Hej bloggen. Jag har varit hos tandläkaren. Det är synd om mig.

Tandsten har en tendens att älska mig. Det är ingen ömsesidig känsla, så en gång om året går jag och skrapar bort skiten hos tandläkaren. Har en ståltråd fastlimmad på insidan av tandraderna, som tydligen de flesta som haft räls får för att tänderna inte ska flytta sig tillbaka till sina ursprungslägen, och eftersom jag redan är prone för tandsten så gör ståltrådshelvetet inte saken bättre eftersom där hamnar massa skit under och runt om som är svinsvårt att få bort. Vilket leder till att jag får feta inflammationer i tandköttet och blöder som ett troll i käften av att bara typ tvätta ansiktet, och så vidare.

Hur som helst. I förra veckan tog vi bort tandsten i överkäken. Idag skrapade vi underkäken. JAG FICK BEDÖVNING. FÖR ATT TA BORT TANDSTEN. Förstår ni hur illa det är då? 

Nu har jag en bortdomnad underkäke. Kan inte känna min läpp. Och allt gör ont. Allt som jag inte har någon känsel i värker. Logiskt. Känns som när en varit hos specialtandläkare och spänt åt rälsen. Kan inte prata ordentligt och allt värker. Ni som har haft räls fattar. Det är synd om mig. 

Så jag har fått nålar stuckna i tandköttet både denna veckan och förra. Och så fick jag en nål stucken i örat också, för jag kunde helt enkelt inte få nog. Tog nämligen hål i örat i fredags:

Kristina var med. Jag höll henne i handen för jag trodde att hon skulle typ kräkas, eller åtminstone få någon form av sur uppstötning, när de körde nålen genom örsnibben. Hon överlevde. Jag med! Ni får se örat sen när det läkt ordentligt. 

Men jag tänkte berätta en annan grej också, som inte alls har med nålar att göra. Det hela börjar för sviiiinlänge sen. Snart fyra år sedan. Detta har jag redan bloggat om en gång, men risken att ni inte hängde med på den tiden är rätt stor, så vi tar den igen:
Jag målade naglarna imorse.

Jag: *skakar händerna i luften så att lacket ska torka*

Kimba: Blås på dem. Det går fortare då.

Jag: Åhh, önskar jag hade en sån liten plastapa som sitter och blåser på naglarna när man målat dem.

Pap (ropar): Christoffer!

Christoffer: Mm?

Pap: Kom hit. Clara behöver din hjälp.
Hahahaha. Har tänkt på detta ofta genom åren. Det är så jävla roligt. Och det roligaste är att Kimberlys julklapp till mig var JUST EN SÅN HÄR APA!!!!

Blev helt chockad. Och jätteglad. Och sen fett besviken för den blåser inte ur munnen utan ur ett litet hål nere vid plattan, och blåsten missar dessutom fingret, så den är egentligen helt meningslös. Och sen blev jag glad igen för jag kom på att det i alla fall skulle bli ett svinroligt blogginlägg.

Anyhoo. Det var allt jag hade att berätta från min julledighet. Hur har ni haft det? Vad har ni gjort?

Nu ska jag åka till människan jag är kär i på Gotland! Tjoho! Aldrig varit där förut! Raukar och saffranspannkake!

Go jul finisar.

Hayyooo jag är i Umeå!

Över helgen bara. Hälsar på Kimberly som börjat plugga psykologi här. Bilade upp igår med mamma och pappa och ska bila tillbaka imorgon. Enkel resa tar sju timmar. Yay! Om en är snabb på matte kan en alltså räkna ut att jag kommer tillbringa en femtedel av hela min helg i en bil.

Men jag har nackkudde. Like a pro.

Idag gick jag och pappa på Gitarrmuseum. Pappa var frälst. Jag var rastlös.

Och så tog vi en långpromenad också, medan vi diskuterade hur sjukt många människor det är som tar sig runt på cykel här i stan, trots att det är slutet av oktober och frost.

Kimba: Men det finns en som lagar cyklar här, han heter Cykel-Sture…

Mamma: Eller kanske Cykel-styre?

