Trött på den här skiten

12:05 2020-05-18

Idag känns det så.

Kommer tillbaka så snart jag hittat 0.1% mer energi.

Puss puss

46 kommentarer | “Trött på den här skiten”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Josefine skriver:

    Fullständigt normalt?? Herregud!! För egen egoistisk skull så är de så skönt att se sånt här ibland! Ingen insposkit om hur man kan göra för att piffatill vardagen och hur inspirerade många influensers känner sig nu! Tack o bock

    1. Theresa skriver:

      Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i förhållande med Anderson i flera år, han delade med mig, jag gjorde allt för att få honom tillbaka men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har till honom, Jag bad honom med allt, jag lovade men han vägrade. Jag förklarade mitt problem till min vän och hon föreslog att jag snarare skulle kontakta en stavhjul som skulle kunna hjälpa mig att förtrolla för att få honom tillbaka men jag är den typ som aldrig trodde på stava, jag hade inget annat val än att prova det, jag skickade med trollspåren, och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara okej innan tre dagar, att mitt ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, han kastade trollformeln och överraskande under den andra dagen, det var runt 16:00. Min ex ringde mig, jag blev så förvånad, jag svarade på samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom att det var så vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att någon jag känner som har ett förhållande problem, jag skulle vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda riktiga och kraftfulla stavskärmaren som hjälpte mig med mitt eget problem. Hans e-postadress: {drogunduspellcaster@gmail.com} Du kan skicka e-post till honom om du behöver hans hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.
      1) Älska trollformler
      2) Lost Love Spells
      3) Stoppa skilsmässor
      4) Giftermål
      5) Graviditet spell
      6) Uppdelningar
      7) Dödsförtroll
      8.) Du vill bli befordrad på ditt kontor
      9) vill tillfredsställa din älskare
      10) Lotteri
      Kontakta denna fantastiska man om du har problem för en varaktig lösning
      genom {drogunduspellcaster@gmail.com}

      1. Lina skriver:

        hahahahahaha vad fan händer här

      2. J skriver:

        Jag tar 8:an och 10:an tack! hahah

      3. J skriver:

        Åh, nu minns man allt gånger man har kontaktat en stavhjul 😍 #minnen

        1. 3mm4 skriver:

          Stavhjul?

  2. Tove skriver:

    Det får man 100 procent vara! Stay strong och ät en bulle. KRAM!

  3. Sara skriver:

    Kram! Ät bullar o bara ro om dig själv!

  4. Sofia skriver:

    Mått rätt skit hela helgen men idag kändes det plötsligt bättre. Det gör det snart för dig med!!!

  5. Caroline skriver:

    Heja dig, och kram! Ta hand om dig<3<3<3

  6. Julia skriver:

    Svårt det här med att kommentera saker om graviditet och barn. Men jag tänker bara skriva allmänt reflekterande kring jämställdhet i min relation sedan vår 8-månaders kommit till världen. Det här är saker jag insett som varit SÅ bra för jämställdheten.

    1. Flaskmatning. Ja, inget nytt under solen men JÄVLAR vad det gör skillnad. Det självklara – man delar på matning – men även magont, trötthet och annat som bebisar skriker av. Fick barnet 150 ml ersättning/bröstmjölk en kvart innan den börjar skrika kommer barnet inte automatiskt till den ammande för att testa mat. Ja, och sen då fortsätta vaggas och tröstas i samma famn gång på gång på gång.

    2. Man vaknar 100 gånger snabbare av barnet på natten än den som inte burit barnet. Ligger då barnet i mitten av sängen eller man skiftar sida vissa nätter så kan man väcka den andra snabbt och den är närmare eller lika nära barnet. Vaknar man 10 ggr per natt ibland orkar man INTE bära över barnet eller ens bemöda sig att väcka den andra.

    3. Dra av plåstret tidigt med att lämna barnet själv hos din partner. Om så bara för en halvtimme. Det sög första gångerna för mig, sen kändes det bara bra.

    4. Min partner och bebis gillade bärsele/bärsjal. Gav mig möjlighet att laga mat helt fri, duscha osv.

    Någon annan som har tips? Tankar? Vore kul att höra.

