(Jaha. Detta trodde jag att jag publicerade igår eftermiddag. Det gjorde jag tydligen inte. Så jag publicerar nu istället.)

För en minut sedan påbörjade jag mina sista tre av de arton timmar tågresa jag ska ha avverkat inom de senaste tio dagarna. Yas. Om tre timmar är det träsmak no more!!!

Det vill säga fram till Keyyos studentfirande och Håkan-spelningen i juni. Om nio dagar. Fan.

Anyhoo. Annars då? Jo tack det är bra. Är lite stel i låren bara. Sprang ju tjugoen kilometer igår.

Tog mig två timmar och nitton minuter. Mitt bästa lopp hittills! Gick snabbt och kändes bra! Sprang som en tjur! Flåsade som en hund! Svettades som en pubertal homo sapiens! Otroligt trevligt.

Idag hängde jag på Lilla Varvet. Jobbade med Göteborgsvarvet för fjärde året i rad, så idag kubbade jag runt på området och hejade, high five-ade, prisutdelade, kramades och tog selfies.

Hängde med Rebecka, världens härligaste varvet-arbetare, som tog en gölli bild precis innan jag skulle dela ut pris i F13-klassen. Sov som en kratta både igår natt och inatt (vilket jag gör varje gång det är fullmåne, vilket är helt sjukt, vilket jag själv vill förneka men trots allt ändå gör tamefan varje gång) men var en jävla hejare på att dela ut pris.

Nu: tåg mot Sthlm. Planera morgondagens vlogg. Knäppa upp gylfknappen. Aaahhhh.

Hej blöggys. Jag är hemma i Landvetter!!! Yay. Svinförkyld men kurerar mig med att klappa på Kasey. Mmmmmmmmh.

Igår var jag i mataffären. Stod i kassan. Såg det här:

Oj. Fem face där. Och ett är ju mitt. Hay hay HAAAAAY!!!

KOLLA ÄNNA som vi hade sagt i Göteborg. Jag är månadens cover girl för Runners World! Ser oerhört fokuserad ut, plus att det ser ut som att jag powerwalkar otroligt snabbt. Har nog ändå aldrig sett så fräsch ut när jag varit ute på en joggingtur, så det tackar jag för.

Vill ni se fler av bilderna som vi tog? Klart ni vill.

Cool gal running in different clothes. Det är denna bilden jag kommer tänka på när jag är 19 kilometer in i Göteborgsvarvet 2016 och helst bara vill hem och äta pizza.

Cool gal in cover clothes again posing on rocks. Mitt självförtroende når inga gränser på denna bilden. Confident but charming. Kan vi dessutom prata om skorna? Kan vi nämna hur snygga de är? Kan vi? Låne-kläder makes me sad.

Cool funny gal on rocks. Här drar jag upp luvan och ser flintskallig ut TIHI. Such busig. Dessvärre fick den här bilden ingen plats i tidningen.

Blev precis medveten om att mina lår är sjukt långa i förhållande till resten av benen och kroppen. Bra torsdagsinsikt.

Ah well, det jag vill säga är att KÖP NUMMER ELVA AV RUNNERS WORLD GODDAMMIT för snart plockas numret ur affärerna och gudarna vet när jag får vara på omslag nästa gång.

Alla foton: Luca Mara/Runners World.

Vad gjorde ni inatt? Jag tog en löprunda.

Blev inbjuden att delta i världens roligaste grej. Nike arrangerar löparträffar så jag hängde på deras Nike Winter Time Speed Run. Det är inte bara loppet med längsta jävla namnet någonsin utan även en TIDSRESA!!! Loppet började 02.00 och slutar 02.00. Say w00t. Men ja. Helt sant. Det här med att ställa tillbaka klockan till vintertid är en fett cool grej.

Så klockan 01 åkte jag till gamla stan. Fick ett lysande armband.

Frös lite. Men armbandet doe. Totally worth it.

Sen fick vi höra reglerna. Vi skulle springa i en timme. 12 gånger 5 minuter. Dessa fem minuter var indelade i intervaller. Springa snabbt, springa långsamt, sen snabbt, sen långsamt, sen promenera.

Jag var såklart med i snabbaste gruppen som sprang på 3,20 per kilometer. Eller. Kanske långsammaste gruppen. Som kanske joggade. Långsamt. Eventuellt.

”Hallå, se ut som att ni älskar livet och inte alls tycker att det är jobbigt med intervaller klockan två på natten!! Oj då. Den blev lite oskarp. Jag tar en ny.”

”Underbart. Tack.”

Kubbade helt ärligt snabbt som fan och har till och med lite ont i ljumsken idag. Inte sprungit så hurtigt på aslänge. Nöjd som ett barn med en godispåse efteråt. Eller typ nöjd som en Clara Henry med en rödbetsburgare.

Mmmmm. Gissa hur gott jag sov sen:

1. Lite gott
X. Lagom gott
2. För gott. Typ sådär äckligt gott så att andra blir avis. Och en har ju själv egentligen ingen aning, för en sov, en var ju liksom inte vid medvetande eller nåt, men det känns i kroppen att fy fan såhär gott kan en inte sova ofta för då blir livet automatiskt för bra. Lite jävligheter måste en ju ha.

God söndag, blög readurz. Är påväg till stan igen för att hänga med under Lilla och Mellanvarvet och twittra och instagramma och dela ut priser osv osv.

Förra året vid den här tiden kunde jag inte resa mig ur sängen utan hjälp. Mina ljumskar kändes ungefär som något som fastnat i en bilkross.

I år var det lätt. Jag flög upp o ba HALLOJ!!! Och sen flög jag ner igen för att jag hade rätt gosig träningsvärk i låren och dessutom ett värkande knä. Men det är ett sidospår.

Kolla! KOLLA! Jag gjorde det. Omajgod. 21 kilometer. Och det kändes inte ens svårt? Nä skoja bara. Det var SKITJOBBIGT. Men fram till typ 16 kilometer så kände jag mig… knappt… trött..? Fast så får en inte säga för då är en en jävla hurttönt och blir hatad. Ah well. Kanske värt det.

Kolla! KOLLA! Familjen Henry Korkskalle Hurtbulle! Look at those happy faces. De har ingen aning om hur dåligt de kommer att må 19 kilometer senare. Naw.

Kolla! KOLLA! Avslutade dagen med det bästa som går att få i sig efter en halvmara. Thaimat!!!!!!!! Jag tänker låta mina åtta utropstecken tala för sig själva.

Heja alla som springer idag! Vi kanske ses.

Okej. Det är nu det börjar bli läskigt.

Klockan är halv elva, vilket innebär att jag om fyra timmar precis påbörjat dagens härliga lilla motionsrunda. På 21 kilometer. Trevligt.

Ser helt sjuk ut. Sen ska jag i och för sig springa Göteborgsvarvet, så det är ju rimligt.

Sitter i bilen med pappa och Kimberly på väg in till stan. Det är ungefär nu som min kropp verkar göra allt i sin makt för att stoppa mig. Vad är det som gör ont i knät? Är jag inte väldigt snorig ändå? Visst är det möjligt att få hjärtstopp om en springer med halsont?

Ah well. Sålänge jag inte blir bajsmannen 2.0 är jag nöjd. Kom och heja på mig! Jag startar kl.1415. Ses där.