Krönika ST 3/11 Ett sent feministiskt uppvaknande är bättre än inget alls

16:57 2013-11-09

En onsdagskväll för två veckor sedan ringde pappa. Det var det vanliga på-väg-hem-från-jobbet-så-jag-passar-på-att-ringa-mina-barn-samtalet som jag får ungefär alla vardagar i veckan. Från en telefon på en landsväg mellan Sundsvall och huset utanför Matfors berättade han något som jag tänkt på sedan dess. Han förklarade hur han den senaste tiden fått flera, för honom nya, insikter om kvinnoförtryck, sexism och feminism – något han konstaterade var min förtjänst.

Att få vara den som lär min pappa något viktigt känns stort, speciellt eftersom det i hela mitt liv har varit precis tvärtom. Har det inte handlat om algebra eller politik så har det varit existentiella frågor och livet i stort som pappa och jag pratat om. Storögt har jag lyssnat och ställt frågor som alltid fått ett svar. Min kloka pappa har varit mitt alldeles egna Google.

Men inte ens Google har alla svaren och extra svårt är det kanske om det dessutom är fött på 50-talet och saknar snippa.

Jag vet att pappa inte är ensam om att ha levt ett långt liv utan att på riktigt förstå vad en ”könsmaktsordning” faktiskt innebär. Och jag vet att det inte är av ondo. Jag vet att många ryggar tillbaka av begrepp som ”feminism”, ”patriarkat” eller ”genus”. Men jag vet också att de flesta normalt funtade människor säger sig vilja ha ett ”jämställt samhälle”. Ändå är vi långt ifrån det, varför?

Kanske ligger en del av svaret i just min pappa. Jag har tänkt mycket på hur den klokaste människan jag känner kan ha undgått en av de viktigaste frågorna jag vet. Kanske ligger svaret i att han som vit heterosexuell halvrik man har en helt annan utgångspunkt än mig. Världen vi alla lever i är skapad av och för sådana som honom, och i den världen är jag ofta undantaget. En värld han sällan behöver ifrågasätta eftersom det inte är han som riskerar att tjäna mindre på grund av sitt kön, inte han som är livrädd för att gå ensam i mörkret, inte han som lägger ner timmar på att övertyga sig själv om att hans utseende duger och det är inte han som aldrig vågar starta en diskussion i ett rum fullt av män, rädd för att behöva utstå otaliga härskartekniker.

Samtidigt är det inte heller han som sover på jordgolv i Kenya, men ändå har han ett fadderbarn där.

Till skillnad från barnfattigdomen så är kanske jämställdhetsfrågan mellan könen mer subtil och orättvisorna är inte lika greppbara som tidigare. Nu när kvinnor i Sverige faktiskt får rösta, göra abort, har några chefspositioner och till och med får kommentera fotboll(!) så vad mer kan vi begära ..?

Om än lite sent i livet insåg min pappa att det fanns mer att begära. Mycket mer. Och förutom en benhård struktur som värderar oss olika beroende av kön fann han också sin egen del i detta.

Ett sent feministiskt uppvaknande är bättre än inget alls, och kanske allra viktigast är det feministiska uppvaknandet hos alla vita rika heterosexuella män där ute. Och behöver ni hjälp med att förstå och komma in i den feministiska kampen vet jag en man från en telefon på en landsväg utanför Sundsvall som gärna hjälper till. 

19 kommentarer | “Krönika ST 3/11 Ett sent feministiskt uppvaknande är bättre än inget alls”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Lisa S skriver:

    Så fin text!!!

  2. Ingen Annan Än Anna skriver:

    Jag ryser, så himla fint skrivet! :)

  3. Emmy skriver:

    Jäkligt bra skrivet! Känner igen detta i diskussioner med min egen pappa. Också en smart, välutbildad, politiskt medveten man som av någon anledning aldrig kallat sig feminist och tagit tydlig ställning. NU, 58 år gammal och med tre vuxna döttrar gör han det. Better late than never.

  4. Julia skriver:

    På tal om det här, sena feministiska uppvaknanden:: Jag bor i Kiruna, väldigt liten stad, där det har öppnats en strippklubb. Det snackas och diskuteras mycket och ganska vilt om det här, kanske just för att det är en så liten stad. Det var också med i debatt på tv.
    Jag har upptäckt att många personer i min närhet, släkt till exempel, är helt passiva i den här frågan, (dom tycker att de som vill gå får gå, det är av egen vilja osv osv) har också släktingar som är positiva till det här! Jag blir bara ledsen och förbannad och försöker få fram hur jag tänker men blir inte bra. Kan någon snälla hjälpa mig med något att säga som kan öppna deras sinnen en gnutta?! Vore så oerhört tacksam, och glad av att kunna göra det

    Har läst din blogg i flera år Hanna och vill tacka dig så himla mycket för all visdom, självförtroende, allt som jag fått av din blogg. Blir helt frälst och hänförd av dina fenomenala texter <3 Tack !