    1. Madde skriver:

      Kan inget annat än att hålla med! Vi ska snart ha vårt andra barn och kommer växla sida av sängen som spälsängen ska stå vid 😉

      Alla har säkert olika behov men ett stort behov hos mig (oss) för att leva i en jämställd relation efter barn är faktiskt att dela lika. Lika många nätter, lika många sovmorgnar, lika många läggningar osv. Det blir så klart inte EXAKT så här tre år in med första barnet- det vore galet, men ambitionen är den. När man fått in det tänket rullat det på av sig själv och man behöver inte räkna 🙂

      Vill göra ett tillägg, inget har varit så viktigt för vår relation till varandra och till vårt barn som att dela lika på föräldraledigheten! Det är det i särklass mest framgångsrika! Lika stort ansvar/möjlighet har därmed fallit på oss båda att ta hand om vår dotter och lika stora möjligheter/ansvar har vi fått att jobba.

    2. Tanten skriver:

      HEJ tack för fina tips!

      Vi väntar en liten om en månad och vill gärna dela på matningen med 50% amning 50% ersättning i flaska.

      Körde ni bara flaska eller har du/någon annan här i kommentarsfältet värdefulla tips för att få det att funka?

      1. Madde skriver:

        Det går säkert jättebra att dela 50/50.
        Har inte erfarenhet av det själv då vår dotter matades med ersättning helt.

        Men det svåra brukar väl vara att få mjölkproduktionen att hålla sig när man ammar delvis? Finns säkert lösningar på det. Men funkar amningen så kanske det skulle kunna funka med 50 bröst och 50 bröstmjölk i flaska? Alltså pumpa ur. En kompis pumpade och frös i i iskubsformar, så höll den sig längre 🙂👍

      2. Julia skriver:

        Finns nog inga direkta svar. Men om du vill ha ngt tips så tänker jag att:
        Först se till att amningen fungerar bra, sen introducera mål med ersättning eller pumpad mjölk. Det är lite av en djungel, gör det du orkar och passar er familj💕 lättast väg är oftast bästa vad jag erfarit.

      3. Louise skriver:

        Hallå!
        Sitter här med en treveckors bebis och är mao mitt i amningsträsket :))), läste din kommentar och tänkte att jag kanske kan bidra med lite tips och erfarenheter (iaf lite grann) då min man och jag hade samma tankar innan vår lilla kom.
        Saker jag önskar jag gjort innan jag fick barn:
        – läst på om amning, jag var plågsamt ovetande om vilken pers det kan vara. Tipsar därför om babybaby.se samt att gå med i Amningshjälpens slutna grupp på FB. En får ta det som sägs där med en nypa salt pga starka amningsförespråkare (och därmed finns risk för viss…. ton, MEN jag och många med mig har fått stor hjälp och bra tips där).
        Vad gäller ”blandningen” mellan bröstmjölk/ersättning har jag förstått det som följande:
        – se till att ha lite ös i amningen först, innan en introducerar ersättning i för hög grad (vi har exvis gett en gång varje kväll sen hon var färsk och det har funkat bra – för oss)
        – ha tålamod ang produktionen, det tar tid att få upp ett tillräckligt flöde för att en ska ha (och dessutom hinna pumpa mellan bebisens amningstillfällen som är…. många såhär i början – absolut viss panikkänsla finns) tillräckligt med mjölk för att kunna frysa osv, men det kommer.
        – inse att det absolut viktigaste för att få upp produktionen är att just amma. Amma amma amma. Önskar att det fanns en lättare väg men nej. Suck. Vissa älskar det – jag härdar just nu ut.
        – försök lita till dig själv och din/er magkänsla. Folk kommer trycka råd och diverse sanningar i din hals.
        – bor du i Stockholmsområdet finns AMSAK som är en speciell amningsmottagning om du får problem/smärtor.
        – det är fett värt att kunna pumpa och ge flaska (oavsett mjölk eller ersättning) tycker jag.
        – Tipsar i samma veva om en elektrisk bröstpump, jag har en från Medela, dyr men värd, med tillhörande flaska som heter typ ”Calma” – ska tydligen vara bra för bebis att dricka ur. Pumpen jag har har dubbla munstycken (får snart jobb på Arla, no joke), värt då iaf jag läcker som ett såll från det bröst jag inte ammar/pumpar från.

