Igårkväll klockan halv elva insåg jag att mjölken var slut. Ve och fasa!!! tänkte jag och sprang snabbt som fan till coop innan de stängde.

Kom in. Gick förbi grönsaksdisken. Såg… det här:

Kvällen andra ve och fasa var ett faktum. Om jag någon gång får möjligheten att sätta ihop min mardrömsföda så kan jag bara säga nej, jag är ledsen, men den är redan uppfunnen.

Jag gillar kaffe. Kaffesmak, däremot. När jag var 16 köpte jag en gång en chokladkaka med lattesmak. Mums! tänkte jag. Krängde den på en eftermiddag. Klarar inte längre av någonting alls som är smaksatt med kaffe. (Förutom kaffe. Mmmh. Kaffe.)

Och kokos. Ska vi prata om kokos? Ska vi? Shall I even? Ska vi diskutera att lukten av kokos alltid ger mig bevis på att mina kräkreflexer fungerar galant? Ska vi diskutera att smaken av kokos är ungefär lika tillfredsställande som om jag skulle toppa morgongröten med bajs? Ska vi ens gå in på fenomenet ”kokosvatten”, som jag dock hellre skulle vilja kalla råttgift?

Nä. Det ska vi inte gå in på. Allt ni behöver veta är att jag aldrig tidigare  varit så förbannad när jag lämnat en matbutik.

Vlogg! Idag är det måndag vilket varje människa som är mer eller mindre fördjupad i kärnfysik kan räkna ut, och just denna måndag kände jag för att vara lite arg.

NERVOSITETEN, dessutom, i att lägga upp denna vloggen..? Det var nästan värre nu än inför ”Vadå, är du feminist”-videon. Även fast det jag säger vid 2:24 låter så himla lätt och ledigt har jag gått och grubblat hela jävla helgen om jag inte ska ta och spela in en ny video ändå. Ni behöver ju liksom inte veta det. Det räcker ju att jag vet. Att de som redan vet, vet.

Ugh.

Nu vet ni, i alla fall. Och kanske förstår lite bättre varför jag blir så trött på att varje gång jag umgås med killar så tror folk att vi dejtar, och varje gång jag umgås med tjejer så är det kompishäng. (Eller varför inte ”girlpower”? :—))

Vilken söndag!

Klockan är inte ens tre men jag carpar diem och älskar livet utav bara helvete!!!

Började dagen med en enkel men lyxig ansiktsmask. Inget får mig att känna mig så fräsch som femton minuters ren och skär återfuktning.

Sedan dammsög jag hela lägenheten. Mår alltid TOPPEN när jag kan gå i köket utan att behöva oroa mig för att trampa i skrumpna majskorn från förra helgen!

Nu slängde jag precis in en tvätt och passar på att unna mig lunch. En fräsch, nyttig sallad som skulle kunna komma direkt från valfritt överprisat Stockholms-lunchställe men som i själva verket kom direkt från min kyl. Resterna från gårdagskvällen blev lunch! Det trodde ni inte när ni såg den här bilden va!

Sprinklade lite salladskrydda (coop, 19:-) över allt för att få den rätta grekiska touchen.

Slutligen har jag köpt nya bordsblommor:

Blommor på bordet säger Hej, jag är en som gillar när mitt hem är ljust och fräscht. Välkommen in kära vän.

Denna söndag skulle alltså bara kunna sammanfattas på ett enda sätt:

<3_<3

Alltså en emoji med hjärtögon. För ögonen är själens spegel. Och själen är kärlek.

En är ju glad att en inte tränade inför beach 2015. More like dränkt 2015.

Igår skulle jag Johanna Anton Joakim Daniel H Alicia Martin Sara (ANDETAAAAG) på Pride-invigningen här i Stockholm. Jag skulle cykla till Anton för att sedan möta upp de andra.

Bara det att himlen öppnade sig när jag cyklat i fem minuter. Aldrig sett så mycket regn. Folk sprang. Och jag fick stanna vid varje rödljus. Varje. Mmm. Blev inte ens irriterad när bilar körde förbi och skvätte upp vågor av dikesvatten. Kunde ändå inte bli speciellt mycket blötare.

Hade regnjacka så överkroppen klarade sig, men fick låna byxor och flipflops av Anton. Kände mig som en mamma som ska ut och påta i trädgården.

Åkte hem och bytte kläder, vilket tog kanske tjugo minuter, och sedan hade jag blåsor mellan tårna. Jävla flipflops.Vill ni se bild? Nä ni slipper.

Sen såg vi bästa Melanie med Mariette!!! Blir så stolt. Varje gång. Åh vad bra hon är.

Hela invigningen var så bra. Fick en att börja tänka på hur lyckligt lottade HBTQ-personer i Stockholm egentligen är. Att bo i en liten ort någonstans, skitlångt från storstädernas super-pride-firanden, måste vara så fruktansvärt tufft.

:( Nu blir jag blödig. Fan.

Happy pride kompisar!!! Hoppas att ni alla mår bra oavsett vem ni är kära i eller vad ni identifierar er som. Kram!

Nu är det visserligen en hel vecka sedan jag var i Berlin men jag tänker inte sluta tjata om det för det. Ni känner mig. Jag är en tjatens kvinna.

I Berlin gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag gick omkring… och pratade… med min mobilkamera.

Eller, vloggade, som det heter på 2015-språk. Fick ändå förvånansvärt få konstiga blickar. 97 (!) filmer blev det totalt som jag satt och klippte ihop i söndags, och resultatet blev gårdagens vlogg. Follow me around: Berlin.

Själv är jag väldigt nöjd. För att aldrig ha gjort en dagboksvlogg innan, liksom. Den är jätterolig ju. Är extra stolt över mina Norrköpings-dialekt-skämt. Anton är från Norrköping. Det gör det hela extra roligt.

Jättemånga som frågat om Anton är min pojkvän, förresten. Det är intressant, för jag får aldrig frågan om Johanna är min flickvän, trots att hon varit med på säkert hundra gånger fler instagrambilder än vad Anton varit. Bara en tanke.

Vad tycker ni om FMA-videobloggar, förresten? Något att fortsätta med? Inte varje vecka, såklart, men kanske när det händer något kul. Typ när jag åker till Grekland i september. Eller när jag släpper boken. Eller på julafton. Vad fan vet jag. Eller ska jag göra något helt annat? Har ni asbra tips på vad ni vill se i kommande videobloggar kan ni ju skriva en kommentar. Eller låt bli. Ni bestämmer.

Nu kommer Silvana Imam till Hallå P3 och jag måste jobba!!! Hejdå.