  5. Elina skriver:

    Julia: Jag är uppvuxen i Kiruna men flyttade därifrån för rätt många år sedan, och har alltså inte så stor koll på vad som händer däruppe längre, men att det här undgått mig känns sjukt konstigt. Och absolut inte okej. Har inga jättekonkreta tips på hur man ska kunna närma sig ämnet, men om någon av de i din närhet har det minsta intresse för politik, lyft fram att det här (bland annat) är en klassfråga? Om en står inför valet att stå utan inkomst, eller att ha en inkomst baserad på att (i någon mån) sälja sin kropp, är det då verkligen ett fritt val att sälja sin kropp? Det finns så himla mycket att säga om saken och jag lyckas verkligen inte få styr på alla mina tankar, men här är några länkar som jag tycker beskriver detta med kroppslig integritet väldigt bra, och varför det är så viktigt. I sak handlar de om surrogatmödraskap, men jag tycker att resonemangen går att applicera på andra sammanhang där (kvinno)kroppen blir en handelsvara. http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/utan-offer-inga-forovare/, http://hej.blekk.se/2013/09/12/5-nej-till-surrogatmodraskap/ Det finns säkert fler här som har andra bra tips! Och kom ihåg att om du lyckas öppna någons ögon för detta så är det skitbra, absolut, men det är aldrig någonsin din skyldighet att göra det. Jag håller tummarna för dig. Kram!

  6. Anna skriver:

    ^ jag bor i en ort i närheten och arbetar på en kraftigt mansdominerad arbetsplats, där den strippklubben är ungefär det enda det pratas om i fikarummet just nu. Alla tycker såklart det är skitbra att den öppnat och allt är väldigt sådär höhöhö. Jag blir galet less och försöker få dem att se det i ett större perspektiv, men det går tyvärr inget vidare. Mottager också gärna tips om hur man kan försöka förklara problematiken för dem på ett (relativt) enkelt sätt!

  7. Lisa skriver:

    Fan vad fint!

  8. Vilmabolding skriver:

    Läs om feminism, socialism, antirasism- http://www.ladylay.blogg.se!

  9. Anna Röd - Nörd & Filmskapare skriver:

    AWESOME!
    Tror det är dags för mig att ta ett snack med min pappa och lära honom ett å annat!

  10. alva skriver:

    Fan vad underbart!! Go pappa Päschon!!

  11. tralala skriver:

    Master! Tycker verkligen att du är jätteklok och tycker det är fantastiskt att din klokhet har spridit sig till din pappa, till mig och säkerligen till många andra läsare.

    Något som däremot gör mig lite ledsen är hur du ständigt verkar sätta likhetstecken mellan snippa/vulva/vagina och kvinna/tjej/flicka. Det känns vädigt transexkluderande och upprätthåller bara cisnormen ännu mer. Är det något du gör omedvetet? I så fall skulle jag (och alla dina icke cis-läsare, skulle jag tro) bli glada om du åtminstone funderar lite kring det!

  12. Sofia skriver:

    Det här är så fruktansvärt bra skrivet.
    Tack Hanna för att du bloggar :)

  13. vixen skriver:

    Åh, ett sånt ”uppvaknande” säger min pojkvän att han har fått pga mig. Man blir verkligen överlycklig av att höra det! :)

  14. Sara Schmenus skriver:

    ÅH, vilken fantastisk text. Jag har en liknande upplevelse med min pappa. Han är idag jätte-engagerad i mitt feministiska intresse, vad kul att höra att någon annan upplever liknande.

  15. Kristin skriver:

    Men åh! Blir tårögd av det här och känner igen mig/det så mycket. Fint skrivet! :)

  16. Agnes skriver:

    blir så extremt avundsjuk och ledsen samtidigt som jag blir glad när jag läser det här.
    önskar det kunde vara likadant med min pappa. han säger sig såklart vilja ha ett jämställt samhälle, men det är så mycket som han inte förstår. eller kanske inte vill förstå?
    fortsätter hoppas på att han kanske också vaknar en vacker dag.

  17. Åsa Secher skriver:

    Vad fint! Fint gjort och fint skrivet. Jag tror och hoppas att jag lyckats ha någon slags liknande inverkan på min pappa (som röstar på FI och snart är mer feminist än vad jag är, haha) Heja dig! //Åsa

  18. Josefin Almberg skriver:

    detta inlägg gjorde rörde mig till tårar, dels pga igenkänning, dels pga frustration över alla de män i mitt liv som ännu inte FATTAT. hur gör man för att få dem att förstå? vägra sluta diskutera det? startar en blogg och ber dem läsa? känner mig så oerhört maktlös och sorgsen just nu

  19. Isabel W. Sörensen skriver:

    Hälsa din pappa att han är varmt välkommen! För som vi alla vet så älskar vi feminister män som tar ansvar

    <3 <3 <3 http://whenyouareafeminist.tumblr.com/post/68721056528/alskar-man-som-tar-ansvar <3 <3 <3

Lämna ett svar till Ingen Annan Än Anna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Senaste kommentarer

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Mest läst på NG