Här blir jag skickad till Oktoberfest för att liveblogga och så händer det ena datorstrulet efter det andra vilket har omöjliggjort skrivande. Sorry. Men nu är jag här! Hemma och vid liv. Det har varit ett par väldigt intensiva dagar, fulla av upplevelser, stabbigt käk och öl. 

Öl, ja. Det går nog inte att beskriva hur betydelsefull ölet är för München-borna. De ANDAS bärs. Till Oktoberfest förser stadens största bryggerier öltälten med sju miljoner liter. Störst leverantör är fyrahundraåriga Paulaner och vi drog dit för en guidad tur i de enorma lokalerna. 

Vår guide Seth Rogen pratade om maltextrakt, humle, jäst och vatten…

…Visade jättestora tankar…

…Och en herrans massa öltunnor. Kolla vad många: 

Baren var precis sådär vacker och hipstrig som man vill att en bryggeribar ska vara:

Festligast tycker jag var den här fyraåringen som drack weissbier med sugrör:

Ser ut som han är i begrepp att beställa en till. ”Fraulein! Ein neues bier, ein neues bier!!!

Äventyret fortsätter strax. 

/Peter Morath

Ja hej hörni, skål och välkomna till 2014 års rapportering från Oktoberfest i München. Det ser ju inte livat ut det här – det ser deppigt ut – men jag har fått order om att skriva ett litet introduktionsinlägg innan avfärd. Så här sitter jag nu. I min lägenhet i Stockholm. Grundar med en trefemma. Försöker bygga upp toleransen. Har hört att man ska behöva det. Är det någon läsare som har varit på Oktoberfest får ni gärna kommentera här nere. Tipsa och så. Det mottages tacksamt. För jag vet typ ingenting om den här grejen.

Har googlat lite. ”Världens största ölfestival” står att läsa. Den fyller 204 år (störigt att man inte får åka dit när den fyller jämnt för jag kan tänka mig att det måste ha varit fetare för fyra år sedan, eller hur, nu kanske folk bara: ”ni skulle varit här för fyra år sedan, alltså herre GUD vad roligt det var DÅ”) och hålls årligen, från slutet av september till början av oktober. Enkelt går det till så att sex miljoner människor dricker sju miljoner liter öl i väldigt stora tält:

Bär Lederhosen:

Eller Dirndl:

Samt äter brezels:

Stora bitar djur:

Och, förstås, späckknödel med surkål:

Själva festivalen hålls på ett 42 hektar stort fält som heter Theresienwiese. Hektar har jag aldrig fattat, så den där siffrar säger mig precis noll, tur då att jag har en överskådlig bild här:

Som ett Woodstock mitt i München, ungefär. Inga hippies kanske. Men säkert en och annan ölstinn farbror vars våta dröm är att träffa någon yppig Heidi i flätor, flytta till en alptopp och bilda en fin, blond och tysk familj. Det kan vi faktiskt inte utesluta. 

Det här är min festivalpartner Erik:

Och eftersom han har ett så sällsynt mysigt och oskyldigt utseende tänkte jag att han kan vara perfekt att ha med på en sådan här grej. Kommer älska honom iförd fagra dansskor och varma långstrumpor. Full av bayersk energi och livslust. Dessutom är han sjuksköterska. Kan komma till undsättning när folk har fått i sig för mycket. 

Under tre dagar ska Erik och jag försöka ge er en så bra och rolig bild av Oktoberfest som möjligast går. Riktigt vad vi ska göra vet vi ännu inte. Eller, vi vet att vi ska till ett bryggeri. Det är uppsatt på vårt schema. Det kommer ni att få läsa om. Hur man brygger en öl och så vidare. Allt annat får mest flyta på i en härlig Oktoberfestlig dimma, tänker vi. DETTA KOMMER ATT BLI ROLIGT! 

Imorgon rapporterar vi direkt från München. Om du vill komma i stämning redan nu kan du klicka här. Annars säger vi so long, farewell, auf wiedersehen och adieu.

Oktobervarma hälsningar,

Peter Morath