Hej blöggys. Det är fredag! Vad gör ni? Jag sitter i taxin. Mot Sveriges Radio. För att spela in mitt Sommar i P1.

Det känns ärligt talat överjävligt. Slutade för länge sedan bry mig om vad andra människor tycker om mig, men hur mycket jag än försöker kan jag inte skaka av mig känslan av att Sommar är så prestigefyllt. Jag måste ha något att säga. Har jag det..? Jag vet inte. Enligt mig har jag det. Men enligt alla andra? Jag borde inte bry mig. Men det gör jag.

Lyssnar på Timo Räisänen här i baksätet så nu fear:ar jag no darkness i alla fall.

Heja mig.

Goddag, readurz.

Idag sände jag själv från studion! Oooohhhhh!!! Och med själv menar jag ihop med gäst, tekniker och producent. Bara det att Linnea, som vanligtvis är den som har koll på tiden och låtarna medan jag checkar sociala medier, var ute på stan och fiskade in lyssnarfrågor. Men det är fan nervöst ändå. Ni fattar inte hur jobbigt det är när det är 15 sekunder kvar till nyheter och du har glömt vad nyhetsuppläsaren heter.

Dagens gäst var Aron Andersson, som bland annat bestigit Kebnekaise i rullstol. Sjukt imponerande människa! Blev lite taggad på bergsklättring jag med. Fast bara lite.

Apförkyld har jag gått och blivit också. Härligt. På väg hem köpte jag värktabletter, halstabletter och natur-hokus-pokus som jag tänkte överdosera ikväll. Plus att jag äter soppa och dricker te. Blir jag inte frisk till helgen så vet jag inte vad.

Nu ska jag skriva sommarprat. Näst sista dagen att färdigställa det. Bara lite panikartat. Hejdå.

Hay hay haaaay ni missade väl inte min vlogg igår? Den handlar om håriga ben. Eller om sånt som växer lite överallt på kroppen. Igår märkte jag förresten att jag hade hår på näsan. Alltså PÅ näsan. Nästippen liksom. Det var en upplevelse.

Hej blöggys. Jag är verkligen sämst på att blogga. Hahaha. Och det blir inte bättre av att jag påminner er om det. Hahaha. HAHAHA!!! Så känner jag. Sitter och skrattar SVINHÖGT för mig själv för att jag precis såg att jag inte bloggat sedan i onsdags.

Mina tankar går såhär.

Å ena sidan: jag älskar min blogg!!! Jag älskar er, mina bloggläsare! Jag gillar visserligen alla som följer mig och peppar mig i det jag gör, men ni är liksom speciella på något vis. Ni kommer åt min innersta känslokärna. Ni har fått veta saker som de som enbart följer min youtube-kanal aldrig fått veta. Bloggen känns, till skillnad från youtube, så kravlöst. Jag kan lägga upp ett eller fem inlägg om dagen, krönikor eller bara ursäkter till varför jag inte bloggat på ett tag, och ni kommer inte döma mig. Min blogg är mitt jag.

Å andra sidan: jag har börjat glömma bort att blogga. Vet inte vad som hänt. Antagligen för att jag tänker så mycket på allt annat (Hallå P3, sommarpratet, boken, youtube) och för att när jag inte jobbar, så umgås jag med kompisar, och det känns inte intressant att skriva om.

Plus att jag gått och blivit förkyld.

Igen. Över natten. Vaknade imorse av att det gjorde ont att svälja. Har en väldigt täppt näsa. Mmmh. Härligt.

Ska förresten spela in Sommarpratet på fredag. Sedan sänds det nästa tisdag, den 30e. Lord give me strength. Och helst lite extra tid. 24 timmar om dygnet räcker inte för att komponera sommarprat. Panic at the disco osv.

Hej. En fråga. Är det julafton idag eller?

Hallå eller! Två paket! Som jag fick hämta ut efter jobbet idag! Vardagslyx. En glömmer liksom bort att en betalat massa pengar för skiten, och så fraktkostnader på det, för att slippa gå i affärer. Betalar lätt sextio spänn extra för att kunna ligga svettig i sängen och köpa saker. Det blir som presenter istället. Jag köpte det i söndags så har redan hunnit förtränga att jag betalade för det. Precis som julafton.

Detta var det första jag fick. Observera att jag använder ordet ”fick” för att förstärka illusionen om julafton. Hårfärg! Oj oj. Aj aj. Vad ska du göra nu, Clara. Mycket bra fråga, Clara. Det kanske eventuellt blir en Dying my hair pink 1.0 på youtube inom en snar framtid. Kanske.

Detta var det andra jag fick. Fick. I present. Av mig själv. Skor!!!

Jag har ju bara fem par sneakers, två par docs, två Vagabond-klackar och tre andra högklackade. I Stockholm just nu, alltså – sen finns ju alla de där conversen som fortfarande ligger kvar hemma i Landvetter. Jag behövde helt klart ett par skor till.

Selfie-vänliga är de också. Nice.

Har velat ha Stan Smith cirka hur länge som helst, dessutom. Såatteeh, ja. Happy Birthday to me. 297 dagar i förskott. Yay.