Hallå

Idag gjorde jag något som jag aldrig gjort förut; jag besökte en bilverkstad.

Egentligen var uppgiften rätt enkel: min kille hade råkat dragit sönder(?) någons slags bult(?) på hans mammas(?) bil(?) (skoja). Men nånting med hjulen var trasigt och allt stod i ett sms från min kille, hur jag skulle förklara det alltså. Inte enbart för jag tydligen lever i en tvåsamhet med jättetydliga könsroller men också för att jag är hundra procent ointresserad av ”fordon” och därför litar helt på honom.

Så jag tog på mig läppstift och ormörhängen och gav mig iväg – mot bilverkstaden!

Problemet började tyvärr redan utanför. Det fanns ingen parkering och själva nedfarten ner i det pyttelilla garaget till bilverkstaden stod blockerad av en bil där nere. Jag ringde GIVETVIS Anton med frågan ”jaha vad gör jag nu?” och fick det lösningsorienterade svaret ”jag vet inte jag är inte där” (…).

Till sist ringde jag bilverkstaden och frågade om jag kunde åka ner och de gav ett kort godkännande och bah ”klick”. Ja de la på alltså.

Jag kom mot alla odds ner dit MEN ägnade på riktigt tio minuter åt att försöka förklara vad felet var på bilen genom att bli generad, börja skratta och sen återgå till att tolka min killes sms. Bilmekanikerna tittade märkligt på mig men hade vänlig ton och ville ju förstå. Till slut fick vi tag på Anton som förklarade vad det var genom högtalaren.

Och tja, vad ska man säga; resten är en kärlekshistoria! Jag och bilmekanikern började hitta varandra och han var så himla trevlig. Han berättade att han jobbat som bilmekaniker sen han var tio hemma i Syrien där han kom i från och efter långt snack om det diskuterade vi alltifrån kvinnor som kurdiska soldater till amning.

Jag och bilen som de fixade jättebra men som också kostade EN DEL.

En liten kul grej som hände när jag skulle betala var att den underbara bilmekanikern frågade var jag var ifrån. ”Sundsvall” svarade jag och tänkte att nu ska det bli snack om min dialekt igen, men istället tittade han på mig som att jag va KOKO BELLO. ”Vilket land?” frågade han och log och jag skrattade till och svarade ”Sverige”.

”Jaha tycker du ser amerikansk ut typ” blev hans kontring.

Hahaha.

Jag blev givetvis ännu mer till mig i honom.

Så, idag har jag hittat min framtida arbetsplats.