På söndag åker jag till en av mina absoluta favoritstäder i hela världen; Toronto.

Jag åker tillsammans med min bff Johanna och vi ska båda plugga engelska när vi är där, nåt vi båda längtat efter och pratat om i typ två år?! Och nu ska det alltså äntligen bli av! Tänk va! Vad saker kan hända om man bara orkar ta tag i dem och planera lite.

När jag varit i Toronto innan har jag gått förbi en EF-skola precis i närheten av där våra kompisar Linnea och Johan bor – så då mejlade jag EF om att göra ett samarbete när jag är där borta och de sa ja! Så nu kommer jag informera er längre fram om vad det är för kurs jag ska gå etc.

Kul kul!

Förutom att jag åker dit med en bästis så är ju en annan bästis där; Linnea.

Resan kunde inte kommit mer lägligt.

Har inte vetat hur jag ska formulera det här eller om jag ens borde, eftersom jag funderar lite på syftet och att det kan kännas osmakligt att skriva om saker som är superallvarliga och väldigt ”på riktigt” i en blogg som ändå har reklam, samarbeten etc. Som att sko sig på olycka.

Men i första hand är det ju en dagbok. Det är så den här bloggen började och så jag alltid vill ha det.

Och därför vill jag ändå berätta för er att för en tid sen fick den här fantastiska personen ett fruktansvärt sjukdomsbesked. Livet prövar henne verkligen och att då vara på andra sidan jorden och inte kunna stötta någon man älskar på de sätt man vill har gjort mig så förtvivlad.

Jag tror inte på gud men de senaste två veckorna har jag kommit på mig själv att på ren impuls be för Linnea och för att livet måste va snällt mot henne. Någon av er kanske har bättre kontakt med nån gud eller liknande, om så är fallet kanske ni vill sända kraft ut i nån rymd som kan påverka positivt.

Kommer inte skriva så mycket mer om det här just nu men vi får se framöver vad Linnea själv känner att hon vill eller orkar berätta, ville mer bara säga NÅT eftersom, ja, att få skriva till er blir ju knäppt nog nån slags terapi.

Om sex dagar är jag i alla fall där och stannar i 25 dagar <3