Att få va med dig var att ha kontakt med en annan tid. Du ägde givetvis ingen mobil, hade svårt att förstå hur en skrivare faktiskt fungerade och allra helst lyssnade du på radio och läste korsord. Men precis allt annat än just det där nya kunde du. Safta, sylta och laga. Mangla lakan till perfektion, få bort omöjliga blåbärsfläckar, bära tungt, cykla långt och alltid ställa upp för andra. När du lagade maten åt oss satt du ofta kvar på en pall i köket, du ville inte störa och tyckte det viktigaste var att vi åt upp.
Ibland fick jag och mina syskon en inblick i den tid du kom från – genom dina många historier från barndomen slungades vi tillbaka till en tid där du åkte spark till skolan och sov skavfötters med familjen i kökssoffan. Ibland tyckte du själv att historierna var roligare än oss och då skrattade du så tårarna rann, kanske rann de också för att du saknande den där tiden innan allt det nya.
Smart var du också. När jag en gång fick höra hur få år du faktiskt gick i skolan kunde jag inte tro det, du som kunde och visste så mycket. Men så var du, intelligent på ett sätt som inte går att plugga. Och förutom det: så otroligt snäll och oegoistisk på ett sätt jag knappt vet om det existerar idag.
För mig som i princip alltid kände mig orolig och rädd var du en enorm tillgång. Ibland tänker jag att du var avgörande för min självbild, för i dina ögon var jag ”morsk” och duktig. Du berömde mig när jag packade min egna gympapåse(!), skröt om mig för folk du kände och tyckte mina teckningar eller texter var ”väldigt fina”. I dina ögon var jag modig och klarade allt jag tog mig för. När jag blev äldre och du såg något jag gjort kom du ofta med kommentaren att ”ja du har alltid varit så morsk du Hanna”. Det du kanske aldrig förstod var att ju du var en av anledningarna varför jag vågade.
För fyra dagar sen sa jag hejdå till dig, då var du bara ett skal av den du en gång varit och på väg bort. Och idag dog du. Att säga hejdå till dig är en av de jobbigare grejerna jag gjort men jag lovar farmor, jag ska vara morsk.
❤Elsa Paulina Persson 1923/08/16 – 2018/08/06❤
Så fint! Och jag är helt säker på att din kloka farmor hade alldeles rätt om dig <3
Åh Hanna ❤️ Fantastiskt fint skrivet om, som det verkar, en fantastisk farmor och kvinna! Ta hand om dig nu ❤️💕
Grät lite av detta?? Fantastiskt fint skrivet ❤️❤️
❤️❤️❤️
❤️❤️❤️
Så fint Hanna ❤️ gråter med dig
Åh, kan inte läsa klart, för det känns för mycket. Massa kärlek till dig.
Beklagar sorgen så❤️ Träffar rakt in i hjärtat. Ta hand om dig!
<3
<3 Master <3
❤️❤️❤️
Beklagar verkligen sorgen <3
Ååhh! Beklagar!!♥️
Det här var så otroligt fint skrivet Hanna. Grät en liten tår. Beklagar sorgen <3
Så fint. Min farmor gick bort för lite mer än ett år sedan och jag tänker på henne flera gånger i veckan, om inte varje dag. Man blir ledsen, men man har också fina minnen med sig som man blir glad av. Din farmor var älskad, det hör jag <3
Så vackert skrivet. Vilken fin farmor, nu får hon vila. Den tomheten som en far/morförälder lämnat efter sig försvinner aldrig men era minnen kan ingen ta inifrån dig ❤️❤️❤️
💕
Så fint skrivet. ❤️
Min mormor dog i våras och det där med att förlora sin främsta hejarklack, sitt största fan, det har varit svårare än vad jag trodde. Alla tankar till dig och din familj!
Förstår dina känslor precis. Min älskade coola, smarta och starka farmor dog igår och allt känns så jäkla ledsamt och hemskt men jag hoppas att hon har det bättre där hon är nu än hennes sista tid hos oss var. Fint skriver om din farmor. Kram
Jeg mistet min morfar for to år siden, og når jeg leser teksten din triller tårene før jeg skjønner hva som har skjedd. Han døde to uker etter at jeg giftet meg og det var en reise mellom ytterpunkter. Intens lykke og uutholdelig sorg. Etterpå var jeg nummen, trist, og etterhvert, takknemlig. Jeg håper og tror at det kommer til å være slik for deg også, at du kan minnes din bestemor med takknemlighet og finne styrke i tiden dere hadde sammen. Klem.
Bästa Hanna
Du skriver så fint <3
Beklagar sorgen. Skönt ändå att hon fått komma till ro.
Känns fint att se att din farmor och min morfar delade födelsedag, och inte bara det.
Min kära morfar gick också bort samma datum, fast för flera år sedan.
Ta hand om dig <3
Va! Sjuk grej ändå? Stor kram! <3
Eller hur! Hajade till när jag såg det.
Märkligt men fint :)
Kram!
Tänker på dig/er <3
Vackert skrivet Hanna! Ta hand om dig <3
sitter och äter frukost medan jag läser och mackan bara fastnar i halsen, kaffet går inte att svälja. jag läser och jag gråter och jag känner igen så mycket i min morfar som gick bort i våras. den snällaste personen jag känner! saknar honom varje dag och minns honom med så mycket värme :) vila i frid hannas farmor och min morfar och alla andra underbara snällingar <3
Så bra skrivet, har läst flera gånger och fallit i gråt varje gång! Det har ganska nyligen kommit upp för mig hur mycket som gjorts för en under åren men som alltid hamnat i skymundan… Ska se till att krama om min mormor rejält nästa gång jag ser henne!
Har inte kommenterat din blogg eller instagram tidigare, trots att jag följt dig i flera är, så vill passa på att säga att du är en av de coolaste personerna jag vet! Älskar allt du säger och gör!! Och om du inte redan gjort det, vilket du kanske har, vill jag tipsa dig om att lyssna på Elin Olofssons sommarprat! Det finaste avsnittet av årets sommar!