        Haha varsågod för denna roman med eventuellt oönskade tips, men förhoppningsvis kan du eller ngn annan ta med sig något härifrån.
        Sist men inte minst – alla fungerar olika, och det som funkat för mig kanske inte funkar för dig. Stort grattis till en bebis – det är svincoolt och bitvis asjobbigt. <3 KRAM och LYCKA TILL!!
        (fråga såklart mer om du vill!)

    3. Sandra skriver:

      Jag är helt för ett jämställt föräldraskap, att dela lika på föräldraledigheten osv. Men, något man inte ska glömma är att utgå från barnet i fråga och inte bara vad som är bäst för de vuxna. En del barn har inga problem med att vara lika mycket hos mamman som hos pappan, men sen finns det andra barn som till en början helt klart behöver mer av mammans tröst och trygghet. Att då nitiskt lämna ifrån sig barnen, bara för att det ska vara jämställt anser jag inte är att ha barnets bästa i fokus. Min man kunde med lätthet ta lika stort ansvar för vårt första barn som jag, medan det inte alls var fallet med vårt andra. Det är extremt tydligt att det är mig hon behöver mest av just nu (från dag ett och även nu 6 mån in, även om det går lättare och lättare för pappan att ta över) och jag tror varken jag, men främst bebisen, hade mått bra av att jag lämnat över henne till pappan i syfte av att ha det jämställt. Sen är det naturligtvis oerhört bra att fundera över alla de aspekter du skriver men det är även nödvändigt att komma ihåg att alla barn är olika och det är vad barnet visar att hen vill som är första prioritet.

      1. Linda skriver:

        Håller med dig, utgå från bebisen (och er själva) Ett jämställt föräldraskap behöver inte vara att dela lika på allt de första månaderna, man kommer ikapp jämställdheten senare om båda parter vill det. Tycker att det viktigaste är att dela lika på föräldraledigheten.

        1. Tove skriver:

          Håller med Linda. Det är _svårt_ att vara jämställd med nyfödd, och det är svårt att vara jämställd när den ena parten är föräldraledig och den andra jobbar. Men så länge man delar 50-50 över en längre period jämnar känslan ut sig.

      2. Madde skriver:

        Jag vill på inget sätt ta ifrån dig din upplevelse! Den har du rätt till och du har rätt att vara den förälder du vill till ditt barn.

        Likväl som det är speciellt att ta hand om ett spädbarn (enligt min mening svårare än ett lite större barn) och att dela på ansvaret (vänja barnet att vara hos båda föräldrarna lika mycket direkt) har varit bäst för mitt barn eftersom det varit bäst för oss. Jag är möjligen naiv men jag är av åsikten att även om bebisen protesterar så har den det minst lika bra hos båda föräldrarna- liksom rent logiskt – vilket gör att jag känner mig trygg i mitt sätt att vara förälder. Glad mamma – glad bebis 🙂

