I lördags vaknade jag upp bakfull. Då tog jag det roliga beslutet att klippa mig själv! Rakt av bah! Tjof! sa det. Men vänta nu…? Blev det inte lite kortare på ena sidan? Jaha då måste jag klippa ännu lite kortare på andra sidan. Åh nej, nu blev det för kort där. Och jag ser inte riktigt där bak? Aja. Jag lockar det och går ut på middag.

…så gick tankarna och söndagen efter, när jag kammade mig, insåg jag att det inte hade blivit så bra. Och det var då jag ringde min underbara frisör Hillewi som jag tyvärr inte träffat på kanske åtta månader.

Men hur illa mitt hår faktiskt var förstod jag inte förrän Hillewi började gå igenom mitt hår 8-)

Hahahahahaha

Förlåt? Vad fan har hänt här? Tack gode gud för att hon tog in mig på en akuttid.

Provade förresten hennes ena giftasring (ja så får man tydligen inte göra, men jag vägrar fan va vidskeplig). Kolla vad fint med strass+strass. Så kanske jag ska ha det när jag gifter mig.

Och håret blev UNDERBART!!!! Ser tyvärr ut som ett härk på varje bild, men ni får komma ihåg att jag hade hulkgrinat samma dag. Hon klippte igenom det och la i en kallare snäll toning. Så att jag fick bort det där ”höet” jag hade till hår innan.

Så NÖJD.

Vad kan vi ta med oss från detta? Jo, att det är svårare att klippa hår än vad man tror. Framförallt på sig själv. Bakfull.