Kimba: Haha. Han både lagar cykeln och skickar med en lapp med tips på annat som en kan ta hand om. Typ olja kedjan. Smart, för då får han ju folk att komma tillbaka med mer jobb åt honom.

Pappa: Ja men det där är ju äkta försäljnings-psykologi.

Jag: Eller försäljnings-cykelogi.

Fnissade i typ en kvart åt den här konversationen. Varsågoda. 

Gomörra!

Dag fem i Tokyo. Alltså älskar den här staden! Folk är så himla trevliga och hjälpsamma, 90% av alla har bättre klädstil än jag någonsin kommer få och väldigt ofta stannar jag upp bara gör att tänka ”jag fattar ingenting”. 

Och så har de roliga saker att köpa. Typ det här:

En PIMPLE POPPER. Errh me ferkken gerhd. Har en flawless face-period just nu när det kommer till finnar, men provade att dra med ögle-sidan över näsan igårkväll innan jag gick och lade mig. Med respekt för känsliga läsare kan vi nöja oss med att säga att det var otroligt tillfredsställande.

Och så köpte jag den här:

En deo. På burk. I krämformat. Som luktar citrusfrukt. Så himla bra. Det är dock inte billigt här, denna kostade 70 spänn. Men väl värda 70 spänn! Burkdeo kanske revolutionerar mitt liv. Vem vet.

Okej. Nu ska vi äta frukost. Sen blir det inspelning. 

VI ÄR I JAPAN!!!

I Tokyo, närmare bestämt. Åkte klockan 13 igår, svensk tid. Och vad är klockan i Sverige nu? Typ halv… nio på morgonen? Här är hon halv fyra på eftermiddagen. Le mindfuk is real. 

Bor på ett hotell i Shinjuku-området, och efter en och en halv timme i en taxi med en läckande menskopp kunde vi till slut checka in. Tror detta är första gången i mitt liv som jag blöder igenom brallorna på riktigt. Lämnade efter mig en femkrone-stor blodfläck på sätet. Precis som Japanska flaggan. Ugh. Men vi fick papperstranor på sängarna så jag är glad ändå.

Efter att ha använt hotelltoans rump-dusch (fyra av fem nässprayar, lite väl bra tryck men härligt ljummet vatten) gick vi – jag, Keyyo, producent-Teo och fotograf-Erik – ner och köpte mat.

Det är något väldigt gulligt över att det är vår allra första måltid i Tokyo och Keyyo beställer pasta carbonara.

Och så köpte vi lite godis. Här har vi choklad med smak av grönt te. Varför inte. 

Och det är typ det vi har hunnit med än så länge. Vi har försökt lära oss lite konnichiwa och arigato också. Producent-Teo tyckte att vi skulle säga ”konnichiwa bitches” precis som Robyn. ”Bitches betyder ju ”gott folk” på japanska”. 

Nu: powernap och sedan middag med vår japansktalande guide. Gonatt.

Igår åkte vi hem från Grekland! Landade på Landvetter klockan tjugo över tolv inatt. Pappa skjutsade mig och mamma hem. Gick med strumpor i birkenstocksen från flygplatsen till bilen. Hur jävla kallt har ni det i det här landet egentligen? Fy fan.

Fyndade smycken på resan som jag kom på att jag inte hunnit visa. Tadaaa.

Sak jag älskade med Skiathos: huvudstaden!!! Eller ja. Den enda staden. Lol. Skiathos Town. Så himla fräscht och fint och snyggt och god mat och mysiga butiker. 

Hittade en affär som sålde kläder, handväskor och smycken, Arkos, och köpte två ringar. En med tre plättar i blått, rött och typ någon skimrande crème, och så en med en stor, slipad gråblå sten. Båda med ”guld”-ring, alltså den delen som går runt fingret. 

Äger ju noll guldsmycken trots att min klocka är guldpläterad. Tills nu, alltså. Två guldfärgade ringar rikare. Jag kan min fashion.

Nu är jag hemma hos mormor och morfar. Gosar med Bob som bor här hela september månad så hon slipper vara ensam, dels pga Greklandssemestern och dels pga att jag och Keyyo åker till Japan nästa måndag för att spela in ny säsong av Välkommen till!!!! Välkommen till Japan. Kommer på youtube i höst nån gång. Iiihhh.