        1. Sandra skriver:

          Det funkade säkert för ert barn, absolut. Även för min förstfödde. Min poäng var, att det inte alltid är det bästa, om man ser till vad som är bäst för bebisen. Vi tar mitt fall. Min lilla tjej har sedan dagen hon simmade ut i världen sovit på mig. Varje natt, utan undantag. Tror du vi försökt på andra sätt? I hennes bedsidecrib, i hennes babynest, bredvid mig, i soffan, i babysittern, hos hennes pappa, värmekuddar hit och dit, tröjan som luktar som jag, white noise och nappar – ja you name it! Slutsatsen man kan dra av detta är att just detta lilla barn verkar behöva mig, sin mamma, som hon också råkat bott inuti i 9 mån. Det som är logiskt för mig är då att låta henne få sin vilja igenom, att sova på mig, då detta är det som verkar göra henne trygg nog. Om jag skulle älska att få sova utan att ha en bebis sovandes på mig? Gud ja. Däremot är det inte längre mina behov som går först, utan barnet jag satt till världen. Ett 100% jämställt föräldraskap är aldrig en bebis agenda utan en eller två föräldrars och det var hela min poäng. Det är verkligen bra att fundera på dessa viktiga saker och ha det som målsättning, för ett jämställt föräldraskap gynnar såklart hela familjen men det är inte alltid det går att få till i praktiken. Jag menar, och många med mig, att det är barnets behov som ska styra och inte en politisk agenda (som det i grund och botten är). Som någon annan kommenterade, det går att ta igen ”förlorad” jämställdhet senare. Det är inget tvång att det måste ske direkt och ingen ska känna sig misslyckad som förälder /person/feminist om man inte får till det direkt (eller ännu längre in). Du pratar om att vänja barnet vid att vara hos bägge föräldrarna. I min värld skulle jag aldrig ignorera och förbise mitt barns signaler (googla learned helplessness). I mitt fall är det oerhört starka signaler hon avger och det skulle garanterat sätta spår i henne om jag helt plötsligt vägrade att trösta för att det ”är pappans tur”, eller om hon skulle behöva panikgråta efter mig under nätterna. Jag menar nu inte att du gör detta, för du har helt säkert en annan typ av bebis som är mer eller mindre ok med det som sker runtomkring hen. Jag försöker inte mästra eller vara någon som ”vet bäst” utan jag tycker bara att detta är en väldigt intressant diskussion! Ofta tycker jag mig dock utläsa, när det kommer till diskussioner om jämställt föräldraskap, att fokuset hamnar på föräldrarna och vad som är bäst för den vuxna parrelationen. Ja, naturligtvis är en lycklig parrelation grunden för barnets välbefinnande också men jag tänker bara att man ibland får ta ett steg tillbaka och reflektera över vad agendan verkligen är!

          1. Madde skriver:

            Agendan är att få till en fungerade familjerelation för alla, föräldrar och barn. Agendan må vara politisk i grunden, för mig mer personlig.

            Som skrivet, jag inte ute efter att ta ifrån dig din upplevelse – eller påstå att du gör fel, jag är av en annan bara.

            Självklart är barn olika och ingen ska behöva känna sig dålig för att de väljer att göra varken si eller så. Man gör det som är bäst, lättast, känns bra! Man får ha compassion mot både sig själv och andra. Men det ska vara åt bägge håll. Likväl som du kan läsa in åsikter i det andra skriver så kan man läsa in åsikter i det du skriver. Jag tror inte att de (med mig) som har gjort annorlunda har missgynnat sina barn. Jag känner mig trygg i mitt att att vara förälder och du gör säkert det i ditt 🙂

            De könsstrukturer vi lever i där kvinnor fortfarande utför majoriteten av all omsorg över barn, tar mest föräldraledighet, jobbat heltid på krävande jobb dessutom osv. Beror ju inte på att vissa barn helt enkelt behöver sin mamma bäst under en period i livet. Det är något större än så.

            1. Sandra skriver:

              Exakt, det tror jag också. Så istället för att sträva efter att allt ska vara uppdelat så gott som 50/50 (ta hälften av nätterna, hälften av läggningarna, matningarna osv) så tänker jag att det kan finnas en poäng med att inte vara så rigid i sitt upplägg. I de fall där det är uppenbart att mamman får/bör (hur man nu ser det) ta mer ansvar över vissa aspekter av omhändertagandet så ska pappan självfallet ta större ansvar över andra områden, både sånt som rör bebisen samt hushållet. Det är dock bevisligen inte en lätt ekvation att få ihop 😊

      3. Julia skriver:

        Stämmer! Min kommentar var mer hur vår tid sett ut och vad som varit positivt för jämställdhet hittills.

        Alltså – jag har valt att försöka vara så snäll mot mig själv och min familj som möjligt. Livet ska funka, prio nr.1.

    4. Karro skriver:

      Hejhopp! Vill ba slänga in att amning inte är lika med ojämställt! (Jag fattar att folk fattar det men ibland kan det vara bra att läsa när man annars läser mycket av motsatsen.) I vår fam tex så ammar jag (nu inne på andra barnet) medan min sambo gör prick allt annat, vilket iaf jag tycker är en fair deal. Sen beror det väl iof på vad man menar är jämställdhet, om man med det tänker att allt ska va 50/50 funkar ju inte den strategin, men det kan man ju isf börja med när barnet börjar äta solids:)
      (Obs och brasklapp och ödmjukhet inför att alla inte kan välja hur de matar sitt barn!)

