Precis innan semestern intervjuade jag min älskade vän Edvin som sista gäst i miniserien Frågan som jag och mitt bolag gör tillsammans med Löfbergs. Och jag blev så jävla BERÖRD av det Edvin berättade, hur en för mig (och alla som träffar på honom), så självklar och starkt lysande person har strugglat så jävla mycket med sin identitet och vem har är. Tycker det säger något om hur stark heteronorm vi lever i.
Jag fick syn på den i den här intervjun och jag hoppas att ni också får syn på något.
Tack för alla reaktioner på den här serien förresten! Inget har gjort mig gladare och stoltare. Mina sju första avsnitt helt producerade på eget bolag.
PS. I slutet av augusti kommer vi bjuda på en liten liveintervju… då med…. en speciell gäst… som intervjuas av en psykolog…. gästen är… JAG. Haha! Hoppas ni vill vara publik då. Återkommer när det närmar sig.
Gud vad fint avsnitt! Det berörde mig verkligen! Edvin är så fin och du med!!!
Hur gjorde du med morgonrocken från landet förresten? Har engagerat mig osunt mycket mentalt i ditt dilemma och känner att jag inte riktigt klarar av att gå vidare i livet innan jag får svar. :(
Du er flink, Hanna! Virkelig <3
så bra, kul! ska köpa en iskaffe nu
Jag tror att jag såg Edvin när det här spelades in!! Promenerade förbi med en vän. Men att det var DU som satt bredvid såg jag inte alls? Känner mig besviken nu haha, har följt din blogg i kanske… 10 år? och så råkar jag se jag dig på riktigt fast ändå inte