Idag ropade mamma på mig och Kimberly. Hon hade två stora kartonger från garaget i händerna som hon ville att vi skulle rensa ur, innan de åkte upp på vinden.
Det visade sig att dessa kartonger innehöll alla mina och Kimbas hundratals gosedjur från vad som känns som hundra år sen.

Kimberly hittade sin gamla anka (ni vet en sån för spädbarn, och om man drar i ett snöre så börjar den spela en melodi). Hon blev helt hypad och gick knappt att kommunicera med på ungefär en kvart.
Jag hittade Sälis: en skitig, skabbig gosesäl som jag säkert kräkts på ett tiotal gånger, men som var min barndoms stora kärlek och som jag lekte att jag gifte mig med och som alltid låg i min säng.

Det slutade med att vår mor fick komma och rensa själv, eftersom Kimberly satt gråtande och vaggade den spelande ankan i famnen medan jag dansade vals med Sälis. Jag tror att hon har börjat undra vad hon gjort för fel i sin uppfostran.

Har ni smakat på Ballerina med pepparkakssmak än?
GÖR DET! NU!!!!
(fattar ni hur goda de är eller!?)

Nej, jag har inte målat på kajal på ögonen på bilden. Det bara blev så.
Cammen är rätt kass, ja.
 
Någon mer som såg första avsnittet av Glee på TV4 igår? Vet inte riktigt vad jag tycker om det än, men jag ska absolut kolla nästa vecka (dessutom är killen i rullstol hemskt söt!). Har drogat den här låten (nedan) ända sedan igår. Visst har jag hört den innan, men inte insett att den var så bra. Mucho bien. Eller nåt, jag kan inte spanska. Lev väl!

Glee Cast – Don't Stop Believing

Nu har jag ropat på pappa minst tjugotvå gånger.
Jag sitter med matten som inte alls är särskilt svår, men eftersom jag är halvt hjärndöd i ämnet och min far är enda personen i familjen som klarar av att ränka ut tal som är svårare än 5×5, så är det honom alla ropar efter.
Finns bara ett litet problem: han måste vara döv. Han sitter i rummet intill men inte fan hör han för det. Jag ropar och ropar och ropar men nej ni, han bara skrattar åt något helt annat som min kära lilla bror visar honom.
Suck.
Var är mitt vandrande matte-facit när jag behöver honom?

Finns dock en positiv grej med att han är hör som en kratta: i väntan på pappkartongen (40 minuter, hittils) har jag gjort alla uppgifter som jag klarar av, och nu är jag en vecka före i matteboken!
 

Jag sitter och pluggar NO inför ett prov på fredag.
En sak är då säker: jag ska inte läsa natur på gymnasiet.
Jag fattar helt säkert ingenting.

Hur sjutton kan man veta allt detta om DNA, gener, kromosomer och allt vad det heter?
Hur vet man att en krabba har 254 kromosomer medan en bananfluga bara har 8?

Och hur i hela fridens namn har man hittat alla dessa encelliga organismer? Dessa minimala saker som består av en cellkärna och en tusendels tusendel milliliter gegga?
Om en hund springer bort i skogen är det bye bye hunden, den kan man inte hitta såvida den inte kommer tillbaka av sig själv. Och en hund är dessutom flera tusen celler!

Nej, NO är inget för mig. Lev väl.

Fotbollsgalan, på TVn: … och nu kommer Sveriges i särklass bästa band: KENT!

Christoffer: Men, va? Mamma är de handikappade? Eller varför går de i särklassen?

Nej jag är inte klar med läxorna än. Stressa inte ihjäl mig.