      1. Madde skriver:

        Det är klart att amning i sig inte är ojämställt 🙂

        Tror dock kvinnfällan handlar om att den andra föräldern INTE väger upp den tid, kraft, ansvar som amningen innebär.

        Toppen när man fått till det 👍

  7. Sofia skriver:

    Alltså man får verkliigen känna så. Att vara gravid är på riktigt ett heltidsjobb man aldrig får ledigt ifrån. Jag mådde fruktansvärt alla 3 graviditeter och ändå ska man orka prestera som vanligt 🙃🙃 om du har möjlighet så boka av sånt du inte orkar, vi finns kvar!!

  8. sandra skriver:

    hahaha, fyfan vad relateable. ligger med en tremånaders korvis som sover på mitt bröst nu och vill bara säga såhär: jag HATADE att vara gravid. tyckte det var riktigt jävla runkigt och då hade jag inte en speciellt ”jobbig” graviditet. jag bara hatade det, allt gjorde ont och jag var grinig och svullen och det bara sög. min barnmorska ville utreda mig för depression osv :)))) men grejen är såhär: det hjälpte så JÄVLA mycket vid förlossningen!!! när man är svinigt trött på det och bara vill att det ska vara över blir man mest glad av att det äntligen satt igång, även fast det gör ont. min förlossning var det coolaste jag gjort och jag hade gjort det tusen gånger om, tusen gånger hellre än att vara gravid. och då vägde ändå fetjäveln nästan 5kg (ja jag levde på semlor sista tiden fucking sue me) och var 55cm lång. DET ÄR SNART ÖVER MASTER

    1. Lovisa skriver:

      😂

    2. Ida skriver:

      Älskar dig Sandra! För jag VET att jag kommer hata att vara gravid (ja jag vet det punkt slut) och det gör att jag inte vill ha barn pga hatar också när andra tycker synd om mig eller ska ”ta hand om mig”. Kan tänka mig att man automatiskt blir utsatt för sånt som gravid.
      Blir därför glad av din kommentar. Stärkt liksom. Orkade du så kanske jag också orkar en dag!

    3. Hanna skriver:

      Haha 100%!! Hatade hela graviditeten. Att känna mig otymplig, inte kunna röra mig, inte vara mig själv, alltid ha krämpor, kissnödig osv osv SAMT alla andra *kvinnors* OÖNSKADE tips, påståenden, menande blickar, bebisspråk och fucking handpåläggning på magen stup i kvarten. Ville bara låsa in mig tills det var över. Förlossningen var en befrielse och nystart! Lillen som kom ut var ju dock självklart värd det såhär i efterhand, men just under graviditetens 9 månader ångrade jag mig många gånger <3

      1. sandra skriver:

        åh gud ja, dessa händer på magen! och halsbrännan, fyfan. men mitt värsta var alla jääääävla IDIOTER som typ två månader innan BF började tycka att jag skulle gå hem och *njuuuuuta av graviditeten det sista* och bjäbjäbjä. hade jag gått hem hade jag, 110%, börjat fundera på att ta mitt liv. vadå NJUTA??? psykfall, jag jobbade heltid till BF och pluggade samtidigt, det fungerade perfekt för mig för att distrahera mig från graviditeten. också bra tips, distrahera sig så att tiden inte går så långsamt!

      2. Anonym skriver:

        He he prova att vara gravid under coronapandemi. Känns typ som att jag HAR låst in mig tills det är över (hemarbete, begränsad social kontakt osv). Förutom att jag inte direkt förväntar mig någon nystart när barnet om allt går bra peppar peppar osv är fött. Kommer dyka upp 2022 eller när sjutton man nu får leva igen med en 1.5-åring och ingen kommer fatta att den är min?

