God afton mina älskade fd. foster

Antons syrra bor ju här i Stockholm. Hon är den närmsta familjen jag har här (förutom min moster+familj<3 i Hässelby förstås) och det känns alltid tryggt att vara hos henne. Jag tror det handlar mycket om att hon är en väldigt uppstyrd och familjär person. Hon lagar mycket långsamma grytor, har liksom matlådor i frysen(?!), snickrar och målar i sin nya lägenhet, dukar med genomtänkt proslin och underlägg, har alltid tända ljus och säkert ett tiotal uppsättningar lakan och handdukar i sina fina skåp.

Förstår ni vilken typ av person jag menar? Man vill liksom bo och vara nära, helst bli omhändertagen. Speciellt en sån lillasyster-personlighet som jag skriker ju efter sånt där. Konstigt nog är nästan alla mina bästa kompisar ouppstyrda småsyrror som mig dvs. inte mycket trygghet att hämta där hohoho…. men vi tar ju hand om varandra på vårt lilla ouppstyrda kaossätt. Aja. Nog om detta och mer om Antons syrra och sambo.

De bor ju nämligen så fruktansvärt fint! En femma som ser ut såhär:

Till höger om det dukade bordet med världens finaste stolar skymtar ni en stor köksö med marmorskiva och mintgörna luckor…….. orkar inte hur fin den kombon är alltså.

Sovrummet. Grå väggar, vitt golv. MMmmmmmm duntäcken.

Hotell? Nä, bara ett vanligt hemmabadrum med dusch och badkar :-))))))))))))))))))))))

MMMmmmm så fint. Bästa botemedlet mot när jag känner mig nere är ju att vara i den här typen av miljöer. Som ett Pinterest IRL typ. Bara frossa i det ytliga och förstränga allt annat. Mmmmmmm.