Hej! Först – grattis!
Och nu glider jag obemärkt över till min fråga… Du som är proffs på outfittor, kan du hjälpa mig som ska på smokingbröllop i sommar? Svart får bäras om man vill! Kanske många som kan behöva en hjälpande hand av dig (I’m trying here…) angående sommarbröllop!
Om nån annan har nåt förslag får ni gärna länka annars! Har noll koll…

Bästa bästa Hanna, jag skulle vara så tacksam om jag kunde få din hjälp!! Jag behöver din guide i den här jävla soppan.
Fick reda på igår att min pojkvän varit otrogen i helgen, med en kompis till oss.
Men måste bara varna lite i förväg, det här är ganska komplicerat!
Ska försöka förklara:
Vi har varit tillsammans i 5,5 år, haft distans i 1,5 år och det har funkat fint (med några toppar och dalar). Ingen av oss har varit otrogen innan.
Precis innan detta hände var vi på en sååå bra plats i förhållandet. Vi utvecklades så mycket som par och allt kändes så jävla bra. Både jag och han tyckte det. Vi var helt enkelt på en underbar plats i förhållandet.
Sen har vi det här som krånglar till det lite, jag och min partner har två kompisar (som också är ett par). Vi har kommit dom väldigt nära, såpass nära att vi har haft 4-kant tillsammans (yes). Efter 4-kanten kände jag att det hade gått lite långt, det var liksom ingenting som jag och min partner hade pratat igenom ordentligt, vilket ledde till några missförstånd och osäkerheter kring vårt förhållande osvosvosv.

Vi har pratat jättemycket om detta sen dess, och jag har även pratat mycket med tjejen i det andra förhållandet om det här och varit jätteöppen med vad jag känner och hon har hjälpt mig väldigt mycket kring detta, hon har hela tiden varit väldigt noga med att visa att hon förstår mig och bara vill mig och mitt förhållande väl.
Jag har också kommit fram till att jag skulle vilja ha 4-kant igen med dom men att jag först vill känna mig mer säker i mig själv och i förhållandet. Vilket är vad jag och min partner har jobbat mycket på i det senaste. Vi har pratat om gränser och att jag just nu bara vill fokusera på oss. Min partner har stöttat mig hela vägen och har sagt hela tiden att han enbart vill göra detta tillsammans med mig och att det bara är mig han vill vara med.

I helgen åkte han hem till det här paret/våra kompisar bara för att hänga, de drack alkohol och min partner sov över. Det hela slutade med att alla sov i samma säng och min partner och tjejkompisen började ta på varandra (killen i paret låg och sov bredvid). Det gick aldrig så långt som sex men de smekte ändå varandra på könet!!
Min partner berättade att han fick dåligt samvete och kände att det kändes fel när inte jag var där så de slutade efter typ 15min och gick aldrig längre än så.

Han ångrar sig jättemycket och tycker verkligen att han har varit en idiot men hur fan ska jag tänka kring det här???? Är så jävla förvirrad!
Hur kan det gå såpass långt när båda parter vet så väl vad det kommer få för konsekvenser (=att jag kommer bli förkrossad).
Jag vill såklart inte att det här ska leda till att vi gör slut men jag känner bara att det känns som ett ÄNNU större svek (både från min partner och från tjejkompisen) när vi ändå har pratat så otroligt mycket om just detta och hur jag känner, men trots det att BÅDA tyckte det var en bra idé att göra det här.
Hur ska jag tänka kring det här? Är så rädd att känna att jag ”sviker” mig själv om jag förlåter honom och samtidigt rädd att jag aldrig kommer kunna förlåta honom. Aaah är så förvirrad..

Först och främst: superstort grattis till er förlovning! Så kul och fint!

Sen en annan grej, (och vet inte riktigt hur jag ska framföra detta utan att det ska landa fel, men jag gör ett försök..) Jag har lyssnat igenom en massa avsnitt av din och Martins podd, och den är verkligen mysig och bra på alla sätt! Den enda grejen som jag hakar upp mig på (och blir stressad över) är att du rätt ofta stressar på/skyndar på/tar över historien när Martin försöker berätta kring det han behöver/vill prata om. Jag uppskattar verkligen att få höra er bådas långa resonemang om saker, men ibland får jag som lyssnare känslan av att han tystas ner och skyndas på lite för mycket i onödan. Får även känslan av att du stressar på honom av rädslan på att det ska bli för ”långdraget”, men jag föredrar verkligen de långdragna och mysiga resonemangen!

Bara en tanke jag har efter lyssnandet. Hoppas du tar detta på rätt sätt! (Nervös nu…….)