Såg filmen Taikon ikväll. Den handlar om Katarina Taikon, kanske mest känd som författaren bakom barnböckerna om romska flickan Katitzi. Vad som helt hade passerat mitt 80-talsfödda huvud var att Taikon också ägnade hela sitt liv till att kämpa för romers rättigheter. Uppvuxen i romskt läger, i ett Sverige helt utan rättigheter, tog hon sig in i politiken och gjorde enorma förändringar. Gav romerna chans till utbildning, slogs mot rasism och försökte få dåtidens politiker med ”rätt” hudfärg och kön att se och förstå den förföljelse romer utsattes (utsätts) för över hela världen, men också i Sverige.
Jag tycker det är svårt att sätta betyg på dokumentärer eftersom det då känns som om jag recenserar verkliga händelser, men den här filmen måste alla se. Varenda en där ute!
Exempelvis de politiker som röstade för ”tiggeriförbud” under veckan.
Det fryser is i magen på mig när jag läser rapporteringen om förbudet av fattigdom för att sen samma kväll se en film som Taikon. Det är på riktigt deprimerande att den solidaritet som det kämpades för under 60- och 70-talet är på väg ut ur oss.
En känsla för andra människor. Det naturliga i att vilja hjälpa dem av oss som har det sämre. Det är ju en sån självklart och lättillgänglig tanke – såpass enkel att böckerna som Taikon skrev om den lilla romska flickan Katitzi lästes av hundratusentals barn.
Men så blir vi vuxna och känslan vi en gång hade för Katitzi byts ut mot mer invecklade tankar; ”Var inte hennes farsa lite väl lik en maffiaboss?”, ”Borde hon inte vara lite mer tacksam för att hon ens fick gå i svensk gratis skola?” eller ”hon behövde ju inte bo i Sverige om det inte passade” etc etc.
När det egentligen är så enkelt.
Alla är vi barn som råkar hamna på olika platser på jorden. Vissa av oss kan inte bo kvar pga krig, katastofer, ekonomisk kris eller ren förföljelse. Nån föds till en liten Katitzi och någon annan till en liten Hanna. Vi delar samma känsloregister och många tankar, men får helt olika förutsättningar till ett liv på jorden.
Det är ingen naturlag att människor på jorden ska lida. Men vet ni? Vi tillåter att det sker.
Om ytterligare decennium görs nya dokumentärer om tiden vi lever i nu, och det smärtar att tänka på vad filmerna kommer skildra. Alla vi som inte gjorde något, inte sa något, putsade våra Svenskt Tenn-ljusstakar medan stora delar av världen grät, hungriga händer viftade utanför våra Coopbutiker och fler rasister röstades in i riksdagen.
Katarina Taikon försökte göra någonting och lyckades skapa förändring. Men just nu backar vi med förbud mot fattigdom, nedbränning av flyktingboende och ännu mer lidande i världen men utan människor som vill ta hand om varandra.
Taikons kamp får inte vara förgäves.
Tänk om alla var lite mer som dig, Hanna. Alla de bloggare där ute, lärare & politiker. Om alla de kunde formulera sig & beskriva något så viktigt så enkelt så att alla förstår, tänk vilken skillnad de skulle göra! Vi scrollar alla dagligen bland instagramflöden fulla av nonsens , tänk om alla kunde använda de kanalerna till att faktiskt göra skillnad istället för att trigga att de som redan mycket har borde ha mycket mer. Tack i alla fall för att du, jämförelsevis med många som har mycket följare faktiskt gör nåt & du gör det så bra. Godnatt master!
HERREGUD SÅ BRA SKRIVET!!!
Så bra text!! Så viktig text! Tack för att du tog dig tiden att skriva ner detta. <3
Du är en sån fantastisk skribent och det behövs fler som du.
Nu har du påpekat problemet, presentera nu lite lösningar och börja leva efter dem. Att bara påpeka problemet löser inget.
Rupert: ”Presentera lite lösningar och börja leva efter dem” – är det inte varje människas ansvar (ditt och mitt) att kämpa för ett mer solidariskt samhälle? Ett sätt kan vara att skriva om orättvisor och få människor att tänka/rösta/välja annorlunda. Den grundläggande lösningen är att öppna gränser för alla människor och sluta göra skillnad på människor och människor. Lycka till i din kamp.
I mitt lilla samhälle utanför Göteborg står en tom gammal skollokal som väntar på tillbyggnad. I torsdags hölls ett möte där det förklarades att byggnaden ska utnyttjas till asylsökande familjer. Natten till lördagen brann halva byggnaden ner. 20 familjer skulle bo i lokalerna. Jag kan inte beskriva med ord hur jag känner. Jag gråter av avsky till de människor som inte kan ro för att hjälpa. Gråter för att det finns så mycket hat i vårat samhälle. Gråter för att jag själv känner mig mållös och jag vet inte hur jag ska hjälpa. Jag vill göra så mycket mer! Fina ord du skriver Hanna!
Så himla bra skrivet. Verkligen. <3
Och Rupert; HAHAH :C
Frida, kommer också från Kungsbacka och känner precis samma sak. :( Äckliga jävlar
Ja, tror absolut det är en bra grej att pratar om problemen om vi vill lösa dem.
Tyckte det du skrev om att ”alla hamnar vi på olika platser på jorden” är så fint. Får mig att tänka på den här gamla Rädda Barnet kampanjen: http://www.livetslotteri.se/, som slumpar fram var vi statistiskt sätt skulle födas.
Du är fantastisk! Hanna for president!
Jag har samma åsikter som Christer Sandelin.
Älskar att du lär mig så mycket!
När blev ng.se => prada.se ?
Åh så bra, så bra skrivet! Tack!
Bra skrivet!!! Alla kan göra ngt. Men den där Rupert borde du blocka. Puss på er o sov så gott
Ellen du behöver inte oroa dig, du kommer garanterat få betala mer skatt och avsäga dig en hel del välfärd oavsett om du vill eller inte.