Idag var jag och hälsade på min 96-åriga farmor på demensboendet. Det är mycket sämre med henne nu än förra sommaren och inte långt kvar för henne i livet.
Hon kan knappt se men när jag förklarade att det var hennes ”barnbarn Hanna” tyckte jag mig se en typisk liten farmor-glimt i hennes ögon.
”Jaså är det du” svarade hon lite lite mer entusiastiskt med den pyttelilla energin hon har i en gammal kropp som knappt äter och mest bara sover.
Sen sa hon att hon ville dö. Det förstår jag att hon vill och det vill jag faktiskt också att hon ska få göra nu. Min starka, genomgoda, roliga och charmiga farmor. Hon som varit en trygghet, klippa och stor glädje för mig under hela mitt liv. Smartare än de flesta men aldrig en översittare. Riktigt varm och huslig men samtidigt barsk och fixig. Min farmor var en person som servade och tog hand om alla i sin närhet och ständigt med god min.
Idag var hon ett litet introvert paket och jag satte mig på huk och strök henne länge över den hud som så många gånger skänkt mig trygghet. Bakom den där demensboende-doften kunde jag känna en vag doft av det som är farmor och som en våg kom alla minnen av henne till mig. I flera minuter flög minnesbilder av henne och det vi haft runt i huvudet och från mina ögon droppade det ner tunga tårar över den numera tunna lilla farmorarmen.
”Jag älskar dig farmor” sa jag med genomsnorig näsa i ett sista försök att få henne att förstå hur mycket hon betytt för mig genom livet. Hon svarade inte och jag såg att hon nu sov igen. Kanske gör det inte så mycket att hon inte hör, kanske är det bara jag som behöver få säga det och kanske vet hon nånstans i dimman hur mycket hon betytt för mig och mina syskon.
Fina älskade stora farmor. Livet jag fått med dig kommer göra att jag även klarar livet utan dig.
Oj, starkt. Träffa en närstående person som vill dö, förstå det och samtycka. Vet inte om jag skulle klara det?
Vilken fin text och vilken fin farmor hon verkar ha varit. Började gråta
Saknar min farmor så mycket 😢
Gud så fint <3
ÅH vad fint. Känner igen mig i hela din text. Förlorade nyss min farmor och i torsdags var det begravning. Så.himla.tungt! Men tacksamheten att den varmaste av människor funnits i mitt liv är en sån himla tröst!
kram <3 vet hur det känns
Så himla fint skrivet, speciellt sista raden. Tänker på min älskade mormor som börjar bli gammal. <3
Vad fint du sätter ord på exakt vad jag känner för min mormor <3
Så himla fint skrivet. Beundrar verkligen din talang att kunna varva mer vardagliga texter med djupare som dessa! Otrolig språkförmåga.
Åh gud. Gråter som ett barn
Tack för orden o min gråt som kom med dem. Behövde verkligen dessa ord för att kunna spegla de sorger även jag har i livet just nu. All styrka till dig!
Beskriver precis hur jag känner med min farmor, så fint skrivet ❤️
Vill passa på att berätta att Gott folk var superbra, ser fram emot fler avsnitt!
Stora kramar till dig! Det var en fantastisk och gripande läsning ❤️
<3 åh
Grinar nu. Tänker på min mormor som är 92 år och varit och är en trygghet hela livet. Fan vad jag är tacksam över att få ha henne hela mitt liv.
<3
Hörseln är det sista sinnet som lämnar oss, så jag tror absolut att hon hörde dig Hanna <3
Så fin och berörande text <3
Känner precis igen mig i det du skriver.
Så fint skrivet. Sitter och grinar i lunchrummet på jobbet nu. Har haft turen att ha min farmor närvarande hela livet och kan inte ens förklara hur viktig hon varit för mig.
Kram Hanna❤️
Känner så igen mig och den sista raden tröstar mig så otroligt mycket. Tack Hanna!
I julas var första gången jag på riktigt tänkte att mormor inte skulle finnas kvar till mitt nästa Sverigebesök. Hon har tynat bort till en tyst, förvirrat och skakigt skal av sig själv. Hon brukade vara den starkaste och coolaste kvinnan jag någonsin mött. Förra gången vi fick hjälp att skypa med varandra mindes hon inte vem jag var. Att fortsätta bo många tidszoner bort och samtidigt veta att jag inte kan vara där för henne under hennes sista tid är ibland skärande smärtsamt. Samtidigt vet jag att hon, den där starkaste och coolaste kvinnan jag någonsin mött, under skalet är stolt över mig och vill att jag skall följa min dröm. Om exakt en vecka är jag hemma för 2 veckors semester. Hon finns fortfarande. Ett litet tag till. Några fler minnen och några fler kramar.
Verkligen en fin och berörande text!
Jag miste min älskade granne för ett par månader sen och kan relatera till känslan. Hon var som en extramormor till mina barn och även en vän som jag pratade med varje dag i de 7 år vi bott grannar. Hon var alltid så pigg och en doer precis som jag, vi hade alltid projekt vi diskuterade. Sen fick hon cancer och allt det försvann. Så sorgligt att hon ända in på dödsbädden sa att hon vill upp och göra saker. Hon var inte klar för döden, och jag var inte klar att mista henne. # fick cancer