Mina fötter är förstörda pga att de enbart består av knöligt ben med väldigt tunn hinna skinn på. Så VARJE gång jag har en sko som inte består av bomull så får jag skavsår. Helt otroligt.
Igår var jag och tjejerna ute på stan! #rosé #tjejer #passaer. Carro har ju flyttat hem hit till Sundsvall igen och jobbar som sjuksköterska på sjukhuset. Är så jävla intressant jobb och jag lyssnar som en liten gris när hon berättar om sina arbetsuppgifter. Vad gör man själv? Jo sitter framför en data eller kamera hela dagarna. Herregud.
Jag skulle ju yoga varje dag hela semestern. Hahahahahahahaha hahahahahah hahahahahahahaha hahahahahahahahaha hahahahaha hahahahahah haha hahahah haha. Förlåt men. Hahahahahahahah hahahah haha hahaha hahaha hahahaaaa.
Så blev det INTE.
Men i morse mediterade jag lite inför mitt besök hos farmor på hemmet (ja tvära kast i bloggen nu)
Hon var sämre än sist och jag förstod direkt att det här skulle bli sista gången vi sågs. Bröt ihop inför personalen gjorde jag och blev djupt förtvivlad över den dödsångest farmor verkade ha mitt i dimman. Det var helt fruktansvärt verkligen.
Är dock väldigt glad att morsan jobbat inom äldrevården hela sitt liv och kan förklara exakt vad det är som sker och hur det kan vara. Också helt otroligt fin personal på hemmet, en av dem kramade mig när jag grät och det kan eventuellt vara första gången jag blev tröstad av en främling. Kändes så fint i den stora sorgen som fanns i rummet.
Älskade fina fina farmor. Vill så gärna att hon ska komma till ro och få dö smärtfritt nu.
💔❤️
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Kram från en bloggläsare som är sjuksköterska i äldrevården.
Åh fina Hanna! Vet precis hur du känner dig (även fast jag vet att man inte ska säga så men). Min morfar somnade in i vintras och sista gången jag besökte honom hulkgrät jag som ett barn och blev omkramad av personalen. Hoppas din farmor får somna in lugnt och tryggt❤️
<3
Åh förstår hur du känner. Min unga fina mormor är döende men har inte fått något ”slutdatum” (fyfan vad hemskt det kändes att skriva så). Just nu mår hon bra och har inte ont, vi bor några timmar ifrån varandra så träffar henne inte så ofta men ringer så ofta jag kan. Hon berättar att hon är rädd, att hon inte vill dö, men att hon inte vill leva som hon gör nu. Hur FAN hanterar en något sånt? Har så svårt att veta vad en ska säga, hur en ska vara, om jag får gråta, om jag ska vara stark för henne. Fan, livet, så jävla skört.
Kram Hanna❤️
Tycker att det är lite märkligt av dig att på instagram ge svar på en kommentar i dina storys istället för att bara svara tjejen i kommentarsfältet? Det bäddar väl för att dina följare ska gå på henne. Eller? Det var dessutom tydligt att hon inte menade något elakt med kommentaren.
Tycker det är lite märkligt av dig att kommentera här istället på instagram ;-)))) Och jag gav ju ett svar i kommentarsfältet