Jag vill ännu en gång slå ett slag för LIVEBLOGG! Kul om ni spelade in podden samtidigt…?!

Tur att man kan lyssna på era gamla podcasts! Har så sjukt svårt att sova själv om det är helt tyst, så era podcasts är igång varje kväll som jag sover ensam. Men jag vill påpeka att jag i sådant fall redan lyssnat på podcasten men sätter igång den igen (eller en gammal) och somnar, känns tryggt och bra. Vad jag ville säga med det här är att jag tycker väldigt bra om dom! Intressanta och också roliga ämnen (som Martins fotbollsberättelser). :) Kramar till er!

Vad gör en när studenten börjar närma sig och en och ens partner inte ens har liknande framtidstankar/mål/vadmannuskakalladet. Vi har vart tillsammans i över 2 år och sedan 6 månader tillbaka haft ett distansförhållande pga jag pluggar ute i världen. Jag vill ut i världen ännu mer efter att skolan är klar om 13(!) veckor. Men partnern vet säkert att ett universitet i stockholm är rätt väg för denne. Jag älskar hen mer än allt och tanken på att göra slut för att ”en måste” för att ”ena är för olika/har olika framtidsplaner” är så okul så ni anar inte. Jag älskar denne så otroligt otroligt mycket verkligen. Ni som är kloka, hur ska en tänka?

Martin och Hanna: Kan ni inte prata lite om detta med utseendekomplex utifrån båda era perspektiv? Hur ser man på sig själv i spegeln oxh älskar det man ser?

Hanna: Snälla snälla snälla master, skulle du inte kunna prata lite om detta med barn, och att vilja eller inte vilja ha barn. Man får så sällan höra tankegångar om att kanske inte vilja ha barn, inte längta efter den sortens liv.

Vill också gärna höra dina tankar om att vilja eller inte vilja ha barn. Min sambo vill absolut ha barn längre fram, jag är inte lika säker. Skulle vara kul att höra dig prata om hur du ser på det. Kram!

Ja! Liveblogg! Helst kvällstid…

jag har svårt att försvara mig mot människor som är kritiska mot att jag tänker rösta på F!. är väl aningen konflikträdd. har ni några tips på argument att ställa dem mot väggen med?

Kan en vara kompis med någon som har helt olika åsikter än en själv gällande jämställdhet? Om en t ex har väldigt kul och trevligt med denna människa i vanliga fall men det sen kommer fram att personen tycker att det är helt rätt att kvinnor tjänar mindre än män för att de föder barn och att det är heelt okej att kvinnor gör mer hemarbete än män för att det är ”genetiskt” och alltid har varit så, och sedan säger att en ska sluta tjata om att Sverige inte är jämställt för det är det visst ”fokusera på något riktigt problem istället”
Har lite svårt att bestämma mig om jag ska bryta kontakten helt med dessa kompisar eller om jag ska stanna kvar med något slags hopp om att de kommer förändras ifall jag kämpar tillräckligt med att få de att inse hur ”jämställdheten” i Sverige faktiskt ser ut!

Taaack för en grym blogg och pod!!! :D

Hur förhålla sig till/hantera d nätta lilla ämnet dödsångest?! Mer eller mindre ständigt närvarande på nåt sätt…

Hej där!

Jag har ett förslag på ett ämne som ni verkligen borde prata om, nämligen destruktiva förhållanden.

Jag ska berätta om mitt dilemma och hoppas på att få lite kloka tankar från er kring detta…

Jag har en väldigt nära kompis som, precis som jag alltid har haft mycket självrespekt och vetat var hon har sina värderingar. Men för ungefär ett halvår sedan flyttade hon till London och träffade bara ett par veckor efter det en kille där som hon snabbt blev tillsammans med.
Min hobby-psyokolog-hjärna tänker att hon nog kände sig lite ensam och bortkommen i en stad där hon inte kände någon och därmed försökte hitta tryggheten i honom.
Tyvärr är han dock helt dum i huvudet, inte bara mot henne men mot alla hennes vänner också.
Jag ska nämna några snabba grejer ur ett så jävla stort sammanhang:
1. Han har absolut INGEN respekt för henne what so ever. Kan kalla henne för de mest förnedrande saker, slänga ut henne på gatan, låta henne betala allt eftersom han inte har ett jobb osv.
2. Han har så jävla äckliga värderingar, som inte alls matchar ihop med hennes.
3. Han har problem med alkohol och droger.

Och det är bara lite av alla problem de har.

Det är inte hemskt nog att han har alla dessa problem, utan han har även lyckats hjärntvätta henne till att tro att hon inte är någonting värd, att han är det enda hon förtjänar och har och att varje fuck-up är det sista.

I helgen blev det ännu en gång kaos och jag fick bokstavligen plocka upp henne från golvet i mitt trapphus, mitt i natten, när hon var helt förstörd och ta hand om henne tills morgonen. Då sa hon att hon skulle lämna honom (som hon har sagt så många gånger förr) och nu har hon gått tillbaka till honom.

Jag och alla andra vänner har försökt prata med henne flera gånger och vi har även pratat mycket med varandra. Men nu har vi och framförallt jag som står väldigt nära henne, kommit till en punkt där vi känner att vi inte orkar mer. Vi orkar inte finnas där för henne gång på gång, prata i timmar med henne och försöka få henne att förstå – eftersom att det aldrig verkar ge något då hon går tillbaka till honom hela tiden. Och vi orkar inte stå bredvid och inte göra någonting heller eftersom vi bryr oss för mycket! Men framför allt orkar vi inte se henne må så pass dåligt som hon gör och se henne åka längre och längre ner i skiten med honom.

Hanna! Har du haft någon kompis som haft ett destruktivt förhållande?
Jag och hennes andra vänner vet inte vad vi ska göra längre! Vi känner oss så maktlösa och orkar inte längre!

Det skulle vara så otroligt givande och intressant att få höra era tankar kring detta!
Hur mycket ansvar han man som kompis? Nästa steg är liksom att själv köpa en biljett till honom tillbaka till England och med våld släpa ut honom ur landet.
Är jag en dåligt kompis som skiter om jag skiter i henne för att jag inte orkar? Eller gör jag henne en tjänst?
Hur fan ska man reagera och göra?

För övrigt älskar jag ju er podd och jag blir alltid så himla avis på din norrländska!

Tack för en bra blogg också och tack för att du är en vettig tjej!

En fråga till Hanna: Din blogg är ju bjussig, rolig, öppen, personlig och politisk. Hur känner du inför det faktum att du har den här bloggen, i förhållande till jobb och *karriär*? Är bloggen en fördel, som ger möjligheter, eller nackdel, som sätter käppar i hjulet, karriärsmässigt? Jag älskar din blogg! men är bara nyfiken på detta eftersom jag på senaste tiden har funderat över hur *arbetsmarknaden* förhåller sig till bloggande osv..