Krönika ST 6/10

12:08 2013-10-11

 

Denna krönika publicerades i Sundsvalls tidning i söndags. Krönikan är hämtad från min text om unga flickors rätt till sin sexualitet, men lite omgjord för att passa tidningsformatet. Hoppas ni gillar den. 

 

En flicka står vid en tågräls. Ljudet från tåget blir allt högre och när det är så nära att det inte kommer hinna bromsa tar flickan steget ut på rälsen. Kanske blundar hon. Kanske tänker hon på sin familj, sina kompisar, sin skola och sina fjorton födelsedagar. Klart är i alla fall att alternativet att ta klivet ut framför tåget känns rimligare, än att 45-åriga mannens hot ska bli hennes verklighet.

För ett par veckor sedan ställdes 45-åriga mannen inför rätta. Han har, genom Internet, fotat och filmat unga flickor mellan 11 och 14 år när de klätt av sig för honom för att sedan hotat med att sprida fotona och filmerna om flickorna inte fortsätter göra som han säger.

Samma vecka kom ännu ett fall av ett Instagramkonto där unga flickor hängs ut med nakenbilder och tillhörande kommentarer om vilka ”horor” de är som ”legat med halva stan”.

Det är nästan uteslutande flickor som drabbas av detta skuldbeläggande. Det är flickor som hängs ut med nakenbilder, flickor vars gamla pojkvänner sprider sexbilder på dem och flickor som blir ”horor”. Detta av två anledningar: De är flickor och de har en sexualitet. Pojkarna och männens sexuella handlingar på andra sidan dataskärmen diskuteras inte, den är helt ointressant trots att det är deras handling som är den kriminella.

Att skuldbelägga och straffa flickors sexualitet (slutshaming) är inget nytt fenomen, tvärtom har det i århundrande funnits en norm att kontrollera kvinnans sexualitet genom att göra den oren och onaturlig. Men med Internet har denna norm tagit sig nya former. Ett klotter på en skoltoalett är en liten sak jämfört med att bli uthängd med bild på ett Instagramkonto med tusentals följare, även om principen är detsamma.

När jag läser debattörer, krönikörer och journalisters åsikter i debatten om flickors utsatthet på Internet är de alla överens om att bildspridarna bör skämmas och att det är synd om flickorna som drabbas.

De har rätt. Det är synd om flickorna – men inte bara av den anledningen som debattörerna syftar på, utan av den enkla anledningen att flickor aldrig tillåts ha en egen sexualitet. För vad händer när nakenbilderna är frivilliga? När snuskiga meddelandena på msn är skrivna ur egen lust? Vad händer när flickorna utforskar, onanerar, är råa och kåta?

För en flicka verkar det finnas två val; horan eller offret.

Jag tänker ibland på den trettonåriga Hanna, hur hon tänkte och såg på världen. Att hon aldrig någonsin hade förstått att det var samhället det var fel på om hon blev uthängd som en ”hora” på Instagram eller blev hotad av en 45-åring. På sin höjd hade hon förstått att det var fel av dem som hängde ut henne, men inte att hon faktiskt hade RÄTTEN att klä av sig naken eller vara kåt, utan att någonsin skuldbeläggas och kallas hora. 

Det går inte återuppliva flickan som klev framför ett tåg, eller de andra flickorna med henne som valt att avsluta sina liv av skuldbeläggandet. Men vi kan fortfarande hindra att fler drabbas. Det är vi som kan förändra att döden känns mer smärtfritt än att vara ”horan”. Vi måste uppmärksamma och kämpa för sexualitet på lika villkor och framförallt ska alla flickor få den sexualitet de har rätt till.

9 kommentarer | “Krönika ST 6/10”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Fanny skriver:

    Du skriver så himla bra! Ryser när jag läser dina texter.
    Sluta aldrig skriva, dina ord träffar så rätt!

  2. Minja skriver:

    Ryser. Tack!

  3. Hmm skriver:

    Så bra!

  4. Gabrielle skriver:

    Alltså hanna!!!! Fucking min idol

  5. Lovisa Viinikka skriver:

    Fyfan vad bra skrivet! Ryser*

  6. Sofia skriver:

    Åh fyvad bra Hanna, älskar approachen – det är ju precis så det är! Tack för att du höjer vår röst. Massa kramar från Helsingfors

  7. Johannaaa skriver:

    Så jävla bra skrivet! Jag själv råkar vara en tjej som stötte på en sån där typ när jag var 13 år. Någon hade olyckligtvis kapat kontot av en kille som var i samma ålder som mig och jag tyckte om han och vi skrev och skrev och jag hade inga som helst misstankar om att det skulle vara någon annan. En dag visar jag de lilla jag hunnit få under tröjan med bh:n på och efter jag gjort skriver den här mannen vem han är och börjar hota att sprida bilderna över hela skolan och staden (visste inte ens att man kunde print-screena då). Han säger att om jag visar en gång till så tar han tillbaka hoten och lovar att ingen kommer få se bilderna, och lilla jag kände att skadan redan va skedd så jag chansade och visade igen. Otroligt nog höll han sitt ord och vad jag vet har bilderna aldrig kommit ut men självklart tänker jag på det ibland än idag och undrar vem fan det va och om han har kvar dom osv. Jag kan med andra ord relatera till den här stackars så sjukt mycket. Vet inte vad jag gjort om bilderna kommit ut i den åldern… / 22 år

  8. Eve skriver:

    Vilken gripande text du har skrivit. Som svensklärare kan jag inte låta bli att tänka på hur det skrivna ordet har använts i århundraden för att belysa samhällsproblem, orättvisor och annat. Jag funderar på hur man i undervisning kan ta upp sådant här, mer än uppmärksamma nyheter och prata om det. Texter av typen du skrev, noveller och filmer skulle kanske vara ett bra sätt att ta upp detta på. Fortsätt med det fina arbetet du gör!

  9. Natasha skriver:

    Du är så himla bra Hanna, finner inga ord!!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Senaste kommentarer

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla