Amen tjenare.

Idag har jag shorts. Cuz I’m a friggin rebel.

Vad är grejen med att inte ha shorts på vintern, egentligen?

Jag känner mig så fri med shorts. Benen blir lätta, man vill flyga iväg till ponnylandet bortom regnbågen och äta chokladpraliner tillsammans med glittriga fjärilar och Edward Cullen.

Eller bara visa spirorna och dess behåring i sin blogg.

Har ni förresten märkt att jag vikt ner översta kanten av shortsen? Testa det! Det är så himla skönt. Och så ser man smalare ut, för då trycker det liksom in bilringen så man blir alldeles slät. Men framför allt är det skönt.

(Detta kommer revolutionera modet, jag lovar. Snart slutar vi korva upp brallorna vid ankeln utan korvar ner dem vid midjan istället. Kom ihåg var ni läste det först.)

Säger som Adele: Sometimes it lasts in love, but sometimes it hurts instead.

Yes, people. Jag är singel igen. Bilda kö.

Idag hängde jag på Debatt i SVT mellan klockan 22 och 23. Gäster var bland andra Paradise Hotel-Cimon, med sitt slätspacklade ansikte, höjda ögonbryn och stockholms-sushi-och-latte-tack-smile, samt Dogge Doggelito, om möjligt den skönaste människa jag träffat i mitt korta liv. 

Dogge, som är trogen läsare av min blogg, kom fram efter programmet och bad om en fanpic. Givetvis, dear reader, sa jag och drog fram mitt storbloggarsmile.

Som ni ser är ju Dogge lite nervös där han sitter bredvid sin stora idol, men han lugnade ner sig när han efter många om och men fick mitt mobilnummer så att han kunde mms:a fanbilden till mig.

Eftersom jag har både ett matteprov, en engelskaskrivning och ytterligare ett par obehagliga saker att ta hand om på fredag har jag och övriga i klass 2c gått och pratat om godis hela veckan.

Hela. Veckan. 

Eftersom jag åkte iväg till Stockholm på hela oktober månads studiebidrag och har levt på vatten och bamba-mat resten av månaden har jag inte råd att köpa godis. Känner ni hur surt detta smakar? Jag har fan citron i blodet, så surt är det.

Så för att stilla mitt växande sockerbegär (ni anar inte, när hela klassens gemensamma samtalsämne är ”vi måste ha godis för att överleva på fredag” känner man sig ungefär som en uttorkad gurka) bestämde jag mig i tisdags kväll för att göra en kladdkaka. Åååååh, en kladdig chokladig kladdkaka. Fan vad gott.

Men när äggklockan ringde höll jag på med ett extra jävligt mattetal så jag tänkte vafan, ingen dör av att kakan står i ugnen i fem minuter extra.

Föga visste jag hur fel jag hade. Kakan blev torr och bubblig och inte alls kladdig, och sockerbegäret tog över så jag fick äter clementiner från kylen istället för ett sötsockrigt, rinnigt endorfinpartaj på min utsvultna tunga, och så dog något djupt inne i mitt kladdkakesugna hjärta.

Fy fan för att bo i ett i-land, säger jag bara. Fy fan.
 

Konsertbiljetter, earcuffs och badskum var varit vinster i tidigare Devote-tävlingar.

Duh.

Nu jublar jag över pågående pristävling:

En alldeles egen höstig Myskit! Med både Vogue och mysfilt inbakat.
Jag skulle då inte tacka nej.