        1. Hanna skriver:

          Haha ja förlåt, dum parallell att dra nu såhär i karantäntider! Känner samma, födde mitt barn precis innan Corona och det är verkligen så ledsamt att ingen får träffa vår fina unge <3

          1. Madde skriver:

            Ja men visst är det vidrigt! Jag har gjort samma, begränsat alla sociala kontakter. Detta är min andra graviditet och jag saknar att inte kunna träffa vänner och fika/äta middag osv. Och prata om min graviditet, vårt barn osv.
            Tycker det är sorgligt att ingen typ får se min fina mage osv.

            KLART att det kan vara mycket värre! Och är det för många. Skulle ju kunna vara värre för mig själv också. Men visst är det en sorg. Vi ska ha barn i juli och jag räknar inte med att någon kommer kunna komma och besöka oss då heller och hälsa på bebis eller hans stolta storasyster 😭

          2. anonym igen skriver:

            Nah, tycker inte det var en dum parallell, man får ta det onda med det goda. Precis som du skriver så slipper jag ju faktiskt folk som vill ställa frågor om saker vi inte hunnit fundera över (vi är kanske onödigt chillax men kör mycket på att man inte måste förbereda allt utan kan ta det lite som det kommer), folk som evt hade velat känna på magen (de hade fått en smocka) eller dela med sig av sin fasters systers kusins kollegas traumatiska förlossning (nej tack).
            Att man sen också blir snuvad på typ föräldrakurs, förberedande besök på förlossningen och kanske inte får ha partner med sig på BB är ju en annan femma…

    4. Tess skriver:

      Runkigt 😂

  9. Anna skriver:

    Kram Master!

  10. Josefin skriver:

    Hej Hanna,

    Något som hjälpte mig mot min halsbränna under min graviditet var Omeprazol. Kan verkligen rekommendera det!

    Lycka till med allt, det är värt det! :)

    /Josefin

  11. Anonym skriver:

    Kan tipsa om The Circle på Netflix om du inte redan sett!! Perfekt för sträcktittande och realityserier är ju kanske det bästa när man e less och bara vill att tiden ska gå

    1. Ina skriver:

      Jamen ja på den! Lite långrandig ibland men ett intressant upplägg.
      Finns The Circle US, The Circle Brazil och The Circle France på Netflix än så länge.

  12. B skriver:

    Kjære Hanna!

    Min samboer og jeg er på måned nummer 2 med å prøve å bli gravide, men har ikke lykkes så langt. Det er helt vanlig, så det er ikke det som er problemet!
    Det virker som at regelen er at man ikke skal drikke alkohol mens man prøver å bli gravid. Men altså – for mange tar det et år å bli gravid! Skal man sitte ugravid og nykter på middager og i helger og i selskap fordi man prøver å bli gravid? I ET ÅR?! Når man absolutt ikke er klar for å dele med verden at man prøver å bli gravid.
    Nå ble jo du gravid veldig fort – grattis med det! Men hva tenker du? Hva hadde du gjort hvis det tok måneder å bli gravid?

    1. Maja skriver:

      Hej! Nu svarar jag inte för Hanna men såhär tänkte jag – vi försökte i nästan två år innan vi blev gravida och jag levde som vanligt under den tiden. Man vet inte, det kan ta två månader och det kan ta tre år! Under den tiden måste man må bra och göra saker man blir glad av – kanske som att äta middagar med vänner med vin, gå ut och gå på fester osv. Däremot var jag uppmärksam veckan innan mens på symptom och tog flera tidiga tester innan helger många gånger för att se om jag eventuellt var gravid, vilket jag till slut blev hehe. Lycka till! :)

      1. B skriver:

        Tusen takk for fint svar! Nå ble jeg glad!

    2. Klara skriver:

      B: Är i exakt samma sits och funderar på samma sak! Har aldrig tänkt så mycket på alkohol som nu hehe, och har inte hittat något riktigt bra sätt att hantera det på än… Men låter ju vettigt som Maria skriver.

      1. B skriver:

        Ja, man skal jo leve i prosessen. Og for min egen del tror jeg det blir for stressende å skulle avstå helt fra alkohol i alle sosiale sammenhenger. Som Maja sier kan det ta flere år å bli gravid, og å bli møtt med at folk undrer om ”hvordan det går” med babyprosjektet i to år vil være DØDEN.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp