervju inför publik. Där var sååå mycket folk. Fick prata med en GP-journalist om att mens är en livsstil och sen signera böcker. Längsta kön i GP’s monter på fem år, enligt livechatts-reportarna på deras hemsida. Just saying.

Hann inte ens signera alla  (</3) så vi fick bryta kön och skicka ner folk en trappa till Bonniers monter, medan jag sprang iväg och gjorde en intervju för GP’s webb. Sen drog Micke och Jenny tag i mig och vi powerwalkade ner till montern för nästa signering medan jag käkade torkad mango som fastnade överallt.

Där möttes vi av världens längsta kö.

Okej, kanske inte världens. Men däremot bokmässans längsta kö genom tiderna, enligt både den ena och den andra. Det är helt sjukt. Den gick ett halvt varv runt montern och sen bara…. bortåt. Rakt iväg. Någon som köat i en och en halv timme sa ”Du skapade kaos i andra montrar tack vare kön. Det är inte illa, Clara.”

Så jag var lycklig. Och sen lite olycklig när de bröt kön, eftersom så många inte komma fram. Men det hann jag inte grubbla länge på för vi mötte upp Alex Hermansson och åkte hem till Landvetter för att spela in ett avsnitt av Fredagkväll.

Kolla. Här står vi och konverserar. Vackert. Sänds på Barnkanalen den 16e oktober!

Sen slängde vi oss i bilen och körde i ljusets hastighet till Nordstan för ännu en signering. Där var också mycket folk. Som var jättesnälla även dem. Allihopa. Hade så ont i kinderna av allt leende men kunde ändå inte sluta le. Har ingen bild därifrån men däremot fotade Micke mig efteråt.

Om ni någonsin undrar hur en känner sig efter typ fem timmars signering så har ni svaret ovan. Död. Mer eller mindre.

Sen blev det middag!!!

Bä-sta-bo-rdet-BÄ-STA-BO-RDET chantade jag och Ernst och slog våra knutna nävar i bordet. Kanske. Hur trevligt som helst i alla fall, skitgod mat och Ernst var lika mysig som på tv. Det är allt jag begär.

Nu ska jag äta frukost och göra allt en gång till. Ses på mässan.