Hallo mates. Det här med att jag var på yoga i måndags. Det var ju trevligt. Så trevligt att Johanna drog med mig på hennes dansskolas öppna hus på ännu ett yogapass.

Jag älskar att yoga är så förbannat flummigt. Jag älskar att alla yogainstruktörer är flummiga, de med. Jag älskar att vara vittne till mina tankar och utan att döma känna energin stråla genom mitt bäcken. Jag älskar att jag somnade under avslappningen och ryckte till som fan när yogaläraren sa att vi kunde öppna våra ögon.

Sen åt vi sushi.

Fräscht

Nya skor, nya strumpor och väldigt mycket rosa. OLÉ!

Nu mina barn, ska ni få höra historien om hur jag köpte mina nya gympaskor svinbilligt.

Det var en träningssugen tösabit i Vasa
Över sina slitna gympaskor hon sig förfasa’
Tog sig ut i vinterdiset
Hitta skor för halva reapriset
Betala’ ynka tvåhundra i kassa’

Hallå är det bara jag eller borde jag bli limerickare på heltid? Och ja, det är fullt tillåtet att använda ‘apostrofer’ i limericks. Hur annars skulle det funka??? Nä juste.

Shit jag har varit för upptagen med att joddla på mitt rum åt att Mello äntligen är officiellt, att jag helt glömt bort dagens NÄST viktigaste uppdrag!

JAG VAR JU PÅ YOGA!

Jag:

Eller POWER YOGA som det så fint heter. Vet ärligt talat inte skillnaden. Det var jag och en annan i gruppen som aldrig kört innen (eller – åtminstone inte sedan jag var 13 år) men det vågade jag ju inte säga när instruktören frågade. Man är väl svensk, för bövelen.

Yogan var okej, men det jag älskade mest var utan tvekan instruktören. Lång, superspinkig herre med runda glasögon, som berättade för oss att vi alla är fångar inlåsta i våra egna kroppar och enda sättet vi kan känna friheten vi upplevde innan vi föddes är genom att utöva yoga. Han hade inte heller några större problem med att hoppa (!) från plankan till att stå på huvudet.

Jag ba mhmm jaha :-) *knäcker ländryggen*

Jag har tänkt lite. Är det verkligen supersmart att börja sitt livs första gymliv imorgon med ett en-timmas power yoga-pass? Nä. Det tror jag inte. Speciellt eftersom jag inte tränat aktivt på typ ett år.

Lösning: gick till gymmet klockan 10 imorse och kände lite. Pillade på femkiloshantlar i tio minuter och blev så svag att armarna darrade. Körde någon rump-baklårs-lyft-åhej-maskin och halsade sedan hela vattenflaskan för att jag inte skulle svimma.

Gött att man ska springa Göteborgsvarvet om tre månader.

Sen är det här med maxande muskelknuttar ett oerhört intressant fenomen. Jag tror jag ska skriva en krönika om dem i nästa vecka.

Jag har köpt gymkort! Jodeladiho! Är nu ytterligare ett av alla nyårslöften som kommer köra stenhårt i två veckor och sedan tappa allt.
 
Kroppsdelar jag ska böffa till i januari:
 
– Armar. Det känns inte bra att jag inte kan hålla Splays två kilo tunga Canon C300 med utsträckta armar i mer än fem sekunder.
 
– Lår. För att det är snyggt med jeans och tydliga baklårsmuskler (är det förresten bara jag som tycker baklårsmuskler är nice? Såg så konstigt ut när jag skrev det att jag började tveka på om jag kanske faktiskt är dum i huvudet ändå)
 
– Öronen. Nä jag skoja. Tänk när utseendehetsen går så långt att man börjar köra örsnibbspress på gymmen. Lol.
 
 
Är så taggad att jag redan bokat in mig på ett yogapass på måndag, trots att jag provade yoga för typ tre år sedan och tyckte att det var det värsta jag någonsin testat i träningsväg. Fatta hur taggad jag är då.