Det har varit underbart här. Och ikväll åker vi hem. Fem starka dagar ihop med den här lilla familjen och fem dagar att lära känna bebisen Florens. Har varit helt otroooligt att få vara med och hjälpa till och ta hand om en sån här liten. Jag har tagit två nätter helt själv och ja, alla föräldrar förtjänar ju en medalj för allt de orkar. Herregud, låg och SVOR högt åt henne när hon vägrade somna om 03:40? På morgonen jollrade hon glatt och allt var givetvis glömt.

Aja. TYVÄRR har jag, såhär sista dygnet, blivit förkyld vilket suger främst av en anledningen: att jag inte kan gosa med Florens. Men ja, pissigt också att flyga långflygning med hosta :-)))

Ni är förresten några som frågat hur det går med Linnea och hennes cancer, tänkte skriva om det med hennes hjälp framöver, men korta svaret just nu är att hon är okej<3 tack för att ni bryr er.

Mycket sånt här har det varit. Helt ensam i stan har jag gått med babybjörn och emellanåt drabbats av katastroftankar om att snubbla.

Florens har varit så schysst mot mig. Låtit mig jobbat när jag behövt och bara somnat in tryggt i björnen.

Har också hunnit med att dricka en del BÄRSINGLURINGAR(???)

”Ta bild på mig här Anton”

Sova sova i famnen under lilla filten med lilla valkiga armen som jag älskar

(Ja det är spridda bilder här men det kanske ni tycker är okej).

HEMMAFRUKOSTEN FRÅN HIMLEN

Jag blev lite lat emellanåt när jag skulle mata henne för 737382 gången och försökte på alla sätt slippa hålla i flaskan (bygga upp med handdukar etc) och oftast slutade det såhär.

Gud vad många genvägar jag kommer leta efter när jag(ev) själv är morsa???

Och jäääävlar vad jag ska lägga ut bilder om det på INTERNET så att följare kan provoceras och eventuella andra ~lata~ (smarta) morsor med dåligt samvete kan känna igen sig och kanske få tröst. Hoppas jag orkar med det.

Jag älskar dig faktiskt?!? Va snabbt det gick att känna så starkt för dig och vad jobbigt det är att säga hejdå nu.

Min lilla kompis Florens.