Halloj
Har kanske den sämsta dagen på 47 år. Känner mig så otroligt jävla SÄMST. Och är ju totalt omöjligt att skriva om det här utan att framstå som en mycket, mycket störig martyr.
Det är så jävla obehagligt att känna sig ….dålig. Att stå i valet och kvalet mellan känslorna ”jo men okej jag gör saker bättre nästa gång” eller ”nu lägger jag mig ner och skiter i precis allt”. För det sistnämda valet känns ju verkligen alltid närmre och lättillgängligt. Dessvärre är det första valet det en måste göra i detta liv.
Framförallt är det kanske läskigast att alltid varit en person som ändå haft nån slags grundtrygghet i att jag kan grejer, tycker vettiga saker och kan ta bra beslut. Men så bah kommer tvivlet och man bah ?????
?????
?????? kan jag nåt ???????
?????
Och sen kommer man hem.
Till nån som tänt ljus och kramar en.
Och så läser man ett mejl från en okänd som tackar på flera A4-sidor. Läser kommentar från några som skrattar åt min bacon-video. Och två kompisar smsar å vill va med mig.
Å så fylls det där hålet av tvivel med annan energi.
Samtidigt som bekräftelsebehovet bara ökar. Och så kommer gamla insikten om att jag är totalt beroende av att andra ska älska mig. Jämt. Ingen får nånsin hata mig. Då måste jag försvara och ställa till rätta.
Ja, herregud vilken skitdag det här är. Tur att ni är många som räddar och tar emot.
Såååå mycket igenkänningsfaktor på att behöva bli älskad av alla. Varför är det så?!
så mitt i prick hur jag också känner just nu!! Tack för att du delar med dig, på nåt sätt känns det bättre när man inte är ensam! <3
<3
Å gud känner igen mig så fruktansvärt i det där… klump i magen :(
Igenkänning 1000% i detta, tack för att du delar med dig! Har alltid haft grundtryggheten, vågat ta för mig på arbetsmarknaden – men nu på sistone känns allt läskigt. ALLT. Har liksom gått från ”klart jag fixar det” till ”ska JAG göra detta?” Kanske värt att ta reda på varför exakt varje människa måste tycka att man är universums bästa/trevligaste/roligaste för att vara nöjd?
För att kommentera blogginläggets första stycken:
En tröst kanske är att det flest nog känner igen sig i det du skriver? Alla mår piss och tvekar på sin egen förmåga ibland. Jag krisade senaste igår över jobbet.
Utan att känna dig alls, så kan jag rabbla upp följande punkter som du är fetbra på:
– Podda
– Vara rolig i text
– Vara extremt klok i text
– Dricka vin och öl (i min bok är det en bra grej, ja)
Angående blogginläggets senare del: behöver det vara en dålig egenskap att vilja känna sig omtyckt? Eller känner du att det begränsar dig?
Sparka inte på dig själv så hårt, HP!
Lyssnade på senaste podden på väg till jobbet imorse och tänkte på hur bra jag tycker att du är. Blir alltid så inspirerad av dig och älskar att du vågar bjuda på olika sidor av dig själv och inte bara visa upp en perfekt fasad. Inte ofta man faktiskt tar sig tid att skriva sånt här men när jag läste det här inlägget kändes det självklart. Du är grym Hanna! ♥
Lisa: GUD vad glad jag blir! <3
måste även ge cred för att ditt kommentarsfält här på bloggen (nästan) alltid är så…mysigt, peppande osv osv! Brukar annars hata kommentarsfält som endast är fulla med tjat och hat :)))
P.S du är bra på massa HP!
Älskar också ditt kommentarsfält!!!! Känns som ett kompisgäng<3
<3 Du e så bra! Ibland när allt känns piss är det bara din blogg jag orkar läsa, inga andra.
Har sagt (tänkt/skrivit) det förr och jag gör det igen, du är den bästa människan på *sociala medier* och mitt liv hade blivit MYCKET sämre och tråkigare utan podden, bloggen och annat som du håller på med. Va snäll mot dig själv, du förtjänar det <3
Du är ju bara för jävla grym! Men mitt enda knep när dagarna är just sådär, är att äta mig jävligt mätt när jag kommer hem från jobbet och sedan gå och sova (kan inte sova hungrig, därav maten). Sätta klockan på ringning typ 20,30 – om jag är pigg då går jag upp och gör något kul, annars tar jag bort sminket och sover vidare. Inget räddar en pissdag så bra som sömn.
Känner igen mig till 100 procent. Tack för att du skriver.
Nuru Päschon, ska du få höra om en skitdag: jag är gravid i vecka 7 och måste äta typ varje halvtimme-timme för att jag inte ska må pruttilla. Sen tidigare har jag besvär med magkatarr (får såna kramper i magen att jag ibland gråter) och en liten rolig grav-detalj är att dessa besvär tydligen kan förvärras när en befinner sig i detta välsignade tillstånd. Det enda som hjälper är att vila kroppen och vila magen från mat…. Idag har jag alltså fått välja mellan att må pruttilla eller ha dödens smärta i buken.
Vet ej om det hjälper. Jag brukar bli glad av att höra att andra människor också har det skit. Skadeglädje är den enda sanna glädjen!
Kärlek till dig!!!!
Du är bäst, ingen protest!!! :)) <3
Alla har nog dessa dippar……men jag har bipolär sjukdom och då blir man ledsen fast allt kan vara bra. Det som är hemskt.att hjärnan bara bestämmer sig för att vara ledsen utan yttre stimuli…
Jag brukade också känna sådär att alla måste älska mig (och gör ibland fortfarande) men det hjälpte mig lite att försöka tänka hur jag själv känner för dom jag vill ska gilla mig. Gillar jag egentligen dem ens själv? Oftast inte. Och när jag kommit på det brukar det bli lite lite enklare att inte bry sig om vad de tänker. KRAM.