Oavsett hur jävla mkt smink jag har på mig eller hur mkt brun-utan-sol jag kämpat med kvällen innan så är resultatet alltid detsamma:
Hos frisören är man ej snygg.
Vad har vi för teorier kring det hörrni? Är det ljuset? Den lilla kappan? (Men jag gillar ju mantlar!) Den utelämnade situationen? Att frisörer överlag är genetiskt snygga människor?
Vill samtidigt poängtera att utseende inte är eller ska vara allt – men samtidigt – jag är hos frisören av en anledning: utseendet.
Åh du dubbelbottnade liv!
Haha, visst är det så?! Liksäckarna under ögonen eller dubbelhakan är aldrig så stor som när man sitter där. Jag fattar inte! Och så går man dit för att snajda till sig lite liksom och så möts man av mycket större problem än det slitna håret. =D
Det är kombon (och att titta på sig själv rakt framifrån…)
Själv tycker jag alltid att jag ser snyggare ut hos frisören, det är något med upplysningen som slätar ut min hy haha. Ja tills dom faktiskt börjar fixa med mitt hår dårå. Det är något med kletig färg som slimmar till håret vid bottnen och sedan spretar ut i random riktningar som inte riktigt går ihop med mitt fejs.
Alltså JA äntligen någon som är som jag; känner mig också snyggare i frisör-spegeln! Tror också att det har med ljuset att göra…
Samma fenomen i provhytt i klädaffärer. I alla fall på H&M! Usch! Köper ju hellre kläder och tar hem och prövar bara för att slippa. Känner mig aldrig tjockare än när jag prövar kläder. Kanske ensam om det?
Sandra du är inte ensam! Varje gång jag kliver in i en provhytt så undrar jag alltid varför dom har så extremt ocharmigt ljus där som framhäver varenda liten detalj. Borde inte vara så bra för försäljningen tänker jag? känner mig aldrig så osmickrande som i ett provrum.
Haha! Tvärtom här!
Jag känner mig alltid skitsnygg i provhytter! Ibland har de ju till och med bakåtlutande speglar eller ”försmalnande” speglar, och alltid supersmickrande lampor, så känner mig alltid on point. ”XS sitter ju perfekt!!!” Tills jag kommer hem och tar på mig samma outfit och plötsligt får magen knappt plats (?) och allt som var tänkt skulle döljas ser plötsligt väldigt framträdande ut och jag blir återigen påmind om att jag inte ser ut som mirandra kerr..
Ångesten att då precis köpt typ tre kassar med kläder i hennes storlek. Mirandra, do you need some clothes…..??? Hehehe.
Det sämsta är ju att detta alltid uppdagas då ens sambo ber en att visa upp kläderna man köpt, och så står man nydressad i sovrummet och vill inte ens gå ut och visa pga att man inser vilken pinsamt skev självbild man måste haft där inne i provhytten.. ?
Tar därför hem kläderna för provning jag med, nuförtiden.
Jag tror att det är den där kappan som får en att se ut som en liten daggmask som kryper upp ur jorden. Iallafall mig:(